[2010-10-14]
... på Rag Bag @ Gigi 9/10
Bengt Johanneson sång/gitarr, Anders Blad gitarr, Fedde Talsma klaviatur/dragspel, Christina Gustafsson bas, Bengt Kristeberg trummor. Foto: Vanja.
Buss 80 från Linné till Marconimotet, ett par minuters promenad mellan träden och där står vi på Radiotorget. Mittemot Gigi Bar & Kök, krogen/musikscenen som väckt vår nyfikenhet. Vi tassar in och kan undan för undan bocka av: God pizza, schysst personal, klart fräsch lokal. Publik? Många stammisar så klart, men åtminstone ett dussin bekanta 'bluesansikten'.

Dags för Rag Bag på scen. Scen, nåja, Gigi har precis lika lite scen som vi musikdiggare är vana vid i krogsvängen. Men Lasse bokare har lovat fixa spotlights på bandet vilket vore en stor förbättring. Den här kvällen blir lite väl 'dark end of the street', liksom.

Jag skrev om Rag Bags nya cd härom veckan. "En blandning av J J Cale och blues med Dylanvibbar. Rått och mjukt på samma gång." Stämmer bra in nu med. Kickstart med Cales "Lou-Easy-Ann", övertygande redan där. "Going Down Slow" gungar suggestivt, den kunde varit skriven för Bengts sträva stämma: "I've had my fun...". Det betvivlar vi inte. "Carrickfergus" med smakfullt gitarrsolo från Anders. Obligatoriska "Breeze": nu blir det spontandans. Mest herrar, ovanligt nog. "Way Down In The Hole": Tom Waitslåt med funky gitarr och dragspel.

Akt två och Cales "I Got The Same Old Blues" i klockren version. Anders briljerar på break och på solo. Mångsidige Fedde - hans spel har verkligen stor betydelse för Rag Bags sound - öser glatt på med klaviaturet i "People Lie". David Lindleys "She Took Off My Romeos": nu blir det dragspel i stället - och styrdans! Läcker låt, passar Rag Bag perfekt.

Vi smiter trots allt vid elvatiden: det återstår ett set, men vi behöver ha ett öga på klockan. En glimrande Rag Bagspelning (igen - har aldrig hört dem göra en dålig spelning) men Redaktör'n har klottrat ned en mycket subjektiv fotnot:
Det blev två Ulf Lundellcovers den här kvällen: "Glad igen" och "Hem till mina rötter igen". Och Rag Bag gör dem bra, det är inte det. På bandets cd skapar "Hem ..." en skön omväxling. Men det känns annorlunda här på spelningen: i mina öron sitter de två låtarna inte så bekvämt mitt i det fjädrande gung som oftast kännetecknar den övriga repertoaren. De blir främmande fåglar: känns vid jämförelse fyrkantiga i stuket, lite av 'på stället marsch'. Tycke och smak. Som alltid. Någon annan diggare tycker säkert att de två är höjdpunkter.

På lördag 16/10 på Gigi: premiärspelning för Paul & the Bad Kays. Ses där!
... på Celeberty @ Jazzå 10/10
Pontus Henrikson klaviatur/trumpet, Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr, Stefan Bellnäs bas, Chris Montgomery trummor, Finn Björnulfsson percussion, Anna Porsbjer sång. Foto: Vanja.

Det blev en svettig och intensiv söndag när klaviaturmaestro Pontus presenterade sin begåvade Lady Anna, sin magiska röda högtalarlåda "Leberty" (?) och ett urval ur Jazzå's Usual Suspects, allt under nya bandnamnet Celeberty. När Chris & Finn unisont piskade på som mest självsvängde lokalen som den annars bara gör när Johan Johansson & David Sundby sammanstrålar en onsdag.

En kärleksfullt sammansatt repertoar, ofta plockad ur musikhistoriens vinylhyllor. The Gaturs "Cold Bear" (mera cowbell!), "Indian Rope Man" (mera Anna!), temat från Clintanrullen "Hang 'Em High" (mera psykedelia!) och "You Keep Me Hanging On" (mera Anna!) radades skoningslöst upp i andra set och t.o.m. Redaktör'n (känd för att ha två vänsterfötter) kände allt mera att det hade varit läge för dansgolv.

Första set var - inte så ovanligt - något snäpp svalare med Booker T & The MGs "Time Is Tight", en eller två av The Meters instrumentaler plus en djupt imponerande "Work Song" där Annas röst firade triumfer och Pilen broderade lokalen med rökiga ormtjusarfraser. En Pil i högform.

Första spelningen för den här konstellationen så man kan förstå varför inte alla nummer startade pang på rödbetan. Pontus började ofta med det karakteristiska temat, bandet vidgade öronen och fångade stafettpinnen, det var fullt ställ i halvtid och slutade med ett maffigt crescendo. Men med ett gäng av den här kalibern är 'the sky the limit': vågar vi hoppas på en snar comeback?
Vanja fångade celebriteterna i bild
... på ett tips från Janne 'Kvarnis' Kvarnström
"Tjena Christer! Vill slå ett slag för ett trevligt ställe, Tre Små Rum, på Kristinedalsgatan 4. Levande musik på onsdagar, företrädesvis jazz av det lite mer lågmälda slaget. Mysiga källarvalv bidrar till en genuin jazzklubbskänsla. I onsdags bevistade vi Tobias Grim gitarr och Henrik Aronsson kontrabas, tidvis lysande tolkningar av jazzstandards. Ett väldigt potent sortiment av goda öl kan tilläggas..."

Redaktör'n kan bara hålla med Kvarnis. Vanja & jag har varit där tidigare när Cripple Creek, dvs. Magnus Hansson sång/gitarr, Pär Eriksson sång/gitarr (båda hörda i Dusty Brown) och PJ Johansson elbas spelade sina favoriter bland singer / songwriters och americanaartister. Mycket mysiga kvällar.