[2012-03-08] ... om Things We Like @ Brötz 1/3     Mike Lloyd trumpet, Henrik Wartel trummor, Jonny Wartel tenorsaxofon, Kalle Ruuth gitarr. "En av Göteborgs mindre kända scener för jazz- och improvisationsmusik heter Brötz. I drygt femton års tid har klubben presenterat allt från lokala band till internationella storheter. Ständigt med hårt ansträngd ekonomi, men med kärleken till musiken som den stora drivkraften." Så skrev Sveriges Radio inför en inspelning 2010. Brötz uppstår numera i Konstepidemins paviljong 8 varje torsdag kl 20.00. Två akter per kväll brukar det bli, och entrén är en mycket rimlig femtiolapp. Just den här kvällen har man bokat två kvartetter: Makross (som jag inte hann lyssna på, sorry) och Things We Like, en ny grupp vars gitarrist Kalle Ruuth tipsat mig. En ny grupp, men inga duvungar precis. GigKalenderns läsare är säkert bekanta med Kalle Ruuth: de övriga gentlemännens CV kan man kolla in under länkarna ovan. Där dyker så vitt skilda konstellationer som bluesbandet Nightcats (Mike Lloyd) och jazzgruppen Position Alpha upp! Things We Like (som f.ö. är döpt efter titeln på ett album med Kalles store musikaliske favorit Jack Bruce) flaggade i förväg för att de "spelar demensblues och är fullkomligt orädda för sväng mitt i spräckdjungeln." Jag är lite osäker på genren 'demensblues' men ett grymt sväng blir det. Henrik är en fenomenal trumslagare och trots avsaknad av basist (Jack närvarar tyvärr endast i anden) så blir det stor GROOVE! Kalle broderar långa, härligt flummiga solon på sin Stratocaster och leker gärna med svajarmen (inte så vanligt!) men samlar ibland ihop trupperna kring några bestämda, tydligt spelade teman [tack Kalle: temata!]. Medan Mike och Jonny oftast är fria från tyglar och solar glatt, lekfullt, entusiastiskt. Improvisationsmusik, javisst - men med en solid botten. Ibland har Redaktör'n med sig Det Lilla Anteckningsblocket för att notera sångtitlar. Så även i kväll. Fast han skriver inget i den: Things We Like spelar en enda men desto längre låt - och Redaktör'n uppfattar aldrig vad den heter. Platt fall. Så han får väl gå och lyssna igen! ... om Bror Gunnar Janssons splitter nya vinylplatta "A one-man-band from Sweden, a sleek drugstore cowboy, the missing link between Lightnin' Hopkins and Kopparmärra. There you have it; the mystery of Bror Gunnar Jansson and his self-titled debut album. Using guitar, drums and his voice, which hardly needs a microphone to be heard, Bror Gunnar Jansson plays a coarse variety of country & blues. His work songs and mountain ballads have a way of stealing your attention as well as your heart. His energy would make Screamin' Jay Hawkins, Howlin' Wolf and Mississippi Fred proud, and his female fans are very prone to swooning." Så ska det låta! Ingen blyg shoegazing prosa här inte! Och plattan ÄR bra: hjärta, smärta och svärta i överdådiga mängder. Hjärtslitande sång, stövelstamp i ödslig natt, skriande och skramliga strängar. En doft av passion, desperation - och moonshine whiskey. Precis som du väntade dig. Precis som du hoppades. En självutgiven vinyl som du antagligen hittar på Dirty Records på Andra Långgatan: annars kanske den kan skaffas via The Greatest Records eller från Bror Gunnar Jansson himself. [Fridhammar Music CD Mail Order säljer f.n. endast silverne CD. Old school!] Releasegig för plattan på Klubb Honky Tonk lördag 10/3 på Café Hängmattan! Bild ovan: Detalj av framsidan av det läckra skivomslaget.