[2010-09-14]
... på Sweet Substitute @ Jazzå 12/9
Stefan Sandberg tenorsax, klarinett, gitarr, sång, Matti Ollikainen klaviatur, Mikael Fahleryd bas och Sverker Stenbäcken trummor

Hösten lägger sin blöta filt över Göteborg och man känner ett allt större behov av att cocoona, gärna till god musik. En ombonad söndagskväll på Jazzå är en bra variant av cocooning, särskilt när en sådan glimrande kvartett spelar melodisk jazz, blues och sånt.

Sweet Substitute kom in i mitt liv i november förra året och gav mig en av årets gladaste musikstunder. Jag blev inte besviken när jag återsåg (återhörde?) dem i söndags: en lång rad läckerheter ur den "bakåtsträvande jazz" de hyllar. Namn som Duke Ellington, Thelonius Monk, Dexter Gordon. Ny i repertoaren var visst "I Wanna Be Happy" - som väl har Teddy Wilson som upphovsman?

Det är grymt lärorikt att digga Sweet Substitute: det leder ofelbart till att man börjar riva sig i håret och gräva i musikhistorien. För vad var det egentligen för varma gungande romdrinksdoftande låtar de så flyhänt vävde in bland jazzpärlorna?

Gräv gräv och blädder blädder. Och jag lärde mig om:
MacBeth the Great: "Buy Me A Zeppelin" och "Dorothy, One Morning". Sensuell calypso från 50-talets New York.
The Blues Busters "Soon You'll Be Gone". Romantisk ska på etiketten Trojan cirka 1964.

Anyways. Mästerlig musikkväll med mästerliga musiker. Alla i högform, men jag måste ge en x-tra gyllene drinkpinne till Matti som överträffade sig själv gång på gång. Accept no substitute!

En kunnig god vän, Anders Carlsson från Uddevallas bluesvärld, tipsade mig entusiastiskt om SideTrack: "... ett riktigt "LiveBand" som ger allt för publiken - man måste se dem för att förstå deras inlevelse för det de gör ... de blev Norges bästa uppkomlingar för några år sedan och har fått en del utmärkelser genom åren".

Så jag blev så klart nyfiken! "We sound like a mix of Kimbrough and The Stones" läser jag på MySpace och vem är jag att säga emot? Röjigt, rivigt, rock'n'rolligt. Från lättfotat gungande "Rambling With That Woman" till rå seg boogie i "Dirty Water". Smutsig gitarr och munspel med attack. Jag förstår så väl att de vält bluespubliken i Norge - det skulle de säkert kunna göra på denna sidan gränsposteringarna också om någon bluesförening eller annan arrangör ger dem chansen!

Ett stort plus i min bok är eget material - bandet skriver återigen på MySpace: "First we started playing covers it did not work out for us and started doing our own stuff." Klokt folk.
Foto: Tonje Hovensjø Løkken
www.myspace.com/sidetrackblues