[2022-09-06]
... och skriver om Blues Boosters @ Gustav Vasa 26/8

"Stop breaking down" av Stones svänger för fullt när jag anländer. Då är bandet redan en bra bit in i 2:a set. Det blir en blandning av välkända bitar samt "en bra del väl valda låtar som förtjänar att vara mer legendariska än vad de är", som gruppen skriver på sin Facebooksida.

Vad som är en ovanligare låt som förtjänar att dammas av ligger förstås i betraktarens öra. För egen del blev det "Slow ride" med Foghat samt en intensiv och angelägen "Outside woman blues" av Cream som revs av som trio pga ett strängbyte, med den äran. Musiken framförs med en stor portion spelglädje, låtarna sitter bra. Det spelas slidegitarr och basgitarren hanteras åtminstone av två bandmedlemmar.

Publiken då? Det var ett tiotal medelålders personer som nöjt satt och lyssnade, annars mycket yngre folk som passerade in och ut. Lite synd, för framför dem hade de en gyllene inkörsport till en tid då fantastisk musik både gjordes och spelades helt manuellt.
Micke Rytky

[2012-02-16]
BLUE RUIN och BEST BEFORE BLUES BAND: lör 28/1 på ''All you can eat blues'' @ Wassana Thai Take Away på Askims verkstadsväg 5B, Askim
Blue Ruin är fr.v.

Kvällen inleds med en sen ankomst. Blue Ruin har kört igång och är mitt inne i We play the blues for you, ett utmärkt stycke musik att slå sig ner till. Knappt har låten klingat ut när Mårten öppnar så övertygande och intensivt i Sweet little angel, att en sådan öppning skulle framkalla rädslor och mardrömmar hos en ovan lyssnare. Bo skakar igång hammondorgeln och ljuva toner strömmar ut i lokalen. Firma Klementsson och Gilbert utgör en stabil, följsam kompsektion och Pedda statuerar exempel med sin välljudande Guild. Karln sjunger väldigt bra också. Sedan kommer instrumentalen Remington ride som kittlar min böjelse för oemotståndligt struttig, melodisk instrumental "intromusik" t ex till något frågesportsprogram från 60-talet. Klart oväntat och väl framfört och Mårten imponerar.

Andra set öppnas med en grym version av She caught the Katy. Blues av det lättsammare slaget varvas med mer tungsint material, allt mycket omsorgsfullt framfört. Pedda öppnar så rivigt i Come back baby att eventuella diskussioner i lokalen avstannar mitt i en mening. Sist jag hörde bandet var eftersmaken god. Denna gången var om möjligt ännu bättre. I Last night biter Peddas gitarr åter ifrån och Bo låter orgeln andas djupt. Mårten bär nu plötsligt en hatt av finare modell, klädd som en proper jägare från ett större gods med Les Paulen som vapen. Och vilken ammunition... Bra låtval och bra framfört, det här bandet håller hög klass.

Kvällens andra orkester, Best Before Blues Band, fick tyvärr inte min fulla uppmärksamhet. Dock noterades bra framföranden även här. Finurligt gitarrspel, bra sång och bra sväng. Bandet kämpade i motvind pga en krånglande ljudanläggning. Varken klaviatur eller sång kom riktigt till sin fulla rätt under delar av spelningen. Men med de intrycken som ändå gavs ger jag mer än gärna bandet chansen igen. Stället då? Jovars, det var gott om utrymme både för sittande och dansande publik, samt en ordentlig scen åt orkestern. Thaimat fanns också, vilken jag inte kan recensera. Möjligen var det lite knixigt att hitta fram bland industrilokalerna.
Micke Rytky (2012-02-16)

ANITAS TRANSISTOR: fre 29/10 Wrong Island Rockroom Kafé, Vrångö

"Visst tog det emot lite att bege sig ut när det fanns så mycket annat intressant på annat håll denna mörka och lite snålblåsiga oktober kväll. Man kan väl också lugnt våga påstå att sista veckan har gett oss ovanligt många möjligheter att få uppleva många andra storheter. Kvällen innan bestod för vår del av världsartisten Kim Wilson på Nef. Därför var det kanske inte så konstigt att vi var så få själar som orkat oss ut till Vrångö. Det är beundransvärt att caféinnehavaren Robert fortsätter att ta dit band trots att säsongen kan betraktas som överstånden här ute i kustbandet. Vi anlände med båten som lägger till vid 20.30-tiden. När vi kliver in i den ganska trånga lokalen möter oss musiken och oset från något fett järn. Sistnämnda vill inte släppa sitt grepp om atmosfären trots att vi inte ser någon äta minsta lilla våffla.

Nu till varför jag skriver några rader om trion Anitas Transistor med Mats Götherskiöld på (g och s), Bas Berra på (b) och Miko på (tr). Många vet säkert om deras kapacitet, men för de som inte hört dem - men som gillar Frank Zappa, Jimi Hendrix, Carlos Santana, Jukka Tolonen (Tasavallan Presidenti) m fl. - kan jag rekommendera dem. Inför en fåhövdad men entusiastisk och blandad publik fick vi uppleva Mats förnämliga tolkningar och bandets härliga tryck. Tycker verkligen att dessa artisters låtar står sig än idag och i synnerhet när de framförs av en så inspirerad trio. Dessutom bjuds vi på trevligt mellansnack så vi känner oss väldigt nöjda när vi tar 23.20-båten hem.

Se dem härnäst och/eller ta en trevlig tur ut i fredagsnatten till Vrångö,
Synne och Gunnar"
Gunnar Antonsson (2010-11-02)
Foto på Mats: Vanja