[2015-06-22]
... på Basement Blues @ S/S Marieholm 6/6
Leif 'Pedda´ Pedersen sång/ gitarr/ munspel, Stefan Klementsson bas/ sång, Bengt Kristeberg trummor. Mårten Olsson gäst på gitarr i andra set. Dessutom gästar Robert Tolf på "Sweet Little Angel".

Fotografskan var hemma denna kväll, gravt förkyld, så Redaktör'n fick gräva djupt i hennes arkiv för att i stället hitta en äldre bild med kvällens tre huvudpersoner: Peddas Bluesband @ Göteborg Blues Party 2009. Mårten Olsson fotograferades @ KoM med Blue Ruin 2013. Alla bilder © Vanja.
En ny konstellation men med lika välbekanta som gedigna musiker. Känns exempelvis igen som 3/5 av Peddas Bluesband. En trio som beskriver sig själv så här på sin Facebooksida: "Basement Blues har sina rötter i 40-60tals blues/rhythm´n´blues, ibland med inspiration från 20-30tals jazz". Vilket utlovar variation på konfekten, och det löftet håller trion.

I fronten står Pedda, denne fenomenale sångare, ikväll med bakvänd keps och som alltid med sin trogna vintage Guild. En publikfavorit som sköter snacket med publiken med ett brett solvargsgrin, alltsom oftast sufflerad av diskografen Stefan. Trion öppnar lite trevande med en gungande "Got You On My Mind" men blir strax tryggare i ett par långsamma blues: "We'll Play The Blues For You" ger oss långa läckra gitarrsolon. Raskt in i "Robbin' Me Blind" (Jimmie Vaughan), Chris Kenners "Something You Got" plus en 'countrydänga' där Stefan rycker in på körsång med träffsäkert sjungna "padum, padum"!

Stabil 'gubbablues' (jodå, det är bandets etikett) i "Early In The Morning" och som final på första akten en stämningsfull "Albatross". Snyggt, snyggt: Pedda kan sannerligen sin Peter Green.

Akt två börjar med ytterligare en låt signerad Jimmie Vaughan, "In The Middle Of The Night" (fin kör från Stefan igen) följd av ett Johnny 'Guitar' Watson-nummer. Och så kallas gitarristen Mårten Olsson - under varma applåder - upp på scen. Mårten har jobbat utomlands under tre år men har precis kommit tillbaka till staden - och till dess musikscen.

Nu radar man upp flera låtar ur bandet Blue Ruins repertoar: ett av Redaktör'n svårt saknat band som Pedda, Stefan & Mårten utgjorde 3/5 av. (Mycket matematik i denna rapport.)

Vi får "Buzz Me", "A Fool No More", "Help The Poor", "Everyday I Have The Blues", "Sweet Little Angel" med Robert Tolf som gäst, "Rollin' Man", "Reconsider Baby", "Come Back Baby", "One Sweet Letter" och Don Nix "Same Old Blues". Pedda och Mårten, två mycket fina gitarrister, delar broderligt solospelet mellan sig. Och publiken är begeistrad!

Redaktör'n applåderar våldsamt. Och filosoferar. Ett fint gig så klart, även första set. Men det ÄR inte lätt att spela på trio med sättningen gitarr, bas och trummor. När gitarristen går över till melodispel finns det inte längre något ackordsinstrument och bandet kan lätt låta tunt. Kanske inte om vi tänker på triogrupper modell Cream/Hendrix som i grunden har ett tungt mullrande sound som kontinuerligt fyller upp lokalen. Men så låter inte trion Basement Blues, och det är givetvis inte heller deras ambition. Ikväll fyller Mårtens gitarr upp de luckor som uppstår, den stödjer rytmiken och ger över huvud taget trion ett klart lyft. Dessutom känns det faktiskt som om växelspelet mellan honom och Pedda triggar dem båda till högre höjder. Som Duane & Dickey, Derek & Warren, Peter & Danny eller Mike & Elvin. Bara en tanke. Schysst spelning, i vilket fall som helst!