[2012-01-25] ... om två kvällar ombord @ S/S Marieholm (a.k.a. nya Jazzå) Bjurman Band feat. Kellie Rucker 22/1 Ola Bjurman sång/gitarr, Bengan Blomgren gitarr, Nikke Ström bas, Tomas Olsson trummor + Kellie Rucker sång/munspel. Foto nedan t.v.: Jim Steinfeld Kombinationen av ett synnerligen taggat Bjurman Band och ett nätt energiknippe från Los Angeles resulterade i en musiksöndag att minnas. Fast det är ändå säkrast att ta fram den kladdiga fusklappen. Här kommer matchreferatet ("which goes something like this" som en autentisk bluesman antagligen skulle säga). Bjurman Band öppnar själva med några låtar (bl.a. fina "Dusty Ol' Road") från Olas album "Slowstarter". Och skapar direkt ett suggestivt sydstatsgung pyntat med Bengans frenetiskt surrande slide. En stark inledning av matchen, och en fingervisning om att Bengan är på hugget. Så tar Kellie tag i mikrofonen i klassikern "Rock Me Baby". Rå sång, fräckt munspel - och lika fräckt trumbreak från Tolson! Kellie fortsätter med fyra egna låtar. Först countrygungande "A Life Of Crime", därefter blåare "Blues Is Blues". Som börjar som ett snällt Lynyrd Skynyrd-nummer, men som blir styggare och styggare med Bengans aggressiva Stratocaster i förgrunden. Och "Mississippi Rain" (späckad med stopp, start och tempobyten + tufft munspel) och "Wild, Wild West" (tillägnad George W. Bush, men ingen tribut!), en snabb rocker. Bengans gitarrstärkare ylar på gudomligt och Nikkes bas pulserar tungt, tungt. Paus och vila. "The Wind Cries Mary" inleder andra set: Ola tillbaka vid mikrofonen. Grann sång, glest och luftigt spel, gradvis allt starkare. Kellie tar över i "You're Leaving Me", en stabil blues som kunde kommit från Totta's Bluesbands repertoar. Bandet är ordentligt uppvärmt och Kellies stämma har blivit allt rundare och behagligare. En stötig och studsande "In The Meantime" ger Kellie möjligheten att säga något syrligt om 'welfare' och Bengan kommmenterar med ett vilt slidesolo. Ola sjunger något Dylanskt om "shadows from a frozen streetlight" och jag KAN inte placera låten. Snyggt snyggt, Ola i sitt esse, och Bengan glöder i solot. Här får slideröret vila. Ola fortsätter med egna och vackra "Jesse" från "Slowstarter". En 'omöjlig' platta från 1998 med bl.a. Bengan, Nikke, Tolsson & Ronander (lyssna i alla fall på "Jesse" på MySpace!). Ikväll blir det ett flott munspelssolo från Kellie i stället för från Mats. Kellie leder laget i två standards: "Rollin' and Tumblin'" och "Diving Duck Blues" (lite chicken picking där från Bengan). Så blir det ett sjok med Ola vid mikrofonen: "Why I Sing The Blues" och JJ Cales "Anyway The Wind Blows" som kanar över i "300 Pounds Of Heavenly Joy". Bandet trycker på med hela sin tyngd och Bengan är 'smoking'. Och så "Mess Of Blues" med ett gott 60-tals R&B-sound: en låt som man kanske mest förknippar med Elvis! Slut på gigget, men applåderna ger oss förstås två extranummer: "Further on Up the Road" (Kellie på sång) och "Bright Sunshiny Day" av Jimmy Cliff med Ola på sång och Bengan på glimrande gitarr. Vi applåderar frenetiskt och travar sedan förnöjda nedför landgången, bort mot buss 80. Men kommer snart tillbaka igen (Dale Watson!). Maybe Canada och Joakim Fritzner. Support: Everett Parker 20/1 MAYBE CANADA: Magnus Hansson sång, gitarrer, Pär Öjerot Fender Telecaster, Per Svenner trummor, Petter Eriksson bas, David Byström klaviatur och Joakim Fritzner pedal steel. JOAKIM FRITZNER: Joakim Fritzner sång/gitarr, David Byström klaviatur, Petter Eriksson trummor, Daniel Wejdin kontrabas och Magnus Hansson Gibson SG. OBS: båda grupperingarna angivna med reservation för fel... EVERETT PARKER: sång/ak. gitarr. Som gjorde mycket bra ifrån sig: starka egna låtar och kraftfullt utspel på scen. 