[2010-06-02] ... på hur cdskivan mår Det är tufft för våra lokala skivutgivare i blues & rootsrockgenren - och det är glest med nya plattor. Last Buzz Record Co:s två senaste utgivningar (2008 och 2009) är inte heller nyproduktioner utan samlingscd med guldklimpar plockade ur det rikliga arkivet. Och Dusty Records lägger i princip ned nu i dagarna. Vemodigt för mig: när jag startade min mailorder Fridhammar Music kopierade jag hela kommissionsupplägget från hjälpsamme Jannes firma. Nu försvinner alltså såväl postorder som skivetikett vad jag förstår. 40% rea på allt - vilket givetvis även gäller de Dusty Records cd som Fridhammar Music lagerför. Men Fridhammar Music lever trotsigt vidare. Om "Small is beautiful", då är min postorder grymt snygg! Martin & Gian. Foto: Vanja ... på tre favoriter som faktiskt har precis nya plattor ute • Martin Gabriel höll releaseparty på Parken den 19 maj. Och firade att uppföljaren till "Crashlanding", "Bonne Chance", äntligen såg dagens ljus. En synnerligen proffsig spelning nere i Parkens rockklubbsmörka källare med ett band som bl.a. mönstrade Steve Eriksson, Per Wockatz, Dan Helgesen och Gian Kündig. Jag gillade spelningen, jag tycker om plattan, men jag har problem med att etikettera den här musiken. Jag har för få referenser. Singer/songwriter rock/pop på engelska, typ. Texter om kärleken och dess avigsidor. Musik i många lager här och var, stråkklanger, t.o.m. blåsare. Mer gitarr än sist, tack för det: Martins gitarrspel är alltför bra för att gömmas undan. Välskrivna sånger så klart, Martin fuskar aldrig ifrån sig. Men hyllan "engelskspråkig vuxenrock" innebär en förödande konkurrens. Jag håller alla tummar jag har för att Martin ska lyckas. • Winter har vi inte sett på scen på evigheter. Det är inte lätt att vara profet osv, så numera spelar de i stort sett endast i England där de stöttas av förstående skivbolag, artistbokare och publik. Nu sitter jag i alla fall med deras fjärde cd "A Matter Of Time" i handen och hoppas på ett releasegig i Göteborg. Den här plattan hamnar nog på samma tänkta hylla som Martins: "engelskspråkig vuxenrock av hög kvalitet". Likheter finns - f.ö. är Winters rytmsektion (Abbe & Johan) anlitad på ett antal spår på Martins cd. Två välgjorda plattor alltså som kommer att göra artisternas beundrare lyckliga och som förhoppningsvis når utanför de redan övertygades krets. Anna-Lenas röst är lika vanebildande som alltid och nu måste jag hålla tårna också, inte bara tummarna. • Jim's Combo har precis nu - helt på egen hand - givit ut sin debutplatta "Tune Up!". Releasespelning hölls på Dirty Records, en spelning Redaktör'n missade p.g.a. andra mera jordnära plikter. En klart varierad platta även om vi förstås pratar blues. Sju av Stefans egna låtar, en av Martins. Hur den låter? Det var lättare: Precis som spelningarna - dvs. BRA! Många av låtarna har vi hört från scen och ingen extramusiker dyker upp i plattans credits. Så diggarna vet precis! Tveka inte! Jim's Combos cd finns redan på Fridhammar Music, Winters cd ska vara på väg. Martins finns säkert i välsorterad skivhandel (passar bra hos Dirty Records). ... på G-P och bluesmusiken vilket i och för sig är ett uttjatat ämne. Men ändå. I måndagens G-P skriver en recensent om den pågående 'Göteborgs Jazzfestival' och prisar vokalisten Suzanne Brøgger. Hon behärskar bluesens uttryck och hennes blueskänsla är inte att ta miste på. Jag betvivlar inte detta på något sätt och jag har ingenting emot vare sig fr Brøgger eller recensenten. Men nog har vi väl haft festivaler i stan sju år i rad där det funnits artister som man med lätthet kunde skrivit de ovanstående orden om. Synd bara att ingen på G-P gjorde det.