• GÄSTSKRIBENTER



Foto © Mikael Rytky
[2022-09-06]
... och skriver om Blues Boosters @ Gustav Vasa 26/8

     Kvällens låtlista!
Blues Boosters är ett ungt och kapabelt blues/rockband med en bred repertoar som inrymmer många av 60- och 70-talens storheter. Stones, Creedence, AC/DC, ZZ Top, Cream, Stevie Wonder, Steppenwolf, Canned Heat, Thin Lizzy mfl. Något för alla.

"Stop breaking down" av Stones svänger för fullt när jag anländer. Då är bandet redan en bra bit in i 2:a set. Det blir en blandning av välkända bitar samt "en bra del väl valda låtar som förtjänar att vara mer legendariska än vad de är", som gruppen skriver på sin Facebooksida.

Vad som är en ovanligare låt som förtjänar att dammas av ligger förstås i betraktarens öra. För egen del blev det "Slow ride" med Foghat samt en intensiv och angelägen "Outside woman blues" av Cream som revs av som trio pga ett strängbyte, med den äran. Musiken framförs med en stor portion spelglädje, låtarna sitter bra. Det spelas slidegitarr och basgitarren hanteras åtminstone av två bandmedlemmar.

Publiken då? Det var ett tiotal medelålders personer som nöjt satt och lyssnade, annars mycket yngre folk som passerade in och ut. Lite synd, för framför dem hade de en gyllene inkörsport till en tid då fantastisk musik både gjordes och spelades helt manuellt.
Micke Rytky


... skriver om Men Of The World @ S/S Marieholm 9/11
Stellan Gunberg
sång/gitarr, Roy Hantelius gitarr, Fedde Talsma accordion, Gunnar Kungur bas, P-O Hesselbom trummor samt Tony Borg gäst på gitarr
.
En skön och avslappnad stämning, det blir det när Men of the World äntrar den lilla scenen på S/S Marieholm en regnig lördagskväll i november. Sångaren Stellan Gunberg sätter sig bekvämt till rätta på en stol, drar några anekdoter och vänder blicken lite snett mot baren till. Sen överraskar han med stämband som verkar dränkta i exakt de rätta andelarna starka cigaretter, svart kaffe och dålig whisky.

Killen låter helt enkelt bra. Som en blandning mellan brittiske pubrockaren Graham Parker, om någon minns honom, och Shane MacGowan från The Pogues. Kanske inte helt rätt referenser på en bluesklubb, men ändå.

Repertoaren andas först Guy Clark, Townes Van Zandt och Dr John. Här tolkade av bra musiker, som efter en vecka med vanliga dagjobb, gett sig av med utrustningen till hamnen i Göteborg för att underhålla på ett ställe med den rätta burleska stämningen.

Efter en paus byter de bort country- och irländskt-stuket mot ett par set med mest Peter Green-låtar, nu förstärkta med skicklige gitarristen Tony Borg, mest känd från hårdrocksbandet Alien. Den tillbakalutade atmosfären från första set är borta, men spontandansen kommer igång och folk har kul. Roligt att accordionspelaren Fedde Talsma från countryavdelningen hänger på även när soundet hårdnar och stökar till sig.

Något att klaga på? I så fall att det skulle lyfta ännu mer om den duktige sångaren ställde sig upp, tog ett steg ut i publiken, lämnade de andra i bandet en meter bakom som en fond och trädde fram som en frontman och stirrade publiken i vitögat. Han verkade ha karaktär som räckte gott och väl för det.

Snyggt, mjukt och stilsäkert gitarrspel av Roy Hantelius och säkert komp av P-O Hesselbom, trummor, och Gunnar Kungur, bas.

Jag lämnar bluesbåten mitt i sista set med Albatross ringande ut över däck? Sliten låt? Jo, men den ekar ganska rätt där ute på Packhuskajen.

Eirik L Svensson text och bild (2013-11-10)


Göran 'Sevenson' Svenningsson
träder fram, tar bladet från munnen, bryter tystnaden - och fattar pennan
 
Fredag den 1 februari 2013 på S/S Marieholm:
Sevenson & The Sevenettes bjuder på musik i "den amerikanska traditionen".

