[2011-05-12]
... på Klubb Honky Tonk #4 @ Café Hängmattan 7/5

Om möjligt ännu trevligare än sist och jag måste ta till klyschan "Klubb Honky Tonk har kommit för att stanna". Entrébiljetterna tog helt slut och redan vid 23-tiden nån gång var läget i dörren "Jo, nu var två i publiken tvungna att springa till bussen, så nu kan vi släppa in två till ur kön..."

Jag har tidigare skrivit långrandigt och entusiastiskt om alla tre banden, så jag ska vara kortfattad. Som jag skrev sist: "En perfekt klubbkväll alltså med goda vänner och sval öl. Vilket innebär att Redaktör'n inte plitade ned så värst mycket läsbart i anteckningsblocket och att Redaktörskan tog kameraledigt. We're honky tonkin', folks!"

Och innan vi börjar med banden: klubbens DJs är alltid glädjespridare. Så var även denna kvälls DJ: Big Mama Sanna. En x-tra applåd för det.

THE NOBLE HONKY'S
Martin Andersson sång, akustisk gitarr, munspel, Björn Hedén fiol, sång, Jan Carlsson gitarr, Fedde Talsma dragspel, sång, Ulf Widlund bas, sång, Daniel Winerö trummor. Vanjas bild från Dirty Records.

"Now it's guitars, Cadillacs and hillbilly music / And lonely, lonely streets that I call home / Yeah my guitars, Cadillacs and hillbilly music / Is the only thing that keeps me hanging on". Sammanfattar läget rätt bra - och det blänker faktiskt tjusigt om ett par yankeebilar på asfalten utanför.

Ry Cooders "Across The Borderline", Dwight Yoakams "Guitars, Cadillacs" och Tarheel Slims "Number Nine Train" - en fenomenal trio låtar! Och Martin kan verkligen sjunga den här genren med rätt känsla, Fedde likaså (körar klockrent) - och jag har aldrig hört Janne låta bättre på gitarr. "Detta är världsklass! Skriv det!" väser en god vän - tillika en glimrande musiker - i publiken i mitt öra. Jag lovar!

Och så en tryckare: "How Can a Poor Man Stand Such Times and Live?" i Ry Cooders tappning med himmelsk slidegitarr och dragspel. Ljuvlig - och det ÄR synd att Redaktör'n har två vänsterfötter.

THE WESTERN TONEFLYERS
Thorbjörn Hellman sång, rytmgitarr, Håkan Johansson sologitarr, Jan Jonsson pedal steel och lapsteel, Fredrik Johansson dragspel, Magnus Lanshammar ståbas, Anders Gutke trummor.


Klubben själv skrev så poetiskt om bandet att jag avundsjukt knycker det:
"Om du glömde dansa på fyrtiotalet så kan du börja nu. The Western Toneflyers blandar swingjazz, blues och hillbillycountry till något som brukar kallas Western Swing, men adderar dessutom en nordisk touch av kokkaffe och schlager till retrosmeten."

Russin i kakan (serveras till kokkaffet): "Too Blue" med sköna harmonier, "Sitting On Top Of The World" (inte SÅ jättelikt Creams upplaga), "First Class Second Hand Woman" (kolla den dessutom med Warren Scott & the Memphis Playboys" på SPOTIFY), "I Don't Mind" (trestämmigt med inlånad Jonas: snyggt!), "Detour" (likaså), "Mean Mean Woman" (rock'n'roll blues), "Steel Guitar Rag" (Janne ger järnet igen) och till slut "Bye Bye Blues".

Musik med klass. Redaktör'n är rörd. Stiliga män i vit skjorta och slips gör stilig musik tillsammans. Och apropå stil: detta är första gången som jag hittat hårgele och hårspray stående på tvättstället när jag tassar in på 'kundtoaletten'. Kvarglömt - eller en vink?

Bye bye blues?? nänä - nu kommer Paul & The Bad Kays!

PAUL & THE BAD KAYS
Paul Alfredsson sång/munspel, Conny Aidanpää gitarr, Erik Billander ståbas, Tommy Johansson trummor. Vanjas bild från tidigare gig @ samma adress.

Som öppnar starkt med "You Better Change" - och exakt där havererar Redaktör'ns kulspetspenna. Kaputt. Så Redaktör'n greppar i stället en sval pilsner. Men jag skriver ur minnet att de alla 4 - omigen - gjorde ett självlysande gig. Att Conny - bejublad - gick ut i publiken spelandes på sitt vackra instrument. Att elegante Conny f.ö. bar nya lackskor kvällen till ära (jag vet: "If you don't play well, dress well" - but you DO play well, Sir!). Att det MÅSTE bli en platta gjord med denna eminenta kvartett. Och att jag förstår mer än någonsin varför Nisse Lönnsjö bokat in dem på årets Åmål's Blues Fest.

Ride on gentlemen, ride on. En uppmaning som f.ö. gäller hela Klubb Honky Tonk-konceptet och dess tre hjältar. Vi behöver er mer än någonsin!