[2011-02-24]

... på Mr Bo & The Voodooers feat. The Voodoophones @ Jazzå 20/2
Mr Bo Carlsson sång/gitarr, Bo Hansson klaviatur, Lars Mellqvist bas, Daniel Winerö trummor, Stefan Sandberg tenorsaxofon, Dan Warvne trumpet
Kallt om nosen ute och vi tassar in på Jazzå för en värmande dos southern soul och funky blues. Vilket är Mr Bo och hans trollkarlars specialitet: Andelen soul och souldränkt blues är en tillväxtsektor i deras sångbok - absolut inte mig emot! Värmen stiger raskt, delvis tack vare pärlan "A Good Fool Is Hard To Find", hörd med bl.a. Albert Collins. Ett hejdlöst sväng (håller klaviaturstället?) plus en tankeväckande text: lyssna noga ni kvinnor i publiken:
"Now listen to me baby, I think you should be told / When they made yo' daddy, somebody went an' broke the mold / A good fool, a good fool is hard to find / You take the lesson from me woman, a good fool is hard to find". Mmm, så kan det vara.

Annars gräver Mr Bo gärna bland soulmannen O.V. Wrights paradnummer. "Henpecked Man" kommer komplett med chicken scratch på gitarren, och i ljuvliga "A Nickel and a Nail" och "You're Gonna Make Me Cry" visar Mr Bo upp hela sin vokala bredd. I "You're Gonna Make Me Cry" lägger dessutom Stefan till ett svidande skönt tenorsaxsolo.

Men det går att höra fler influenser: den på alla vis store Albert King spökar ofta i sextetten. Som i "Personal Manager" där Mr Bo briljerar med ett långt Albertskt solo under sin utflykt i publiken och i "I Wanna Get Funky" där bandet entusiastiskt går in för att infria raderna "I wanna get funky, yeah, yeah / You know, I wanna get down / I'm gon' get on down, now". Ett långt nummer - som gärna fått vara ännu längre!

Fler fullpoängare ur blueshyllan: En läcker "Somebody Loan Me A Dime" (Fenton Robinson) med flott gitarrsolo, en kvickfotad "Ain't Enough Coming In" (Otis Rush) och så klassikernas klassiker "Green Onions" (Booker T. & the M.G.'s). Som spelas på all världens bluesbarer såväl som i TV-reklamen men som märkligt nog aldrig känns sliten.

Bra ljud och behaglig volym dessutom. Vilket även gäller gitarrspelet. Mr Bo har f.ö. aldrig lagt sig i mittfåran när det gäller gitarrarsenalen. Hans Texasbyggda Robin exempelvis är ovanlig och cool. Men den här kvällen var han beväpnad med en Schecter Robert Smith Ultra Cure gitarr och en ZT Lunchbox Amp. Inte alla traditionsbundna blueslirares kopp té kanske, men wow vad bra det lät! En lunchlåda som har en 6.5" högtalare och som kan prestera 200w. Multitasking, typ?
... på Bara Blues @ Café Hängmattan 23/2
Eva Karlefjärd sång, Bernt Wahlsten rytmgitarr, Ulf Andreasson gitarr, Gunnar Kungur bas, P-O Hesselbom trummor.

Eva har du kanske hört sjunga i Ella & The Hotshots, eller på Jazzås bluesjam. Bernt spela gitarr i Swingoplan och Svartvitt. Ulf som gitarrist i Voxhall Blues eller Swingoplan. Gunnar & P-O på bas resp. trummor i band som Black Coffee, Mike Turner Band, Men Of The World och Britpop.

Jag hade tidigare endast hört Eva på Jazzås lördagsjam. Och blivit imponerad. Det blev jag igår igen. En lätt rökig stämma med sensuell jazzprägel som kom allra mest till sin rätt i nummer som Nina Simones "Do I Move You?" (riktat till publiken - och svaret var JA!), Etta James "I'd Rather Go Blind" och Peggy Lees "Why Don't You Do Right". Glesa nummer - sofistikerade - med dynamik och mycket luft.

Som dessutom var de nummer där jag personligen tyckte att bandet som kollektiv fungerade bäst. I nummer med högre tempo och mera attack kändes spelet genast lite fyrkantigare och betydligt bullrigare. Vilket överraskade mig: så ska de här rutinerade gentlemännen inte behöva låta.