Den svarta, vita, blåa och bruna. Från Zydeco till Americana och en hel del däremellan.
Efter alldeles för många år i viloläge har gitarristen och sångaren Göran Svenningsson gjort slag i saken och börjat spela igen. Med en musikalisk bakgrund som sträcker sig bak till mitten av åttiotalet i Göteborgs musikliv har han gjort väsen av sig med ett flertal konstellationer.
Några band värda att nämna är; Queen Bee &nd The Zydeco Amigos, bandet som tog livescenen med storm i början av nittiotalet med en härlig blandning av Zydeco, Tex Mex, Country och Blues.

Svenningsson spelade gitarr och bar cowboyhatt. Bandet gjorde en hel del väsen av sig med TV-framträdande och många spelningar och större och spektakulära sammanhang.

[Red.s kommentar.: fr.v. Göran Svenningsson, Anna-Lena Winter, Jim Ingvarsson, Henrik Ohlin och Bernt Andersson

Scannat från omslaget till CDn "Queen Bee &nd The Zydeco Amigos", utgiven 1992 på skivhandlare Bengans egen etikett]
The Instigators var ett bluesband som inmutade sin plats på Skandinaviens musikscen under andra halvan av nittiotalet och en bit in på tjugohundratalet.
Tre plattor och hundratals livekonserter i små och stora sammanhang gjorde bandet mycket populärt hos sin publik. Göran spelade gitarr och sjung med dessa gossar.


[Red.s kommentar: The Instigators avfotograferade på Rock n Bowl, Mid City Lanes, New Orleans. ]

De senaste tio åren har Svenningsson jobbat sporadiskt med andra band, som producent för skivinspelningar, inhopp som basist och gitarrist etc.


Nu har Göran "Sevenson" Svenningsson plockat upp gitarren igen och satt ihop en kvartett med några av sina bästa vänner och musikkamrater.

Lars Mellqvist på bas med ett gediget förflutet i blues och soulfåran sedan tjugofem år tillbaka. Lars har levererat med Mr. Bo & The Voodoers och Hill's Blues Unit och tillbaka till 80- och 90-talen även med Nightcats.
Trummor spelas av Thomas "Grobban" Persson som figurerat som trummis med soulbandet Patricia Page & the Prophets.

På keyboard, dragspel och sång finner vi Bernt Andersson, en nestor på den svenska musikscenen ända sedan 60-talet med Ginhouse Blues, under 70-talet på proggscenen med Nynningen bl.a. Totta's Bluesband under 80-talet har väl ingen missat? Listan över allt som Bernt varit inblandad i är oändlig.

1991 startade Bernt Queen Bee&nd the Zydeco Amigos ihop med Göran Svenningsson bl.a. Dragspel, sång och diverse skrammel var Bernts roll i det bandet. Andersson och Svenningsson har spelat ihop i ett flertal konstellationer sedan dess.

Denna kväll den 1 februari kommer Sevenson förstärkas med två sångerskor av rang:

Anna-Lena Winter; en artist som haft en lång karriär som sångerska och gitarrist med sitt band Winter och som soloartist. Anna-Lena har också hunnit med flera plattor och massa turnerande.

Winters koppling till Sevenson är enkel, hon var Queen Bee i QBZA. Således har Göran, Bernt och Anna-Lena spelat hundratals kvällar ihop med detta band.

Elinor Sahlin
, en sångerska med långt förflutet på Göteborgs musikscen i ett flertal konstellationer och sammanhang, bl.a. SaND, De Salinos, Biggles, Viva Las Vegas show etc.

Dessa damer kommer att sjunga ett antal egna nummer samt köra ihop med bandet.

Välkomna!!
/Göran 'Sevenson' Svenningsson
Fotografierna tagna av Vanja Fridhammar, förutom följande:
Skivomslag "Queen Bee &nd the Zydeco Amigos" och The Instigators "Chaka Chaka".
Görans bild från New Orleans. Anna-Lenas promobild för programmet "Heroes". Elinors promobild för SaND.
Abrahams Blues ’n' roots @ Kulturhuset Oceanen 23/11
Martin Abrahamsson gitarr / sång, Mikael Fahleryd kontrabas, Stefan Sandberg saxofon / gitarr / sång, Örjan Hill piano. Vanjas bild på Martin från S/S Marieholm 28/6
.
Fredag, regn, legio numer, men picknickkonsert på Kulturhuset Oceanen vid Stigbergstorget. Ett väldigt sympatisk upplägg, att inleda helgen med egen medhavd mat och dryck och lyssna på musik. Dessutom på ett ställe där just musiken står i centrum i kontrast till det tyvärr numer allt vanligare scenariot, pizzeria med musik, där musiken för stället är ett nödvändigt men profitabelt ont. Oceanen drivs omvänt av kulturintresserat folk. Och det märks i bemötandet för både musiker och publik.

