[2014-05-27]
 ...
på Hammond Hurricanes @ KoM 21/5
Dan
Helgesen & Fabian Kallerdahl &
Bo Hansson orgel/klaviatur + Leslie-kabinett,
Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr, Mats
Boogh bas, Lars 'Lade' Källfelt
trummor + Emrik Larsson sång. Tack Roine
Lundström för bilden ovan!
Instrumentalt
mullrande öppning med två klassiker, Jimmy McGriffs
"All About My Girl" och Booker T. & the M.G.'s
"Time Is Tight", sätter stämningen. The
Mighty Hammond Sound! Suckande, swischande, swoschande högtalare.
Mera sånt år 2014, tack!
Så äntrar Emrik scenen, greppar mikrofonen och gör
en själfull version av Joe Cockers "Black-Eyed Blues".
Följer upp med en jazz/soulig protestsång från
slutet av 60-talet, "Compared To What", sjungen av
många artister. Ojojoj. Sitter som en smäck. I backspegeln
kanske kvällens bästa nummer? Pilen lägger dessutom
på ett grymt wahwah-solo. Nu är det hett på
alla vis, spotlighten är skoningslös och Emrik strippar
till bar bringa, guldrassel kring halsen och 'black wraparound
glasses'. Och klarar det: Det är Star Quality på
karl'n!
Discorytmer i vokala "Dance Across The Floor" och
så blir det instrumental bag igen i ett par låtar.
Eviga "Green Onions" med kraftfullt intro från
Dan och ett snitsigt solo från Pilen. Och så Bosses
paradnummer "Ode To Billie Joe": ett hejdundrande
solo på en Hammond XK3! Puh! Gick nån säkring?
Nä, tack och lov. Man skulle lätt kunna lyssna på
Hammondjazz/blues ett par timmar till.
Emrik upp på scen igen med sin soulfunk och Stonefunk,
mängder av energi, massor av pipa. Till slut "Fabbes
låt", elegant så klart (den mannen är
fenomenal) och lite Steely Dan-ish, följd av Ray Charles
vackra ballad "You Always Miss The Water" (endast
trion Emrik, Dan & Fabbe) och - som absolut final - en tungt
svettig "Feeling Alright". Lesliekabinetten slutar
snurra och så gör våra huvuden. Det var änna
mäktigt!
...
på Stefan Dafgård & Petter Eriksson @ S/S Marieholm
20/5
Stefan
sång/ munspel, Petter kontrabas. Foto:
Vanja Fridhammar
 Redaktör'ns
första besök hos Musikdirektör Bengtsson och
hans Stenkakslounge. En oförglömlig afton så
klart, extra förgylld av fartygets 80-årsfirande!
Hipp hipp! På scen, förutom dompterande DJ Bengtsson,
står för Redaktör'n helt nya Elin-Louise
Ahlberg (charmig ordvrickande skånska med kavaljer
på banjokomp) och Pablo Copa (elegant
Lasse Dahlquist-tolkare från Peru via Alvesta). Som båda
gör mycket bra ifrån sig och får välförtjänta
applåder.
Men sanningen att säga så blir den nya bluesduon
Stefan Dafgård & Petter Eriksson
huvudnumret för oss.
Ja, det ÄR en duo, även om dockan Margareta gärna
vill vara med (ovan). En duo som bjuder på fyra låtar:
Sonny Boys "Eyesight To The Blind", "Muddy Waters
"You Got To Take Sick And Die Some Of These Days"
plus ytterligare två. Gjorda med fokus, med enorm inlevelse,
med största tänkbara känsla för idiomet.
Stefan blundar, sjunger väl bättre än någonsin.
Repeterar ord och fraser, halvt i trance, med spända halsmuskler.
Växlar mellan blått blödande kromatiskt spel
och standardspel. Petter blir den kompletta rytmsektionen: driver
på muskulöst med de perfekta pulserande tonerna på
sin kontra, ett tuff-tuff-tåg i sken. Inga ackordsinstrument,
inget att gömma sig bakom. In Your Face Blues.
Applådåskorna får nästan fartyget att
gunga. "Vi kan bara fyra låtar!" säger
Stefan ursäktande. DJ Bengtsson är (likt publiken)
påfallande tagen och säger: "Fem minuters cigarett-
och morfinpaus, och sen kör vi igen!" Hoppas att även
Stefan & Petter kör igen. Snart. Inhopp i Slottsskogen?
...
på Anna-Lena Winter @ Tryckhallen vid Hwitan, Falkenberg
17/5
Anna-Lena
Winter sång/ ak. gitarr/ elgitarr, Håkan
Svensson elgitarr, Håkan Nyberg
trummor plus Ulf ”Vinyl” Stenberg
klaviatur och Pär Edwardsson div. instrument.
