[2012-05-30]
... om den sommarstängda Göteborgsscenen

Slapp Söndag på Pustervik: säsongsavslutning 27/5
Bäck Brothers på Byns Bistro: säsongsavslutning 30/5
Uncas Quiz: säsongsavslutning 30/5
Göteborgs Bluesförening på Cafe Hängmattan: säsongsavslutning 6/6
Livemusik på 9:ans Ölhall: säsongsavslutning 10/6
Livemusik på Dirty Records: säsongsavslutning 15/6
etcetera

Den långa sommaren måste vara ständigt solig och het i Göteborg.
Den tryckande värmen gör att ingen kan vara inomhus, inte ens på kvällen.
Alla är lediga och har flytt till stranden, segelbåten eller sommarstugan.
Eller hur var det nu?
... om Incredible Night Stomp m.fl. på releasespelningen för CDn "P-O Hesselbom Blues Historia Vol. 3" @ Galliano 25/5
Incredible Nightstomp (Set 1): Göran Svenningsson gitarr/ sång, Hans Westling kontrabas och P-O Hesselbom trummor.
Musiker i Set 2: Sture Elldin munspel/ sång, Kalle Ruuth gitarr, Mårten Olsson gitarr, Gunnar Kungur bas och P-O Hesselbom trummor. Foto Vanja.

P-O Hesselbom är värd en riktigt stor eloge för den skivutgivning han presterat. Två CD fyllda med kärleksfyllt arkiverade och så småningom noggrannt putsade inspelningar med grupperna Forever Blues (utgiven 2007) respektive Road Dust (utgiven 2009). Och så den färska CDn P-O Hesselbom Blues Historia Vol. 3 som innehåller spår med hela sex olika Göteborgsband. Vid varje utgivning har P-O ambitiöst roddat ihop en releasespelning. Så även denna gång.

Det är mycket folk och en rejäl trängsel på Galliano när en spelsugen Göran Svenningsson tar det första ackordet på sin Telecaster. Lite feeling av firmafest för Göteborgs bluesmusikerskrå. Och Göran går (så klart!) på knockout direkt: ett explosivt utspel i klassiker som "Hit The Highway", "Reconsider Baby" och "Crosscut Saw". Byter till slide och Stratocaster i råa "It Hurts Me Too". Han dominerar scenen helt från allra första början, delvis beroende på att energiskt trummande P-O är för mig helt dold bakom Gallianos berömda pelare.

[Apropå pelaren: Kan man inte dekorera den med nån typ av muralmålning? Gärna på ett musiktema.]

Otis Rushs "All Your Love" och T-Bone Walkers "Bobbysox Blues" på rad. Telecastern formligen sprakar och gnistrar. Och så sanslöst slidespel i Elmore James "Stranger Blues". Det är dags att Göran frontar en egen grupp på våra scener - annars kommer han att koka över!

Koka över var det ja. Det är glödhett i lokalen när första set slutar. Sidodörren fläks upp och lämpliga sportdrycker intages med illa dold entusiasm. Allt medan den s.k. scenen roddas om.

Laguppställningen i andra set blir musiker som P-O spelat tillsammans med i grupper som Tough Times och Say What! / What's On. Munspelaren Sture Elldin tar täten i (tror jag) fyra munspelsdrivna nummer. Men hallå: högre makter verkar inte gilla munspel. Helt plötsligt går strömmen. Total tystnad. Total blackout. Inte bara i rummet eller i krogen. Nej, i hela fastigheten. Ridå.

Tredje setet blir följaktligen aldrig av: Sångfenomenet Thomas Carlson - on standby - sjunger tappert några strofer på uteserveringen bara för ATT. Och publiken troppar gradvis av - elektriciteten vägrar trotsigt att återkomma.

Ingen av oss i publiken fattar nog hur mycket jobb och hur mycket av sig själv som P-O lagt ner i denna musikkväll. Jag vet att ropen skalla: "Gör om det, P-O!" Och jag vet att vi är många som skulle vallfärda till den spelningen. Men det måste vara tufft att göra en omstart. Det måste vi respektera. Det är inte bara att klicka "replay".

Vi är många som håller tummarna.
... om Slapp Söndag No. 4 med Hair Of The Dog @ Pustervik 27/5
Hair Of The Dog är Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr, Johan Kronquist sång/ gitarr, Carl Stintzing klaviatur/ sång, Gian Kündig bas och P.O Björklund trummor/ sång. Gäst Simon Lindekrantz sång. Foto Vanja.

Fjärde 'Slapp Söndag' = sista 'Slapp Söndag' för säsongen = sista spelningen för Hair Of The Dog.
(Hoppas att hundarna återkommer på andra scener. Ett band alltför bra för att bara upplösas så där.)

Gles publik i början, men ett desto större myller på slutet. Många av dem nyfikna musiker. Och ett kul gig blir det så klart: såväl band som låtlista är sammansatta med både hjärta och hjärna. Pilens solo på "Down By The River" är fortfarande hjärtslitande vackert. Och "Sweet Little Rock 'n 'Roller" är så mycket wacka-wacka som Red Top någonsin kunnat önska.

Kvällens gäst: Simon Lindekrantz. En sångare som Redaktör'n hör(t) ofta och gärna. Och som denna gång valt nummer utanför sin vanliga soul/blueskatalog. John Hiatts "Thing Called Love" och "Have A Little Faith In Me" ("Faith" ensam med Kalle på klaviatur), Stones "Under My Thumb" och någon Steve Earle levererade med obändig energi och svarta solglasögon. "The future's so bright...", ja ni vet själva.

I höjd med bandets extranummer är det bra drag i lokalen, både på och framför scen. "Wild Night" blir ett paradnummer för Simons pipa. Och Kalle - i full frihet i sin egna Wilmer X-doftande "Du är så grym" - gör sitt bästa för att hamra sönder tangenterna. En mycket oslapp avslutning på de Slappa Söndagarna. Hoppas på comeback i höst!