[2014-04-17]
... på Bara Blues @ KoM 11/4
Eva Karlefjärd sång, Kalle Ruuth gitarr, Johan Johansson klaviatur (vik. för Bo Hansson), Conny Sävmo bas och Kent Helgesen trummor. Kolla in filmerna på Rustan Lefins YouTubesida!

Foto på Eva klippt ur G-Ps kalender. Foto på Conny, Kalle och Johan tagna av Vanja vid andra spelningar.
Bilden på trion Eva, Bosse & Kent är en detalj av foto © Louise Bergman.
Först en minuts bläddrande i GigKalenderns arkiv!
Ikväll är det tredje gången Redaktör'n hör gruppen Bara Blues.

Februari 2011 på Café Hängmattan. Då var laguppställningen Eva Karlefjärd sång, Bernt Wahlsten gitarr, Ulf Andreasson gitarr, Gunnar Kungur bas och P-O Hesselbom trummor.

November 2012: åter igen på Café Hängmattan. Stor personalförändring: Eva Karlefjärd sång, Kalle Ruuth gitarr, Bo Hansson klaviatur, Gunnar Kungur bas och Kent Helgesen trummor

April 2014 på KoM. Ordinarie laguppställning är idag Eva Karlefjärd sång, Kalle Ruuth gitarr, Bo Hansson klaviatur, Conny Sävmo bas och Kent Helgesen trummor. Dvs. ett helt annorlunda manskap kring sångerskan Eva jämfört med februari 2011. Dessutom har Johan Johansson hoppat in som vikarie för Bosse just denna fredagskväll. Intressant!
Det är sannerligen Bara Blues dag idag, den 11 april 2014

 Vid åttatiden hörs trion Eva, Bosse & Kent Live i P4 Morgon Göteborg.
         Två låtar plus intervju. Det inslaget bör gå att lyssna på i efterhand.

Och ett antal timmar senare så står Bara Blues på scen på KoM musik&bar. Och verkar rejält taggade: säkert mycket nyfikna hur gigget ska avlöpa med Johan på klaviatur. En musiker som möjligen är mer fusionsjazzare och rockjammare än bluesman. Men minns att han sedan länge är fast medlem i bluesbandet Bluebirds!

Dessutom lirar inte Bara Blues bara blues. Redaktör'n är inte helt såld på det namnet, men visst finns det ett värde i att inte ändra ett etablerat varumärke.

Avspark med "You Can Have My Husband" och jovisst, det hörs direkt att alla är på hugget. Det blir "Neighbor Neighbor" ("känd från radion", ler Eva). Kalle slajdar, låter träskig och 'southern' i "If You Love Me Like You Say". Souligt gung i "Can I Change My Mind" (ofta hörd med Simon Lindekrantz). En fin version med mästerliga solon från Kalle & Johan.

"Willie And The Hand Jive", stötig, hypnotisk. Kalle & Johan solar såväl samtidigt som på rad. Nu är klockan halv 10 och det börjar bli fullt hus på KoM.

"You Were Never Mine": långsam, jazzig, ljuvlig. 100% perfekt för Evas röst. Dynamiskt, luftigt och skimrande klaviaturspel. Kalle på enastående slide. Kvällens bästa låt? Lånad ur Delbert McClintons glimrande sångbok. Sicken textrad: "I never lost you, you were never mine". Så kan det gå.

"Walking The Dog", fräckt arrangerad med Conny & Kent som störst pusselbitar. Sen går skyffeln: "Little By Little" och villiga dansörer skuttar upp. "Take Me To The River" och Kalle solar omkring på en flummig ormtjusarskala. Byter skepnad till vild slidegitarrist på klassiska "Mercury Blues" i läcker upplaga. Och så paus efter ett långt första set.

Andra akten börjar med en instrumental med mängder av entusiastiska solobreak från alla parter. Och så över i Elmores "Stranger Blues" i Allman Bros-stuk. Kalle låter verkligen som Duane. Vilket solo! Johan & Kalle leker med temat. En lång version med en rad instrumentala utflykter. Johan regerar.

Musiken blir allt funkigare, Johans keys kluckar, Kalles gitarr wahwahr (uppfann just ett verb), folk dansar. Bara Blues skapar långa instrumentala sjok och Johan sätter stark prägel på bandet.

Eva återtar mikrofonen: "Why Don't You Call Me" och en elegant "Do I Move You": slingrande och groovigt spelad, sensuellt sjungen. Och känd från radion! Kalle slajdar igen.

Mer blues och Kalle gnistrar. Tonartshöjning! Johans ben dansar från sida till sida under den röda Norden. Det blir "Mercy" (samma som Sam W & Al Tehler kör) i tungt rytmisk version. Kalle glänser till igen. Peter Greens "Albatross": flott, fritt, lätt orkestralt tack vare Johans flinka fingrar och Kents filtklubbor (höll på att skriva -tofflor). Final med "Congo Square", lång, utsträckt, dramatisk.

Och så välförtjänt extranummer: "Back In Memphis" av Chuck Berry med ännu mera grym groove och ett New Orleanskt sound. Johan som Fats Domino. Puuh. Jepp, det blev bra! Vem är förvånad? Jag ser att jag skriver mest om solisterna, men det blev en sådan kväll. Massor av applåder även till Eva, Conny & Kent!