Denna gång på Oceanen, Abrahams Blues n Roots, lett av Martin Abrahamsson. En ung man men med en imponerande stilkänsla för äldre musik från Chicago och New Orleans, synbart i framförande och repertoarval, med låtar av bl a Charley Patton, Robert Johnson och Fats Domino. En röst som möjligen inte har Thomas Carlsson-styrka men med en behaglig ton och som sagt stor förståelse för musikstilen i sig, något som ibland brister hos en del band. Samma gäller för Abrahamssons flyhänta gitarrspel, växlande mellan slide och vanlig gitarr.

Ibland är han helt själv på scen men oftast uppbackad av rutinerat folk som Stefan Sandberg på sax, gitarr och sång, Mikael Fahleryd, kontrabas samt Örjan Hill, piano. Musiker som alla följer Martin A väl men också med utrymme för solospel, dock hela tiden väl avvägt låtens karaktär. Något man inte är så bortskämd med. Helt klart svängigt, kompetent och uppskattat av den månghövdade publiken.
P-O Hesselbom (2012-11-26)

Kulturhuset Oceanen, Stigbergstorget. Picknickkonsert, fredagar.
Bring Your Own F (Food, Friends & Förfriskningar)
Lokal: Scenlokalen | Öppnar: 19.00 | På Scen: 20.00
Entré: 150 kr (Förköp: Pusterviksbiljetter 031-13 06 80, www.ticnet.se)
Åldersgräns: 18 år (Barn & ungdom är välkomna för halva priset i målsmans sällskap).
Emrik L Svensson skrev om
P-O Hesselbom Blues Historia Vol. 3
release @ Kulturhuset
Oceanen 2012-09-07.

Du hittar hans intervju med P-O på den speciella websiten om den plattan.
Klicka dess länk "Intervju efter release Oceanen"!

[2012-02-16]
BLUE RUIN
och BEST BEFORE BLUES BAND: lör 28/1 på ''All you can eat blues'' @ Wassana Thai Take Away på Askims verkstadsväg 5B, Askim
Blue Ruin är fr.v.
Bo Hansson Hammondorgel, Leif 'Pedda' Pedersen gitarr/sång, Bob Gilbert trummor, Stefan Klementsson bas, Mårten Olsson gitarr.
Foto Vanja från tidigare gig på Jazzå under bandnamnet The Way West Blues

Kvällen inleds med en sen ankomst. Blue Ruin har kört igång och är mitt inne i We play the blues for you, ett utmärkt stycke musik att slå sig ner till. Knappt har låten klingat ut när Mårten öppnar så övertygande och intensivt i Sweet little angel, att en sådan öppning skulle framkalla rädslor och mardrömmar hos en ovan lyssnare. Bo skakar igång hammondorgeln och ljuva toner strömmar ut i lokalen. Firma Klementsson och Gilbert utgör en stabil, följsam kompsektion och Pedda statuerar exempel med sin välljudande Guild. Karln sjunger väldigt bra också. Sedan kommer instrumentalen Remington ride som kittlar min böjelse för oemotståndligt struttig, melodisk instrumental "intromusik" t ex till något frågesportsprogram från 60-talet. Klart oväntat och väl framfört och Mårten imponerar.

Andra set öppnas med en grym version av She caught the Katy. Blues av det lättsammare slaget varvas med mer tungsint material, allt mycket omsorgsfullt framfört. Pedda öppnar så rivigt i Come back baby att eventuella diskussioner i lokalen avstannar mitt i en mening. Sist jag hörde bandet var eftersmaken god. Denna gången var om möjligt ännu bättre. I Last night biter Peddas gitarr åter ifrån och Bo låter orgeln andas djupt. Mårten bär nu plötsligt en hatt av finare modell, klädd som en proper jägare från ett större gods med Les Paulen som vapen. Och vilken ammunition... Bra låtval och bra framfört, det här bandet håller hög klass.