'Headlining' nästa gång? [Bilden t.v. med Joakim & Magnus tagen i Studio Epidemin av Vanja] Ett till 100% lyckat releaseparty arrangerat av ambitiösa Klubb Honky Tonk Presenterar och lyhörde Petter Seanders Birds Will Sing For You i harmoniskt dubbelkommando. En av de bästa musikkvällarna på länge: starkt originalmaterial, välspelande och välrepeterade (inte sönder-) musiker plus mästerligt ljud från scen. Och så två frontfigurer, Magnus och Joakim, välsignade med såväl charm och pondus som alldeles glimrande sångröster. Jag är alltid urusel på att etikettera den här typen av singer/songwriterrock. Petter Seander skrev i sin förhandsreklam så här (och han vet vad han talar om): "Maybe Canada (a.k.a. Magnus Hansson) är snygg, suggestivt medryckande skäggrock och americana. Tänk Ryan Adams möter Justin Townes Earle möter Feist." "Joakim Fritzners musik är rotad i känslig americana – någonstans mellan Bon Iver, Fleet Foxes, Warren Zevon och Emmylou Harris." Tack Petter. Så var det sagt. Redaktör'n hade inte anteckningsblocket i handen (där satt nog en sval Hof) och kan inte heller nöjaktigt redogöra för kvällens sångtitlar (köp plattan!), förutom att Maybe Canadas sista nummer blev "The Shape I'm In", en The Band-cover. Alla musiker i americanabagen verkar avsluta sina gigs med The Band-låtar på S/S Marieholm. En spaning. Något i väggarna? En kväll med musikalisk talang i överflöd: må nu bara mediagudarnas spotlights lysa en skvätt på Maybe Canada och Joakim Fritzner. Då kan detta bli stort. Det vore de värda. ... om Pusterviks ombyggnad: öppnar i april Söndagens G-P innehöll en bilaga med bl.a. en intressant intervju gjord av Daniel Claeson med den trojka som leder ombyggnaden av Pustervik vid Järntorget: Red Top, Lotten & Joakim Levin (Nudie Jeans). Låt mig citera: "Skillnad mot förr? Den stora sal som byggs i Pusterviksteaterns tidigare lokal. Plats för 750 i publiken, men kan stängas av och bli en klubblokal för 250 - 300. I baren på övervåningen blir det en restaurang och scen för sittande publik på 150 personer." Öppnar i slutet av april. Förväntansfull, någon? Hör jag tusen strupar svara JA? ... om Travels With Charley: i studion Vi repeterar: Travels With Charley består av Elie Bauduin sång/ akustisk gitarr, Sofia Assarson sång/ tvärflöjt/ munspel, Theo Stocks elgitarr/ lapsteel/ pedal steel/ banjo/ sång, André Robsahm elbas/ sång samt Max Olsson trummor/ dragspel. Ett lika begåvat som charmerande band som Redaktör'n prisade entusiastiskt i sina tankar från 2011-12-08. Nu har det jobbats i en inspelningsstudio och Max har mailat mej 'första mixen' av två originallåtar: "Into The Night" som lätt kunde varit en Springsteen-pärla. Och (min favorit) "On The News" med ett stuk à la Buffalo Springfield/ Neil Young/ Jefferson Airplane med ekande stämma, frenetiska gitarrer och en desperat steel. [Lyssna på "On The News" på bandets website!] [Lyssna på båda spåren på bandets FaceBook BandPage!] Redaktör'n är lika imponerad igen! Hallå ni musiker i den (något) äldre generationen: Förlåt, men det är dags att fatta skrivarpennan, dags att stega in i studion. Ni håller på att bli omkörda, hur vassa musiker ni än är!