[2011-05-18]
... på Ann-Louise Anttila & Christina Gustafsson @ FrivilligCentralen Oskar 14/5
Ann-Louise sång/akustisk gitarr, Christina kontrabas/sång. Vanjas bild från tidigare spelning.

Jag hörde dem i september förra året som trio och skrev då:
"... Ann-Louise, en skapare. Mest eget material alltså: ambitiöst, begåvat, bitvis rätt så komplext."

Och "Jag fastnar främst för två av Ann-Louises sånger: explosivt rytmiska "Watch Out" som till sin form erinrar om tuff sydstatsrock men som med trions akustiska behandling landar i en helt annan luftigare och poetiskare värld. Och "Feel All Right" som lätt skulle kunna bli en megahit för en amerikansk sångerska någonstans i crossover/ countrybagen. Två låtar perfekt stödda av Christinas glimrande basspel."

Om ni hade turen att vara på Hängmattans kafé den kvällen så har ni nog redan en uppfattning om hur den här duon skulle kunna låta. Men jämfört med föregående triogig så blir detta än intimare, än mer nära, än mer in på huden. Bildligt och bokstavligt. Minimalt avstånd mellan artist och publik, och i en av sångerna med speciellt smärtsam innebörd för Ann-Louise blir jag tvungen att titta bort.

Mest Ann-Louises egna sånger - tack för det! - men även starka tolkningar av Nina Simone och - Johnny Cash! Av en charmig duo med massor av systerlig kärlek, av ömsesidig respekt - och av retfullt fnitter. Slutet med en skrattande Ann-Louise i skuttig hiphop är enormt mycket 'idag'. Jag undrar var denna så kreativa duo är i morgon?

... på Extra Pilen´s + prominenta gäster @ Galliano 13/5

Fr.v.Kalle Ruuth gitarr, Henrik 'Pilen' Pilquist trummor, Gian Kündig bas, Simon Lindekrantz sång, gitarr, munspel. Alla musikerbilder plockade ur Vanjas arkiv.

Nä, Redaktör'n hänger inte så jätteofta på Galliano, men när han hör att Kalle Ruuth ska axla elgitarren (länge sedan sist) så gör han gärna en utflykt mot Masthugget. Det visar sig vara en av hans bättre idéer: han hamnar mitt i en rolig, röjig, rå garageblueskväll - med massor av bonus!

Enter Extra Pilen's: "Steady Rollin' Man" mullrar igång, tätt följd av "Not Fade Away" och "Congo Square". Garageblues som sagt. Rufsig och tufsig 'bar room rock'n'roll': Det går som tåget, men spåret är ibland rätt så knixigt, ryckigt, slirigt och gör oväntade svängar. Redaktör'ns stämpel med texten "Sönderrepeterat" får vara oupppackad i sin lilla låda - men vi har SKOJ! 'Nuff said.

"Sick'n'Tired", "Cold Cold Feeling": flummigt, rökigt, groovigt. Kalle solar med massor av känsla. En rad av bandets kumpaner börjar samla sig framför (hrrm) scenen. Och DÄR kliver Henrik Ohlin (t.h., T.H.U.M.B.E., Shine On) upp och tar över sångmikrofonen. Och DÄR lånar Göran Svenningsson (t.v., Slidin' Slim, ex-Instigators) Kalles Telecaster. Sjutton vet vad det är för låt men Henriks mäktiga röst - vilken pipa! - fyller lokalen. Liksom Görans vassa gitarr. Två spelsugna herrar, och Göran dubblerar direkt på sång & gitarr i "Reconsider Baby". Massor av auktoritet: The Instigator is back! Gott att höra dessa lirare igen!

Ordningen (?) återställs och Extra Pilen's äntrar (hrrm) scenen igen. Och gör en klockren upplaga av ett av Simons paradnummer, det som heter nåt i stil med "Starting Over Again". En uppvärmd Kalle glänser på sin Tele.

Men nu omgrupperar styrkorna sig och vi hör snart Henrik Ohlin på sång/gtr, Kalle gitarr, välbekante jammaren Robert Tolf (t.v., Rough Cut) munspel, Gian bas och Pilen trummor i en x-tra långsam "Samma Lea, Snea Blues". Rått men BRA, och jag känner i själen hur man saknat Henrik Ohlins röst på våra scener. Jodå, Kalle solar så snyggt igen.

Johan Kronquist (t.h., High Kite Flyers och Dirty Records) får total feeling och hugger mikrofonen i "The Weight" och i en snabbt svängande "Everyday I Have The Blues". En ny bluesjammare är oss född! Atta boy!

Nu går det riktigt fort på plan: Stefan Dafgård (t.v., Jim's Combo) är plötsligt mitt ibland oss och övertalas till att fronta T-Birds-rockiga "Sugarcoated Love" med Göran & Kalle på gitarrer. Halva Instigators på scen - hör historiens vingslag (eller är det fladdermöss).

Henrik Ohlin kvitterar med en tuff "Going Down" (kvällens Don Nixlåt nr 2) och passar sedan till Simon som gör MÅL med Los Lobos "Peace". En lång groovig version, superbt sjungen av Simon, och där en tokinspirerad Kalle sätter kvällens definitiva gitarrsolo. En fullpoängare i rökig psykedelisk tradition. Publiken jublar (och hoppar? Gungar husen mittemot?).

Grand Final, typ. "I Believe I'm In Love With You" och Stefan & Göran spelar samtidigt på Simons Stratocaster - som fortfarande hänger på Simon! Gåta: Hur många gitarrister krävs det för att... Och hur många musiker krävs det för att ha en kanonkväll på Galliano? Exakt det här antalet, tror Redaktör'n!