[2013-04-18]
... på Magnus Hansson & Pär Öjerot @ Rest. Vink 17/4
Magnus Hansson sång/ak. gitarr, Pär Öjerot ak. gitarr/kör
Det fanns en gång ett fint litet Göteborgsband som hette Dusty Brown. Som spelade egenhändigt skapad musik: en amalgam av bluegrass, folk och rock. Någon kanske skulle sagt 'altcountry'. År 2005 gav man ut plattan "Another Turn" på Jan Anderssons sorgesamt saknade etikett Dusty Records. Gissa var den fortfarande går att köpa?

I Dusty Browns laguppställning ingick bl.a. tre herrar som var och en var (och är) en begåvad sångare - låtskrivare - gitarrist. Magnus Hansson (som skrev materialet på "Another Turn"), Joakim Fritzner och Pär Eriksson (numera Öjerot). Så rullade åren på och bandet skingrades. Alla tre herrarna gör fortfarande förnämlig musik: Magnus under namnet Maybe Canada, Joakim Fritzner under eget namn och Pär i bluegrassgruppen Downtown Ramblers. Ni hittar dem alla i Spotify.

Charmiga källarkrogen Vink snett mitt emot 'gamla Jazzå' har nyligen börjat med livemusik. Varje onsdag klockan 18 så spelar Magnus Hansson & Joakim Fritzner en blandning av eget och egna favoriter. Vågar jag skriva Americana? Just den här kvällen vikarierade Pär Öjerot (ser ni hur fint pusslet passar ihop?) för Joakim som i stället hade radiogig med Daniel Gilbert. Giltigt förfall.

Nu valde vi inte den här kvällen för att undvika Joakim som vi är stora beundrare av. Nej, Redaktör'n & hustrun har en massa roliga minnen från en Alabamaresa tillsammans med Pär & Magnus (se bilden under magnoliaträdet). Därav valet av kväll. Vi kommer tillbaka, Joakim!

En duo med fin sång, snygga harmonier, vasst gitarrspel. Ikväll i huvudsak kompspel från Magnus och solospel från Pär. Inspirerat solospel, kanske delvis beroende på den vackra gitarren från Göteborgs egen byggare, Thomas Fredholm. Det blev flera av Magnus originallåtar så klart: Han skriver en ny till varje onsdag! Dessutom sånger av favoriter som Wilco, Josh Rouse, Ryan Adams, Tom Waits, Neil Young, Ron Sexsmith, Justin Townes Earle ("Harlem River Blues") och Bruce Springsteen. Plus ett för Redaktör'n helt nytt namn: Phosphorescent. En låt som hette "It's Hard To Be Humble (When You're From Alabama)". Ständigt detta Alabama! Dessutom var en låt av Alabama-sonen Dylan LeBlanc inplanerad, men textbladet fick fötter och gav sig ut på vift någonstans.

Finfin avslutning blev extranumret "Heart Of Gold" med sång av duons musikerkompis Anna Maria Engberg (kallar sig A.M.E. när hon står på scenen). Neil Young sitter aldrig fel. Tack och på återseende!
... på Roffes Playhouse feat. Bernt Andersson @ Nefertiti 16/4
Bernt Andersson piano/sång, Rolf Jardemark gitarr, Kjell Jansson kontrabas, Gunnar Petersson trummor. Foto © artisten
Två av Redaktör'ns finaste musikminnen från Nefertiti står Bernt Andersson och hans musik(er) för: Big Chief New Orleans Rhythm 'n' Blues Fiesta i januari 2003 och Big Chief Rhythm 'n' Blues Orchestra i januari 2004 (med 11 musiker på scen!). Ni förstår nog av namnen hur det lät! Så när Bernt mailar mig att han ska lira med Rolf Jardemark & Co. på Nef och skriver "Det blir plock ur rhythm 'n' blues-katalogen plus en del annat som skulle kunna benämnas Little Big Chief R´n´B Combo Special Playhouse Edition" så vallfärdar Redaktör'n förväntansfullt.

