[2012-05-09]
... om premiären på "Slapp Söndag" @ Pustervik 6/5
Hair Of The Dog - maj månads husband - är Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr/ tamburinsko, Johan Kronquist sång/ gitarr, Carl Stintzing klaviatur/sång, Gian Kündig bas/sång och P.O Björklund trummor/ sång. Kvällens gäst Surrender Dorothy. Foto Vanja.

Premiär för Pusterviks nya söndagstradition. För att citera Red Top "Vi bär arvet vidare från Gillestugan, C'von, Kom Bar och Jazzå. På Slapp Söndag skall våra gäster möta ett bra band på scen och en skön och avslappnad atmosfär i matsalen. Livemusik i sin bästa form ihop med god mat och dryck" och "Helt enkelt ett stort vardagsrum för folk som gillar livemusik och som är helt oberoende av ålder."

Och visst blev det så. Och oxbringan var grym. Liksom musiken. (Och Pia i baren!). Nu citerar jag bandets egen definition (jag gör det lätt för mig idag): "Pubrock, spritrock, gubbrock, gummrock, wacka-wacka, boogie och kanske nån countryballad; originallåtar och oväntade covers i en skön blandning." Spritrock, what the hey!

Set 1: P.O börjar med att sjunga en egen svensktextad låt, en vacker sådan, men sedan blir det engelskt och amerikanskt för hela slanten (40 kr). Och mycket Johan vid mikrofonen. En kluckande, gungande JJ Cale (så passande för en slapp kväll!), Paul Westerbergs "Mr. Rabbit", Tom Pettys "You Wreck Me", Bobby Charles "Small Town Talk" och Graham Parkers "Back to Schooldays" med ett gott twangigt solo från Pilen. Finfint set, absolut, men set 3 blir än hetare!

Set 2 frontas av kvällens gäst Surrender Dorothy, även känd som Jenny Lundin. Hennes egna låtar: ambitiöst skriven pop/rock komplett med snygga hooks. (Kommande plattan blir helt klart BRA!). Snyggt Airplane-vibbade "She Only Knows" om den fortfarande försvunna engelska flickan Madeleine McCann. En låt om Facebook. Röjiga "Short Story" som hon smidigt kategoriserar som surf/ rock/ pop/ blues". Med Pilen på magnifik slidegitarr. En rökare om okomplicerad kärlek (finns den?) och till slut en låt med swamp-feeling som fick Redaktör'n att tänka på "Black Velvet". Charm, röst & full poäng!

Set 3 skakar igång med Fleetwood Macs "Rattlesnake Shake" (kunde varit dedicerad Johans eleganta boots). Så följer "Louise" (Paul Siebel) med Dorothy som Johans ljuvt sjungande harmonigäst och så Pilen på lika ljuva countrylicks. Faces "Ooh La La" pubrockar bra, inte bara tack vare Pilens snabbt påsnörda tamburinsko. Och så en superb "Presence Of The Lord" (Blind Faith) med P.O på enastående sång.

Gram Parsons "She" med Kalle & Johan vid mikrofonerna tär på tårkanalerna. Neils "Down By The River" med P.O på sång igen och med helt underbara gitarr- och keyboardsolos. Johan tar tillbaka micken i Mickey Jupps "You'll Never Get Me Up In One Of Those" och Chuck Berrys "Sweet Little Rock 'N' Roller". Med en röst som verkligen passar för rock'n'roll! Till slut en transparant "Man Of The World" (Fleetwood Mac igen) med P.O igen och en aggressiv Johan i Van Morrisons "Wild Night". Puuh. That's it! Wild night! Vilket band! Ses igen!
[2012-05-10: Korrigerade kompositörer på två låtar tack vare Johan K: Redaktör'n kan hamna på irrvägar!]
... om Bob Wayne & The Outlaw Carnies @ Café Hängmattan 7/5

Bob Wayne sång/akustisk gitarr, Ryan Clackner Telecaster, Liz Sloan fiol, Jared McGovern kontrabas/sång, Joe Mitchell trummor

Två timmar av briljant amerikansk countryrock med punkens energi. Låtar om varför det INTE finns diesellastbilar i himlen, om spökstäder, om fala kvinnor, om alla laster man kan lägga sig till med, om att åka bil med en demon vid ratten ... Lirade av ett sanslöst band av countryveteraner (om än rätt unga) där man särskilt föll för tjejen på fiol och HD-hippien på Telecaster med svaj. Två ofattbara musikanter som inte kroknade en millimeter trots två timmar oavbrutet explosivt spel.

TACK snälla Klubb Honky Tonk för denna glödande måndagskväll!
Åsså sjunger vi allihopa "Everything Is Legal In Alabama"!
Hell yeah!
... om manifestationen "100 sängar": en (musik)stund att minnas @ Götaplatsen 5/5

Ni har säkert läst en hel del i andra forum om Jeff Taubes ambitiösa manifestation "100 sängar", motiverad av den stora bristen på vårdplatser för heroinister i Göteborg. Kanske ni t.o.m. var där.

Redaktör'n tänkte bara kortfattat referera den timme av fin musik som bjöds som bonus i den kalla blåsten. Den var värd att kura ihop sig för.

Jeff hade lyckats rodda ihop stora delar av Big Is Less: Tommy Sahlin sång/gitarr, Gunnar Frick klaviatur, Sebastian Sandberg sång/bas och Daniel Gibson sång/trummor. Plus flera eminenta gäster. Big Is Less-kvartetten öppnade med Neil Youngs "The Needle and the Damage Done" med Sebastian på sång, följd av Zappas "Cosmik Debris" med Tommy och Daniel vid mikrofonerna. Fräck gitarr där! Jeff Taube greppade sin akustiska gitarr och sjöng "Waiting for MY Man" och "Hard Times On Easy Street". Mats Götherskjöld intog scenen med "Men bara om min älskade väntar". Jeff replikerade med "Hurt".

John Collins a.k.a. JC:s stämma fyllde Götaplatsen med "Stand By Me" och "One Woman No Cry". Aron Aronsson bjöd på känslosamma "Tonight's The Night" och egna "Night Sister". Uncas Rydén avslutade mästerligt med "You Can't Always Get What You Want" med (vem annars) Stenade Rullaren Kent Börjesson på Tommys gitarr. Slut på livedelen, men med en specialskriven låt sjungen av Göran Ekstrand ljudande ur P.A.-lådorna startade vi vandringen mot en tyst minut vid Domkyrkan. En fin timme om än av en tragisk orsak. Tack Jeff!