[2009-10-22] ... på den gångna musikveckan som var influerad av 3 mästergitarrister: Peter Green, Jerry Garcia och Django Reinhardt Roy Hantelius fångad av Vanja. Fler av hennes foto på Men Of The World finns här Men Of The World @ KoM 16/10 flyttade oss handfast tillbaka i tiden till slutet på 60-talet: en rad låtar kärleksfullt valda ur Peter Green's Fleetwood Macs blå repertoar. Inte bara självklara "Man Of The World", "Black Magic Woman", "Albatross" och "Rattlesnake Shake" utan också Danny Kirwans "Comin' Your Way" och bluesklassiker som "Homework" och "Steppin' Out". Det här är ju ett 'tributband' så jag lovar att inte klaga på brist på originalmaterial... De jobbade på att fånga ett sound och det gav utdelning: Roy Hantelius glänste ofta till på gitarren (första gången jag hört honom, men nu förstår jag varför han är så respekterad) och Stellan Gunberg röst blev ibland märkligt lik Peter Greens. P-O Hesselbom och Gunnar Kungur är vana vid att lira ihop i flera band med olika stuk och kändes som de perfekta pusselbitarna. Bra drag också att låna in Fedde Talsma på smakfullt keyboard: eleganta och välplacerade små ackord. Ett spel som lyfte bandet ytterligare ett snäpp. Permanent rekryt kanske? Men Of The World överraskade fansen med att för en gångs skull öppna kvällen med ett set countrymusik tillsammans med en kvinnlig körsångerska (Woman Of The World?) och Fedde på dragspel. En premiär är en premiär med allt vad det innebär, men Stellans röst fungerar definitivt i den bagen också. Roy twangade till det lite durigt läckert då och då och Fedde var (förstås) en klippa vid tangenterna. Sen är ju "Pancho & Lefty" alltid ett förstklassigt låtval. Det är bara att skriva 'lycka till'! Akustisk helg med Den Stora Vilan @ Dirty Records 16/10 och Folkets Bios kafé 18/10 Ett band som har Grateful Dead som sin uppenbara förebild - och som alltså har god smak. De här två spelningarna var bandets första och tredje i akustisk sättning (Galliano var nummer två) och Stefan Missios (sång/munspel) antydde leende att det brukar handla om några tusen watt mer på deras gigs. Härligt flummiga elgitarrer då kantänka, men den här kvällen var det vokala helt i centrum och man turades om att sjunga lead och harmonier. Och raden akustiska gitarrer blev mest till kompinstrument även om de ibland bröt ut i pilligt pinglande Garciaplock. Två enastående kvällar av musik med ett övertygande sound à la "Workingman's Dead" och "American Beauty". Jo förlåt, jag måste nämna det melodiska munspelet med skönt vibrato också. Mest eget material på svenska, men också vackra versioner av Deads "I Know You Rider" och "China Doll". Söndag den 1 november lirar de i Norsesund - då lär de där watt-talen släppas loss. Susanne Stenbäcken, Truls Mörck, Edvard Hernevik (sittande) och Stefan Missios på Vanjas bild. Thomas Frank, Christian Dyresjö och Oskar Bergenheim utanför bilden. Steve Erikssons Hot Kvartett @ Le Village 20/10 har också en förebild misstänker jag: Django Reinhardt & La Quintette du Hot Club de France (Franska hotkvintetten). Göteborgske jazzgitarristen Peter Almkvist skrev om Django i tidskriften "Lira": "Django skapade ett helt eget sound där han smälte ihop jazzen med sina rötter. Musiken har fått många namn: gypsy swing, jazz Manouche, jazz gitan, zigenarjazz, string swing, Hot Club-musik, eller som Duke Ellington föreslog: Django-musik." Mmmm. Jag har inget att tillägga. En musik som kräver swing, schwung, melodi, teknik, glädje och elegans. Vilket virtuosen Steve Eriksson (gitarr) och hans tre gentlemän (gitarr + kontrabas + violin) levererade med glans. Jag hann bara lyssna en halvtimme, men vilken halvtimme... Steve vill hitta ett regelbundet forum för sådana gitarrkvällar: hoppas att han lyckas! Foto från Steves MySpacesida. ... YouTube och dess möjligheter Redaktör'n har börjat gräva i de små videofiler som Vanja filmat under de senaste sex/sju åren. Tagna med en liten digitalkamera (nu pensionerad) med ytterst begränsad ljusstyrka och minneskapacitet men med en bra mikrofon. Nästan helt distorsionsfritt ljud faktiskt. Vi kommer undan för undan att lägga ut en del filmer på Vanjas YouTubesida: de kan (nästan) se ut som om de filmats vid en entusiastisk session i en kolkällare, men vi tycker att musiken är så pass bra att det är värt att lägga ut dem. Har ni tid och ork att kolla så kan ni vänta er små filmer med Big Joe Louis, Lennart Lindeberg, Uncle Jam, Blomgren & Ronander m.fl. Inte i Cinemascope men väl med härligt rått ljud!