[2015-05-12]
 ... på Chuck Prophet @ KoM 5/5
 Chuck Prophet sång/ ak. gitarr. Foto: Vanja Fridhammar
Chuck Prophet solo en vardagskväll på KoM. Det var oväntat! Chuck var en gång medlem i smått legendariska gruppen Green On Red från USA: tänk en korsning mellan countryrock och psykedelia. Redaktör'n hörde dem tyvärr aldrig på scen, han & Redaktörskan delade däremot märkligt nog krogbord med dem på lika smått legendariska C von i Göteborg nån gång 1985 (?). Men det är som det heter en annan historia.

På scen ikväll: En charmig och rufsig gentleman i grå kostym, blommig skjorta och en bolo tie om halsen. Han sjunger med stark inlevelse i sina TVÅ mikrofoner: använder den ena (med mera reverbklang) för att köra med sig själv. Eller för att leka duett. Fungerar perfekt! En enormt kraftfull och rytmisk gitarrist, hans akustiska Martin får verkligen bekänna färg.

Starkt och melodiskt material, fyndiga texter. Redaktör'n kan höra paralleller till favoriten James McMurtry, höra stänk av Nick Lowe eller av John Hiatt. Och njuter fullt ut. Chuck kan dessutom det här med publikkontakt, lyckas t.o.m. skämta om - Västlänken!!

Ja, hur låter egentligen Chuck? Vad säger panelen? Redaktör'n roade sig med att Googla och konstaterade att recensenter jämfört honom med såväl Dylan som med Springsteen. En skribent skrev: "Take a little Ray Davies, mix in some Tom Petty and John Hiatt, shake it up, and out comes Chuck Prophet." Kanske det! UNCUT tyckte "Sounds for all the world like Bruce Springsteen doing 'Diamond Dogs'. " Och CLASSIC ROCK sa': "His rock 'n' roll animal nature and diamond wit place him somewhere between Nick Lowe and The Rolling Stones." Så pass.

Låtar noterade i Redaktör'ns ytterst kladdiga block:
"I Call Your Name", "¡Let Freedom Ring!", "Doubter (Out of Jesus)", "Truth Will Out (Ballad of Melissa and Remy)" [som tillägnades alla läsare av True Crime och av skandinaviska deckare].

Plus "Ford Econoline" [en klassisk van och Chucks favorit som turnébil. Nedlagd och saknad!], "Little Girl, Little Boy" [Chuck duetterar med sig själv!], "Summertime Thing", "Museum of Broken Hearts", "The Left Hand and the Right Hand" och "You Did (Bomp Shooby Dooby Bomp)". Glimrande!
... på Joakim Fritzner & Henrik Nagy @ Holy Moly 3/5
Joakim sång/ ak. o elektrisk gitarr/ pedal steel. Henrik sång/ ak. o elektrisk gitarr
Svartvit promobild på Henrik: Anders Bryngel. Färgbild av Henrik i Bad Ass Fajitas 2003 tagen av Vanja.
Redaktör'n har snart sagt skrivit spaltmeter om duon Joakim Fritzner & Magnus Hansson och om deras spelningar, först på Vink, sedan på Holy Moly. Båda krogar på Andra Långgatan. Magnus Hansson har mycket att bestyra så Joakim tar numera in vikarier varannan vecka, bl.a. just Henrik Nagy.

En begåvad sångare och gitarrist som under tio års tid dykt upp då och då i GigKalendern i skiftande sammanhang: Spelningar bredvid Olle Schelander i Bad Ass Fajitas på Louice och i Slottsskogen (bild t.v.), med Cross Generation Rockers på S/S Marieholm, med ambitiösa bluesbandet Mojump! på KoM och Hängmattan, i en duo med bror Johan Nagy på Hängmattan eller Le Village. Eller som gitarrist åt engelsmannen John 'Spider' Hutchinson på KoM.

Redaktör'n har tidigare prisat Joakim så pass att han antagligen rodnat generat. Så idag fokuserar vi på Henrik. Som ikväll bl.a. sjunger "Adios to California" (John Hiatt), "Don't Think Twice, It's All Right" (Dylan), "Promised Land" (Chuck Berry), "El Camino" (Amos Lee), "Longest Days" (John Mellencamp), "Simple Twist of Fate" (Dylan), "Train to Birmingham" (John Hiatt) och "Sunday Morning Coming Down" (Kris Kristofferson). Sjunger dem alldeles lysande ("Sunday" är en rysare). Oftast med akustisk gitarr i knät och med Joakims elgitarr eller pedal steel som musikaliska dekorationer. Två mycket sofistikerade gitarrister!

Henriks röst är perfekt för country, bl.a. bevisat av hans soloalbum "Mellan Tystnad Och Ord" (2013) där även Joakim dyker upp. Uteslutande eget material på svenska. Producerad av Martin Carlberg & Henrik. Kolla!