[2010-10-09]
...
på ett nytt band med välbekanta ansikten: Paul
& the Bad Kays
Paul
& the Bad Kays:
fr.v. Paul Alfredsson sång/munspel
(från Paul & The Blue Delivery), Conny
Aidanpää gitarr (Conny & The Casuals),
Tommy Johansson trummor (Voxhall Blues,
Sture Elldin Blues Band) och Erik Billander
kontrabas (Voxhall Blues). Debutspelningen
blir på Rest. Gigi, Radiotorget, V. Frölunda
lör 16/10.
Paul berättar: "Det kommer att vara fokus på
munspelsbaserad Chicagoblues som vi kommer att framföra
på ett originellt och personligt sätt. Med
sången i centrum, och ett gitarrbaserat komp som
stöttas upp med kontrabas och trummor för att
få ett rytmiskt sväng!" [Foto Vanja] |
|
|
...
på Nathan James med band @ Campus, Varberg 2/10
Nathan
James sång/gitarr, Tomi
Leino munspel, Magnus
Lanshammar bas, Daniel
Winerö trummor. Arr: Club
MaSiw. Fotografier: Vanja
Enda spelningen i Sverige för Nathan James
på den här Europatrippen. Annars har han varit
här tidigare med munspelsässet James Harman. 32
år ung, yrkesmusiker ända sedan han lämnade
high school. Och rutinen märks: En mycket skicklig gitarrist
som behärskar vitt skilda stilar, från downhome
till uptown (min bildade bordsgranne refererar entusiastiskt
till tunga namn som Robert Nighthawk, Rick Holmstrom och Ronnie
Earl). En riktigt bra sångare. Och en sann entertainer
som ger intryck av att ha ögonkontakt med var och en
i publiken.
Tomi Leino från Finland på munspel.
Hemma leder han T. Leino Band där han sjunger och spelar
munspel och gitarr. Lär vara ett av Finlands bästa
band i genren. Magnus & Daniel är
välbekanta namn för GigKalenderns läsare. Ett
uppskattat radarpar sedan tiden i The Instigators.
Nathan spelar dobro med slide på en del låtar,
men använder mest sin hemmabyggda gitarr, Washtar
Gitboard: ett tvättbräde med gitarrhals bestyckat
med två pickuper. Ser ut som något Bo Diddley
skulle ha älskat. Gitarren låter oförskämt
bra och gör det dessutom möjligt för Nathan
att plocka gitarrtoner och samtidigt scratcha tvättbrädan
rytmiskt, bl.a. i en skön ragtimelåt.
Två
långa set och en mycket mycket lyckad spelning. Överraskande
nog låter det verkligen som ett sammansvetsat band.
Suggestiv musik, ibland uppbyggd kring ett riff på Nathans
gitarr. Så kommer en slowblues, massor av själ,
rösten går upp i falsett ("yeeeees!").
Gitarren spottar blanka reverbtoner. Sa jag uptown? Tomi solar
inspirerat på kromatiskt munspel. En uptempo 'gubba'
drar upp publiken på dansgolvet. Påminner om Big
Joe Louis. Varierad repertoar, aldrig enformig.
Nästan bara Nathans egna låtar, tack för det.
Ibland känner man igen låtformen, men det är
åtminstone egna texter. "Undecided Woman Blues"
handlar om en kvinna som blir kär i en musiker men sedan
märker att han tänker fortsätta att vara musiker
hela livet. Kan det månne vara självbiografiskt?
X-tra
poäng till Daniel av två skäl: dels för
lyhört trumspel (han hade inte träffat Nathan James
förrän vid gigget!), dels för 'manly footwear'!
Som alltid eleganta westernboots - och dito skjorta. "Hade
jag vetat att du skulle ha en sådan hade jag tagit med
mig en också!" sa Nathan nästan besviket.
X-tra X-tra poäng till Club MaSiw a.k.a. Mats & Siw.
Eldsjälar som envist fortsätter att arrangera blues
& rootsspelningar i Varberg, först på Stinas
på Getterön, därefter på Campus. Som
förverkligat drömmen om den lokala musikscenen.
Imponerande. Redaktör'n bugar sig. |
...
på Groan Men @ bokhandeln
Lohrs Pocket MedMera 1/10 Lennart
Lindeberg sång, Lars Wallgren
gitarr/kör, Per Wallgren bas och Mats
Johansson trummor
Kapellplatsen är ingen adress jag normalt associerar till
musik, med undantag för någon enstaka spelning på
Landala Krog för typ 20 år sedan. The Nighthawks
nämnde jag förra veckan. Och visst lirade Göran
'Guran' Blomgren där med en countryrockgrupp (kallad "The
Mighty Flyers"?) någon gång i samma veva. Nej,
det närmaste jag kommer ämnet musik i dessa trakter
idag är brainstormande musikerluncher över travar
med raggmunk med lingonsylt på nyss nämnda krog.
Ända tills i fredags.
För i fredags kväll (läs Kulturnatta) hade Lohrs
bokhandel den goda smaken att boka in bandet Groan Men
i det lilla kaféet en trappa upp. En kvartett som lirar
låtar signerade bl.a. Bob Dylan, Van Morrison, SRV, John
Fogerty och Sting. Bröderna Wallgrens namn känner
jag igen från gruppen Blues Moose Experience.
Och Lennart, en alldeles enastående sångare, har
jag avnjutit med alltför långa mellanrum uppbackad
av musiker som Kalle Ruuth och de fyras gäng
från The Remedies. Men jag ska inte bli
långrandig: Läs i stället om Lennart och hans
musikaliska historia i Mårten
Olssons initierade kåseri efter ett av Lennarts sologigs
på KoM i Göteborg 2004.
Nu
är det 2010. Bandet fick 45 minuter på sig - ett
dussin låtar - och sättningen var så klart
minimalt (halv)akustisk. Jag inser givetvis att deras vanliga
gigs har en helt annan tyngd (jag har lyssnat på deras
website): flera av kvällens nummer formligen ropade efter
en Stratocaster. I en sådan här situation blir naturligtvis
vokalisten ännu mera central än vanligt. Och Lennart
levde upp till allt vad jag förväntade mig: kraftfull
blues så klart men dessutom magnifika versioner av Fogertys
"Born On The Bayou", Dylans "Like A Rolling Stone"
och Vans "Into The Mystic".
Kungsbacka tycks vara Groan Mens hemmaplan: där har de
spelat på puben Black Pearl och på Kungsbackakalaset.
Så mycket Göteborggigs verkar det inte ha blivit
- det är hög tid! Hallå bandbokare!
www.larswallgren.se/musik/groan-men
Vanjas bild på Lennart från ett gästspel
hos Johan Johansson på Jazzås scen. |
|
|