Ulfs gitarrspel gav mig - som alltid - en kick: solot i "Do I Move You?" formligen gnistrade och sprakade. Nu är det inte bara p.g.a. det som jag illustrerar rapporten med Ulfs väna nuna: vi har tyvärr ingen rättvis bild på Eva så jag plockar en bild av Ulf ur Vanjas digra arkiv.

Vi hann bara höra första set: det var kanalkrock med amerikanska countrysångerskan Eilen Jewell på Pusterviksbaren och vi hade ett klockslag att hålla oss till. Men jag fick en rapport från en god vän om att bandets sound blev bättre i Bara Blues andra set. Gott så. Vi missade alltså det - synd - men man kan inte vara överallt (se nedan!). Bara Blues spelar igen - och som Arnold säger: "We'll be back!"
... på Eilen Jewell @ Pusterviksbaren 23/2
Jag gör det lätt för mig och citerar SvD från i måndags där en imponerad Dan Backman skriver om bandets framträdande i Stockholm:
"Som rotrockare täcker Jewell in ett stort spektrum av musikaliska stilar. Ungefär på samma sätt som Wille Nelson; jag kan lätt se framför mig en lyckad duett med de två. Folkcountry, blues, honky tonk, rockabilly och western swing varvas skarvlöst och med gott humör. Till och med gospel, garagerock och ett Bob Dylan-munspel smyger sig in. Och i tolkningen av Billie Holidays Fine and mellow kan man uppfatta några små stänk av jazz i Jewels egensinnigt långsamma frasering.

Den Boston-baserade artisten tolkar även Bessie Smith och, framför allt, Loretta Lynn. Den sistnämnda är en stor favorit och ägnas tre rivigt honkytonkiga sånger."

Redaktör'n håller med! Plus att det blev låtar av Hank Williams och Them (!) dessutom! Med en charmig sångerska med ett roligt, ibland lätt bisarrt, mellansnack. Och en suverän trio hade hon med sig: gitarristen Jerry Miller (INTE veteranen från Moby Grape) stack ut speciellt med sin egensinniga blandning av licks i rasande tempo, hämtade ur country - blues - surfbagen. Puuh!
Lyssna gärna på Eilen: hon är ett fynd! Förhoppningsvis tillbaka i Sverige i höst.
... på att torsdagsmusiken på puben St. George upphör
St. Georges Pub på Repslagaregatan 5 i Masthugget har sedan länge haft livemusik varannan torsdag med Bröderna Bäck i spetsen. Jammigt, jazzigt, kul. Jam på hög nivå (inte volym). Nu byter St. George tvärt karaktär: puben ska förvandlas till en restaurang med thailändsk matsedel.

Jag har inget emot thaikäk, men nog var det synd att ÄNNU en scen går i graven. Nu tror jag inte att Bröderna Bäck (Anders t.h.) ger upp så lätt: stay tuned!
... på att torsdagsmusiken på Cheers Pub på Viktoriagatan 10 börjar 
Livemusik på en ny scen, det är inte varje dag! Och det är en formidabel kvartett som kommer att agera husband:
• Simon Lindekrantz sång (Simon Says, Bluestone)
• Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr (Simon Says, Bluestone + ett dussin till)
• Gian Kündig bas (Patricia Page & The Prophets, Uncas Tribe)
• Abbe Abrahamsson trummor (Winter).

Som sparkar igång vid åttasnåret med en BRED repertoar av rock - soul - blues. Ett husband som sagt, men räkna med att de kommer att bjuda in gäster! Torsdag 3/3 kl. 8 börjar det alltså - men alla inblandade hoppas på en fortsättning. Det finns ju fler torsdagar! www.cheerspub.nu
... på att skriva om livemusik: gästskribenter är välkomna!
Det är inte lätt att vara överallt. Ibland krockar arrangemangen. Eller så är man bortrest, upptagen av annat, förkyld - eller bara kvällstrött. Med andra ord: Många fler spelningar är värda att skriva om än just de som dyker upp här. Jag har just idag skrivit om Eilen Jewells och Bara Blues spelningar igår - jag skulle gärna gått på Johan Johanssons onsdagsgig på Jazzå också ...

Gästskribenter är mycket välkomna på den här sidan. Du som tycker att 'Varför skrevs det inget om den där bra spelningen jag var på': skriv gärna själv! Eller du som tänker 'Varför skrivs det aldrig något om mitt band': hugg tag i någon i publiken och be honom/henne att fästa ned några rader. Det finns faktiskt en avdelning för Gästskribenter (nej, jag menar INTE Debattforumet): passa på att utnyttja den du också! Maila hit, please!