Kvällens andra orkester, Best Before Blues Band, fick tyvärr inte min fulla uppmärksamhet. Dock noterades bra framföranden även här. Finurligt gitarrspel, bra sång och bra sväng. Bandet kämpade i motvind pga en krånglande ljudanläggning. Varken klaviatur eller sång kom riktigt till sin fulla rätt under delar av spelningen. Men med de intrycken som ändå gavs ger jag mer än gärna bandet chansen igen. Stället då? Jovars, det var gott om utrymme både för sittande och dansande publik, samt en ordentlig scen åt orkestern. Thaimat fanns också, vilken jag inte kan recensera. Möjligen var det lite knixigt att hitta fram bland industrilokalerna.
Micke Rytky (2012-02-16)

ANITAS TRANSISTOR: fre 29/10 Wrong Island Rockroom Kafé, Vrångö

"Visst tog det emot lite att bege sig ut när det fanns så mycket annat intressant på annat håll denna mörka och lite snålblåsiga oktober kväll. Man kan väl också lugnt våga påstå att sista veckan har gett oss ovanligt många möjligheter att få uppleva många andra storheter. Kvällen innan bestod för vår del av världsartisten Kim Wilson på Nef. Därför var det kanske inte så konstigt att vi var så få själar som orkat oss ut till Vrångö. Det är beundransvärt att caféinnehavaren Robert fortsätter att ta dit band trots att säsongen kan betraktas som överstånden här ute i kustbandet. Vi anlände med båten som lägger till vid 20.30-tiden. När vi kliver in i den ganska trånga lokalen möter oss musiken och oset från något fett järn. Sistnämnda vill inte släppa sitt grepp om atmosfären trots att vi inte ser någon äta minsta lilla våffla.

Nu till varför jag skriver några rader om trion Anitas Transistor med Mats Götherskiöld på (g och s), Bas Berra på (b) och Miko på (tr). Många vet säkert om deras kapacitet, men för de som inte hört dem - men som gillar Frank Zappa, Jimi Hendrix, Carlos Santana, Jukka Tolonen (Tasavallan Presidenti) m fl. - kan jag rekommendera dem. Inför en fåhövdad men entusiastisk och blandad publik fick vi uppleva Mats förnämliga tolkningar och bandets härliga tryck. Tycker verkligen att dessa artisters låtar står sig än idag och i synnerhet när de framförs av en så inspirerad trio. Dessutom bjuds vi på trevligt mellansnack så vi känner oss väldigt nöjda när vi tar 23.20-båten hem.

Se dem härnäst och/eller ta en trevlig tur ut i fredagsnatten till Vrångö,
Synne och Gunnar"

Gunnar Antonsson (2010-11-02)
Foto på Mats: Vanja

THE SENSITIVES: sön 22/11 2009 Jazzå, Göteborg
"Denna insändare försöker på intet sätt göra anspråk på att skapa en rättvis bild av musiken, däremot kanske locka fler lyssnare till ett annat speltillfälle. Vi var en förvånansvärt liten skara som från början av kvällen var och lyssnade på fantastiska Sensitives på Jazzå. I denna förnämliga konstellation ingår allmänt erkänt duktiga och namnkunniga musiker som Martin Gabriel sång, gitarr, Henrik “Pilen” Pilquist gitarr, Dan Helgesen keyboard, Gian Kündig bas och Abbe Abrahamsson trummor.

Martin lät lite inledningsvis lite rosslig, vars röst dock klarnade allteftersom kvällen fortskred. Har hört dem en gång tidigare för några år sedan, i en då tidigt fullsatt lokal. Därför bänkade vi oss denna kväll i god tid. Överraskande nog var det länge glest befolkat. Först efter pausen blev det fullsatt med åtföljande stämningshöjning. Bandets styrka utgörs av välgjorda tolkningar av inte så ofta framförda coverlåtar. Det är svårt att tro på uppgiften att låtarna skulle hämtats ur ”tiokronorsbacken” med så kända artister som van Morrison, Bob Dylan, Ry Cooder, Los Lobos, Joni Mitchell m fl. Ballader är inte den musik jag brukar lyssna på, men detta framförande innebar gott groove, vilket stundtals förde tankarna till sydstats och countryrock när Pilen slidade."

Gunnar Antonsson

Fotnot från Redaktör'n: "Pilen" Pilquist har en imponerande YouTubesida med videofilmer från spelningar. Bl.a. med The Sensitives - denna och tidigare. Kolla på http://www.youtube.com/user/pilen76