Bernt öppnar med superbt solospel på flygeln i instrumentala "Cow Cow Blues" ('Cow Cow' Davenport) och berättar sedan med glimten i ögat om kvällens tema: det kommer att bli mycket 'barrelhouse' ("An early style of jazz characterized by boisterous piano playing, free group improvisation, and an accented two-beat rhythm" säger Wikipedia!) och det blir främst musik från New Orleans. Inga klagomål där!

Hela kvartetten brister gemensamt ut i "Egyptian Fantasy" (Sidney Bechet). Som låter som varietémusik påpekar Bernt, och det var precis vad det var. New Orleans och dess musikvärld var som en stor varieté berättar han: en etnisk smältdegel, en plats där det mesta (allt?) var tillåtet. Bernt sjunger så klassiska "Basin Street Blues" och därpå en helt underbar "Careless Love", en av kvällens höjdpunkter. "Men nu närmar vi oss för en gångs skull Kalifornien!" ler Bernt och så lirar man en svängig "Perdido", en klassiker först inspelad av Duke Ellington.

Vi får en långsam vacker blues, "Since I Fell For You" (Buddy Johnson), med ett både lyriskt och muskulöst piano spel från Bernt och ett coolt gitarrsolo från flyhänte Rolf. "Singin' The Blues", märkligt nog skriven som en instrumental, blir ännu ett dynamiskt mästerstycke med en självgående melodi som hela tiden börjar om. Lite rock'n'roll (nästan) i Dave Bartholomews "Blue Monday", bl.a. känd genom Fats Dominos hit. En klart sedelärande historia. "Blue monday is a mess!" sjunger Bernt och den känslan känner vi väl alla igen.

Våldsamma applåder och det blir ett x-tranummer, "Nostalgia In Times Square" (Charlie Mingus). En grym jazzgroove, och Kjell glänser i ett drivande solo på sin kontrabas. Sicken kvartett!

En underbar timmes musik förgylld av Bernts kåserande: informativt och samtidigt humoristiskt. Han tipsar också om några bra plattor. Apropå "Careless Love" rekommenderar han Dr. Johns album "Goin' Back To New Orleans" (1992). Finns på Spotify: klicka länken.

Och du Bernt, kom tillbaka. Snart!
... på Calor Company @ Rest. Calor 11/4
Olle Bengtsson klaviatur/sång, Per Strandberg gitarr/sång, Gian Kündig bas, Abbe Abrahamsson trummor (Vanjas bild t.v.)
Simon måste åka till en ljudmässa i Frankfurt och Abbe rycker in och syr ihop ett band tillsammans med Gian, Olle Bengtsson (Pepperland m.m.) och Per Strandberg (Sunday Night Live-bandet, Bingolottos husband m.m.). Rutinerade gentlemän som levererar ett par set med "light soul" och melodisk rock.

Los Angeles är aldrig så långt borta i ljudbilden. Per, beväpnad med en elegant Gibson 335 (så klart), trampar flitigt på sitt pedalbord, och Olle använder alla färgerna i paletten när han lirar klaviatur. Ibland skapar hans fingrar snyggt arrade saxsektioner, i "Crossroads" spelar de det karaktäristiska gitarr-riffet bakom Pers gitarrsolo.

Per och Olle varvar sången: Per öppnar med (tror jag!!) "If I Used To Love You" av Daniel Lemma. Olle tar mikrofonen i "Walking On The Moon" (Police). Gott groove, Olle gör en bra Sting sound-a-like, och Per lirar fräck slidegitarr. Det blir "On Broadway" med Per (lyssnat på George Benson, kan tänka) och sedan Stevie Wonders "Cash In Your Face" med Olle. En tuff "Crossroads" som sagt.

Andra akten gungar vidare med bl.a. "If You Want Me To Stay" av Sly & The Family Stone som Pär dekorerar med ett långt sofistikerat gitarrsolo. Mattias Bylund (mångsidigt klaviaturproffs) och en sångerska (Lina?) gästar i bluesen "I've Been Down So Long". Och Per avslutar resolut kvällen med tunga "Fire" (Hendrix alltså).