[2009-12-03]
... på den gångna musikveckan
Club Guitarland @ Kom 28/11
Rolf Jardemarks informella 'klubb' för jazz på gitarr har sedan länge varit små oaser i mitt musiklyssnande. Först torsdagskvällar, numera lördagseftermiddagar, alltid var fjärde vecka på KoM. Ingen kioskvältare publikt, men den höga kvaliteten på musiken kombinerad med Rolfs vitsiga tugg mellan låtarna och den alltid lika familjära stämningen har ofta gjort Club Guitarland till ett måste för mig.

Per Hovensjö (här passar klyschan 'känd från TV' bra in) var den här kvällens huvudgäst beväpnad med en vinröd Gibson 335. Rolf höll hårt i sin älskade Benedetto (se bild). Och klingorna korsades i nummer som Jobims "Wave", Chick Coreas vackra "500 Miles High" och "Someday My Prince Will Come".

Alldeles underbart njutbart - som alltid. Och man vet att man är bland jazzmusiker när man hör replikskiftet "Ska vi köra en blues?", "Jadå, Grant Greens "Blues For Willarene!", "Visst, vi tar den väl i Dess (Db)?"

Sebastian Hegedüs blev gäst nummer två. [Bilden lånad från Sebastians MySpace, hoppas det är OK Sebastian?] En ung gitarrist som jag tidigare hört med ambitiösa Trio Pigalle, lirandes fräck fusion och vad deras MySpace-rubrik kallar 'Rock / Nu-Jazz'. I vissa passager har Sebastian t.o.m. låtit som om han snöat in på Jerry Garcia i Grateful Dead. Men ikväll blev det en annan bag: ett vackert och samtidigt intensivt spel på tre jazzstandards i duo med Rolf. "All The Things You Are", "Stella By Starlight" och "Green Dolphin Street", tre pärlor ur jazzrepertoaren. Och med en sådan musikalisk bredd vågar jag spå en glimrande framtid. Jodå, Sebastian spelade på den läckra Gibson SG han har på bilden - kanske inte den vanligaste Gibsonmodellen för jazz, men den lät BRA!

Ulf Sarner slutligen blev kvällens jazzvokalist. Inte så vanligt på dessa kvällar. En säker sångare: Lite Sinatra i "Fly Me To The Moon", lite bluesigare i "Route 66" där Rolf & Per turades om att sola och spela walking bass.

Vilket leder till en fotnot - och en övergång: Jag har hört frekventa bluesjammare på Jazzå sucka och skoja om "veckans Route 66" som ett symptom på att bluesrepertoaren behöver fräschas upp. (Jag erkänner, snälla goa konstapeln, jag har spelat den själv!) Men även denna magiska jazzlördag dök denna slitstarka låt upp - och vad tror ni hände kvällen innan på gemütliche Tyrolen på Liseberg?

YaYaMen @ Tyrolen Liseberg 27/11
Jag var inte på Tyrolen för musikens skull: den mässings-ompa-ompa jag tidigare drabbats av där skulle kunna skrämma hästar i sken. Nej, jag var där för att träffa folk över en bit mat. Men döm om min glädje när det visade sig att det var YaYaMen som skulle förgylla min stund med bratwursten.

Öppningslåten blev en jullåt (önskning från The Management kan tänkas), men när den var överstökad radade man upp "Route 66" (se ovan!) med grymt sväng och bluesig gitarr från Mille, "Norwegian Wood", Tom Pettys läckra "Free Falling", "I'm On Fire", "The Lady Is A Tramp", "Brown Eyed Girl" och "Yellow Moon". Spräcklig repertoar, men stuket gjorde att det kändes mer sammanhållet än vad det låter här. Lirat och sjunget (bara SÅ snygga harmonier) på klart hög nivå och med ett gung och ett sväng som många (i sina egna ögon häftigare) band måste avundas dem. Full poäng, och känner ni för korv & pilsner på Liseberg så försök tajma in det med YaYaMen! Med eller utan "Route 66". Foto © YaYaMen