Janne Kvarnis Kvarnström   2010-12-31

Tanke Ett; Marknadsekonomi kontra Plandito... Varför kan det ibland vara svårt att locka till vissa arrangemang? Tja folk kanske väljer att göra något annat som de tycker är roligare/bättre/mer spännande/utmanande inte vet jag? Vi får nog lära oss att acceptera att utbudet av underhållning i olika media idag är enormt. Vi får nog lära oss att acceptera att man kanske utvecklar/ändrar inriktning på sitt kulturella intresse/umgänge. Kanske är dansbandsmusik med tillhörande buggkurs det som lockar, matlagning i goda vänners lag, teaterbesök eller helt enkelt mys i soffan? En sak är säker; ska våra arrangemang av olika slag locka publik så måste det vara konkurrenskraftigt på ett helt annat sätt än på det glada 80 eller 90 talen. Snackar altså om Blandbandens tidevarv...

Sen vet vi alla att vissa saker drar bättre än andra; vissa artister, Blues Partyt och Bluesjammet på Jazzå för att nämna några exempel. Men konkurrensen finns där hela tiden, det kan vara schlagerfestival, fotbolls VM, "för" fint väder eller bara en skön hemmakväll med älsklingen efter en lång arbetsvecka? Det är nog bara att tugga i sig... Eller om vi ska införa en Öst-Tysk modell där ett visst antal besök å Bluesklubb per månad ska klaras av för att få ut kupongerna... Nä det finns nog inga enkla lösningar på detta, eller vad säger ni?

Har själv ofta förespråkat linjen att nu är det dax för att betala så det är intressant att frågan dyker upp igen. Samma sak där; folk betalar om dom tror att det är värt det, annars inte. Precis som vilken vara som helst... En arrangör är fri att sätta vilket pris han/hon vill för sin "produkt". Sen om folk vill betala är en annan sak... Skulle i samband med detta inlägg vara intressant att se vilka möjligheter GBF har att få kulturstöd. Det har ju i många år nu gått att se världsartister på NEF till väldigt små pengar...

Tanke Två; Vad är "För Högt"??? Har egentligen aldrig fattat hur vi tänker kring detta begrepp. Ljudstyrka mäts som bekant i dB eller "decibel". Skalan är logaritmisk och kan vara lite knepig att förstå sig på. En krögare/arrangör kan få klagomål av omgivningen att ljudet är "För Högt" och sen är karusellen igång, ojojoj det är för högt!! SÄÄÄNK! Ovetenskapligt svammel enligt mitt sätt att se! Bestäm istället vad som är "För Högt" i samråd med myndigheter/boende, ange den gränsen i dB till en tingest som stänger av strömmen till PA och förstärkare. Funkade redan på Louices tid... Kanske lämpar sig vissa lokaler med tanke på störningskänslig omgivning inte till ylande gitarrsolon, stenhårt bankande på virveln med 5 B stockar eller dånande trombonsolon?? Vissa sk musiker som bara vill vrida upp till max i alla lägen för att sabotera??? tycker jag att man helt enkelt ska sparka ut. Har sett alldeles för mycket av den varan under årens lopp, tyvärr...

Mycket av den typ av musik vi lyssnar på kan med fördel spelas på ganska låga volymer, det tror jag de flesta musikanter är överens om. Kan med välbehag minnas ett jazzjam på Ölrepubliken för några veckor sedan, satt och vispade efter bästa förmåga knappt hörbart bakom en underbar jazzsångerska, hade nog inte ens gett utslag på decibelskalan, men så skööönt... Sen finns det annat som ska krämas på, då får man göra det på ställen där det funkar, svårare är det kanske inte?? Sväng och spelglädje handlar inte om volym...

Miss i Natten

Janne "Kvarnis" Kvarnström