Skivomslag © artisten
 Anna-Lena,
Glommens ohotade rockdrottning, ledde kvartetten Winter i många
år. Fem album och en rad bejublade Göteborgsgigs
(mot slutet fler i England, faktiskt) senare lades bandet på
is och Anna-Lena startade om under eget namn. Idag är det
trion Anna-Lena, Håkan & Håkan som gäller:
singlesläppet "Talking In Your Sleep" idag och
fullängdaren "Raw" i höst.
Anna-Lena gör hela albumet på scen, från början
till slut, varken mer eller mindre. Och sjunger precis lika
bra som alltid. Om ni lyssnat till 'Cadillac-videon'
(bilen är av 1956 års modell, om någon undrar,
sa' nörden) så vet ni redan hur singeln låter:
det soundet och den typen av groove karaktäriserar fler
låtar, om än uppblandade med vemodigt transparanta
ballader. Klart mer Daniel Lanois-stuk än countrypop. Redaktörskan
fick starka associationer till Lucinda Williams och Redaktör'n
håller med. Ska bli intressant att lyssna in sig ordentligt
på albumet "Raw".
Tryckhallen är f.ö. en splitter ny scen, transmogrifierad
från Hallands Nyheters avlagda tryckeri. Strängt
funktionell och kanske (än så länge) lite hård
i ljudbilden men ett klart intressant tillskott till västkustens
arsenal av musikscener. Ingången från Hwitans trädgård
ger musikarrangörer möjlighet till roliga kombinationer.
Ses där framöver!
...
på Surrender Dorothy + Uncas Tribe + Den Mänskliga
Faktorn @ Götahof 16/5
Bilderna
© artisterna
  Surrender
Dorothy: Jenny Lundin sång/ ak.gitarr,
Henrik 'Pilen' Pilquist elgitarr, Fabian
Kallerdahl klaviatur, Gian Kündig
bas, Abbe Abrahamsson trummor
Ett glimrande band som alltför sällan hörs
på scen. Med ett sound någonstans mellan folkrock
och engelsk rockmusik inkilad i brytpunkten 60/70-talet,
enligt Redaktör'ns åldriga öron. Jennys
engelskspråkiga texter handlar om någon som
förlorat sig i Facebook; om den försvunna engelska
flickan Madeleine; om politiker som inte gör sitt
jobb; om en flicka som planerar att ända sitt liv.
Sånglyrik värd att nå långt ut.
Kanske lättare med svenska texter?
Älskar Jennys röst. Pilen spelar sanslöst
grann slidegitarr. Ibland i psykedeliska sjok, långt
borta från bluesklichéerna. Fabbe - oftast
hörd i jazzigare sammanhang - broderar som alltid
fantasifullt, levererar underfundiga små solon.
Abbe & Gian håller hårt i rytmen. Extranumret
blir rejält pubrockiga "A Short Story"
som hade gjort herrar Edmunds & Lowe överlyckliga.
Bara en sån sak! Full pott! |
  Uncas
Tribe: Uncas Rydén sång/
ak. gitarr, Henrik 'Pilen' Pilquist elgitarr,
Fabian Kallerdahl klaviatur, Gian
Kündig bas, P-O Björklund
trummor
Ett gäng man tack och lov får höra lite
oftare! Och som mången gång dykt upp i Redaktör'ns
spalt. Vad kan jag skriva? En övertygande sångbok
med pärlor som "Holly Golightly", "Cinema",
"I've Got To Leave The Party", "Ember and
Ash", "Wasting My Time" och "This
Time, Baby". Sjungen av fenomenale låtskrivaren
Uncas, spelad av NÄSTAN samma band som Dorothys.
Vad kan gå fel? Intet. Plats för applåd!
|
  Den
Mänskliga Faktorn: Olle Grahn sång/
elgitarr, Jonas Slättung sång/
bas, PO Björklund sång/ trummor
+ Johan Ljuslin klaviatur
Nya för Redaktör'ns öron. Massiv rock på
svenska: ambitiöst arrangerad, välrepad, snygga
körer, bra sång över huvud taget. Men
inte med så självklara melodier som de två
andra banden. Seriöst tonläge, inte så
lekfullt. Sista låten gästar Pilen på
brännhet gitarr.
Och så som farväl 'alla' musikerna på
scen med "The Gods Will Keep You Warm", känd
från morgonens session i P4 Göteborg! Nu
på YouTube. Njut! |
|
