[2014-02-13]
 ...
på Jeff Taube & The Usual Suspects @ KoM 12/2
Jeff
Taube sång/ ak. gitarr, Bengt Blomgren
elgitarr, Olle Niklasson klaviatur/ lapsteel/
tenorsax, Sebastian Sandberg bas, Daniel
Gibson trummor. Affisch © Jeff Taube. Foto på
Olle © artisten
 Det
är Olympiad, det är Sverige mot Tjeckien och KoM är
lugnt.
Jeff i hatt, vit skjorta och läderväst. Ständigt
på språng. Senig, solbränd. Kunde vara en hitrest
Texastrubadur. Eller en 'gaucho'. Varför inte i rollen
som Predikanten i en spaghettiwestern. En predikant som definitivt
'walked on the wild side'. Eller hellre The Bad Guy. Roligare
roll.
Jeff berättar att han varit proffsmusiker i 50 år.
Spelade redan som femtonåring i ett band i Long Beach
som bl.a. backade upp Coasters, Drifters och öppnade för
Ike & Tina Turner. Han flyttade sedan till New York, utvecklades
till singer/songwriter och uppträdde på The Village
Gate, The Bitter End, Folk City, The Gaslight 1 & 2, The
Village Vanguard etc.
Ingen dum CV alls. I början av 80-talet flyttade Jeff till
Göteborg och jobbade med en massa möjliga och omöjliga
grejor. Blev polare med bl.a. Tottas musiker, spelade in ett
par plattor.
Men nu är det 2014, hockeyn är slut och det blir "Showtime!"
Dags att äntra scenen, guys! Coolt band han snickrat ihop,
Jeff. Bengan så klart. Sebastian och Daniel från
Big Is Less. Olle med ett förflutet i Tottas band och i
Dagebys. De tre första låtarna ger mångsidige
Olle tillfälle att byta instrument: i första numret
lapsteel, i andra numret ("Too Dressed Up") klaviatur
och i tredje ("Black Suit"?) tenorsax. Då kör
Bengan slide istället.
Jeff sjunger med hela kroppen. Gestikulerar, svettas. Han har
ingen stor skönsångarröst. Det har inte Dylan
heller. Jeff bläddrar kvickt i sin pärm. Radar upp
ironiska texter. Sorgsna texter. Ibland ändå lite
romantik. Allt material kommer från Jeffs penna: ofta
med countrystuk ("Lucky In Love"?), ibland träskigt,
hypnotiskt. Kalla det sydstatsgung. Någonstans där
tycker Redaktör'ns öron att det låter bäst:
när Olles lapsteel och Bengans Tele-slide båda slirar
omkring bakom Jeffs pratsång. Tänk Tony Joe White
eller J.J. Cale.
 "Hard
Times On Easy Street", envis, pockande. Olle trycker på
med saxen. Gör dessutom ett snyggt saxintro i "When
We Were Asleep", åter i countrybagen. "High
Times nånting" drar igång à la "Summertime
Blues" för att sedan vika av i ett sidospår.
Bengan spelar giftigt, staccato. I andra låtar blir det
mjukare country pickin'. Sebastian & Daniel håller
rytm och tempo i ett järngrepp. Snacka om fokus.
John Collins (JC) gästar på Ben E Kings "Stand
By Me". Hans paradnummer? Yep, han kan förvisso sjunga.
Bengan drar ett snyftande slidesolo. Och Olles tenor avslutar
låten. "That's soulful!" säger Jeff när
han återtar scenen.
Det blir final med repetitiva Bo Diddley-rytmer och text i lätt
Lou Reedsk anda. "Thank you!" Och Sverige vann faktiskt
med 4-2.
Länkar:
• Här finns flera videoklipp
från kvällen på KoM
• Några YouTubeklipp från
första spelningen under turnén: Pustervik torsdagen
6/2:
"Before
We Take The Fall" "All
You Own Is Time" "The
River of Tears"
• En gedigen recension från
2008 i Tidningen Kulturen av Jeffs album "Even
When You´ve Lost It All"
• Jeffs
bio i hans egna ord |
