[2010-10-09]
... på ett nytt band med välbekanta ansikten: Paul & the Bad Kays

Paul & the Bad Kays: fr.v. Paul Alfredsson sång/munspel (från Paul & The Blue Delivery), Conny Aidanpää gitarr (Conny & The Casuals), Tommy Johansson trummor (Voxhall Blues, Sture Elldin Blues Band) och Erik Billander kontrabas (Voxhall Blues). Debutspelningen blir på Rest. Gigi, Radiotorget, V. Frölunda lör 16/10.

Paul berättar: "Det kommer att vara fokus på munspelsbaserad Chicagoblues som vi kommer att framföra på ett originellt och personligt sätt. Med sången i centrum, och ett gitarrbaserat komp som stöttas upp med kontrabas och trummor för att få ett rytmiskt sväng!" [Foto Vanja]

... på Nathan James med band @ Campus, Varberg 2/10
Nathan James sång/gitarr, Tomi Leino munspel, Magnus Lanshammar bas, Daniel Winerö trummor. Arr: Club MaSiw. Fotografier: Vanja

Enda spelningen i Sverige för Nathan James på den här Europatrippen. Annars har han varit här tidigare med munspelsässet James Harman. 32 år ung, yrkesmusiker ända sedan han lämnade high school. Och rutinen märks: En mycket skicklig gitarrist som behärskar vitt skilda stilar, från downhome till uptown (min bildade bordsgranne refererar entusiastiskt till tunga namn som Robert Nighthawk, Rick Holmstrom och Ronnie Earl). En riktigt bra sångare. Och en sann entertainer som ger intryck av att ha ögonkontakt med var och en i publiken.

Tomi Leino från Finland på munspel. Hemma leder han T. Leino Band där han sjunger och spelar munspel och gitarr. Lär vara ett av Finlands bästa band i genren. Magnus & Daniel är välbekanta namn för GigKalenderns läsare. Ett uppskattat radarpar sedan tiden i The Instigators.

Nathan spelar dobro med slide på en del låtar, men använder mest sin hemmabyggda gitarr, Washtar Gitboard: ett tvättbräde med gitarrhals bestyckat med två pickuper. Ser ut som något Bo Diddley skulle ha älskat. Gitarren låter oförskämt bra och gör det dessutom möjligt för Nathan att plocka gitarrtoner och samtidigt scratcha tvättbrädan rytmiskt, bl.a. i en skön ragtimelåt.

Två långa set och en mycket mycket lyckad spelning. Överraskande nog låter det verkligen som ett sammansvetsat band. Suggestiv musik, ibland uppbyggd kring ett riff på Nathans gitarr. Så kommer en slowblues, massor av själ, rösten går upp i falsett ("yeeeees!"). Gitarren spottar blanka reverbtoner. Sa jag uptown? Tomi solar inspirerat på kromatiskt munspel. En uptempo 'gubba' drar upp publiken på dansgolvet. Påminner om Big Joe Louis. Varierad repertoar, aldrig enformig.

Nästan bara Nathans egna låtar, tack för det. Ibland känner man igen låtformen, men det är åtminstone egna texter. "Undecided Woman Blues" handlar om en kvinna som blir kär i en musiker men sedan märker att han tänker fortsätta att vara musiker hela livet. Kan det månne vara självbiografiskt?

X-tra poäng till Daniel av två skäl: dels för lyhört trumspel (han hade inte träffat Nathan James förrän vid gigget!), dels för 'manly footwear'! Som alltid eleganta westernboots - och dito skjorta. "Hade jag vetat att du skulle ha en sådan hade jag tagit med mig en också!" sa Nathan nästan besviket.

X-tra X-tra poäng till Club MaSiw a.k.a. Mats & Siw. Eldsjälar som envist fortsätter att arrangera blues & rootsspelningar i Varberg, först på Stinas på Getterön, därefter på Campus. Som förverkligat drömmen om den lokala musikscenen. Imponerande. Redaktör'n bugar sig.

... på Groan Men @ bokhandeln Lohrs Pocket MedMera 1/10
Lennart Lindeberg sång, Lars Wallgren gitarr/kör, Per Wallgren bas och Mats Johansson trummor

Kapellplatsen är ingen adress jag normalt associerar till musik, med undantag för någon enstaka spelning på Landala Krog för typ 20 år sedan. The Nighthawks nämnde jag förra veckan. Och visst lirade Göran 'Guran' Blomgren där med en countryrockgrupp (kallad "The Mighty Flyers"?) någon gång i samma veva. Nej, det närmaste jag kommer ämnet musik i dessa trakter idag är brainstormande musikerluncher över travar med raggmunk med lingonsylt på nyss nämnda krog. Ända tills i fredags.

För i fredags kväll (läs Kulturnatta) hade Lohrs bokhandel den goda smaken att boka in bandet Groan Men i det lilla kaféet en trappa upp. En kvartett som lirar låtar signerade bl.a. Bob Dylan, Van Morrison, SRV, John Fogerty och Sting. Bröderna Wallgrens namn känner jag igen från gruppen Blues Moose Experience. Och Lennart, en alldeles enastående sångare, har jag avnjutit med alltför långa mellanrum uppbackad av musiker som Kalle Ruuth och de fyras gäng från The Remedies. Men jag ska inte bli långrandig: Läs i stället om Lennart och hans musikaliska historia i Mårten Olssons initierade kåseri efter ett av Lennarts sologigs på KoM i Göteborg 2004.

Nu är det 2010. Bandet fick 45 minuter på sig - ett dussin låtar - och sättningen var så klart minimalt (halv)akustisk. Jag inser givetvis att deras vanliga gigs har en helt annan tyngd (jag har lyssnat på deras website): flera av kvällens nummer formligen ropade efter en Stratocaster. I en sådan här situation blir naturligtvis vokalisten ännu mera central än vanligt. Och Lennart levde upp till allt vad jag förväntade mig: kraftfull blues så klart men dessutom magnifika versioner av Fogertys "Born On The Bayou", Dylans "Like A Rolling Stone" och Vans "Into The Mystic".

Kungsbacka tycks vara Groan Mens hemmaplan: där har de spelat på puben Black Pearl och på Kungsbackakalaset. Så mycket Göteborggigs verkar det inte ha blivit - det är hög tid! Hallå bandbokare!
www.larswallgren.se/musik/groan-men
Vanjas bild på Lennart från ett gästspel hos Johan Johansson på Jazzås scen.