Bo, Kjell & Elvis på No. 1 Guitarshop. Ja, alltså Bo 'Mr Bo' Carlsson, Kjell Jansson och Bos loppmarknadsfynd, Stratocasterkopian av märket Elvis. Bo ser nöjd ut, och det med all rätt. Var det 150 kr du gav?
Samtliga bilder på denna sida förutom Chuck Berryomslaget © Vanja Fridhammar
[2015-10-14]
... på Bo 'Mr Bo' Carlsson & Kjell Jansson, Redd 'n Green och The Waterboys: en fin weekend

Redaktör'n har legat lågt med livemusikkvällar efter Bluestones spelning på S/S Marieholm den 19/9. Det finns mycket annat som intresserar, mycket annat att pyssla med. Men den gångna helgen kastade han sig ut i vimlet igen. Så det får bli några korta rapporter. Trots allt.

Först Bo 'Mr Bo' Carlsson & Kjell Jansson på No. 1 Guitarshop redan kl 14 på lördagen den 10/10: Leif Lundbäcks lilla lördagsoas lever vidare. Sist jag hörde Bo i gitarrbutiken var den 16 mars 2013: då berättade han fängslande om sin uppväxt, om hur han upptäckte bluesmusiken och om bluesgitarrens historia. Pedagogiskt och charmigt. Den föreställningen hade jag gärna sett att han smugglat ut på stan.

Den här gången är det en ren konsert, om än i litet format, med klassiker som "Wee Wee Hours", "Baby Please Don't Go" och "Mojo Hand".

Bo spelar och sjunger sin blues med den äran. Precis som han brukar, 'rätt upp och ned'. Medan Kjell, jazzmusikern, tacklar basspelet med stor frihet, gärna beväpnad med en stråke. En lyckad kontrast: gärna repris!
Lördag kväll den 10/10 och spårvagnen rullar mot KoM. En debutspelning för combot Redd 'n Green, dvs. Janne Jonsson pedal steel, Mats 'Marshall' Karlsson gitarr, Marcus Sigvardsson bas och Ulf Svedberg trummor. En kväll etiketterad "En blygsam hyllning till Redd Volkaert & Lloyd Green". Dvs. till Redd, mästaren på Telecaster som länge var Merle Haggards sologitarrist. Och ässet på pedalsteel, Lloyd: studiomusikern som hörs på tusentals skivor.

Känner ni igen kombinationen Mats, Marcus & Ulf kan det bero på att ni såg och hörde dem nyligen i gruppen Petra Odenman & Soul Exposure på just KoM.

Virtuosen Janne är pedalsteelens kameleont: ibland lirar han fusionsjazzigt typ Zappa & Zawinul med Flat Five Society. Ibland swing med Western Toneflyers eller blå blues med Blues Deluxe. Ikväll mer countryfärgat än någonsin: jag säger bara Don Williams - eller Tammy Wynettes sorgsna "D.I.V.O.R.C.E.".
Och Mats greppar likt Redd en Fender Telecaster och sätter flyhänt nummer som Redds egna "Tube'n" och "Telewacker" och Santo & Johnnys eviga "Sleepwalk".

Vassa gubbs det här och den entusiastiske Redaktör'n hoppas att projektet snart får en fortsättning. En enda from önskan: några av bandets nummer formligen ropar efter en vokalist. Inte så konstigt, det handlar ju ofta om instrumentala versioner av sånger. Kanske något enstaka gästframträdande nästa gång? Som pricken över i?

Janne passar på att kåsera om instrumentet pedal steel och dess historia. Demonstrerar fot- och knäpedaler - eller 'spenar' som han säger med en räv bakom örat och får skrattarna på sin sida. Bra föreläsning, Professorn! Kommer något av detta på provet?
Söndag kväll den 11/10: The Waterboys på Lorensbergsteatern. En 100%-ig kväll: sång, musik, ljud, ljus, publik, lokal ... Underbart!

Arrangören skrev: "Få band, om något, har utvecklats, förändrats och varierat sitt uttryck så mycket under sin livsstid som Waterboys. Med bandets enda fasta medlem, Mike Scott, har bandet sedan starten 1983 ändå alltid låtit The Waterboys, oavsett om inspirationen kommit från post-punk, rock n roll, country, keltisk folkmusik eller bluesen."

Ett 70-tal musiker lär ha passerat genom bandet. Denna turnén är David Hood med som basist. Just det, studiomusikern från Muscle Shoals, Alabama. En av de legendariska The Swampers. Man kan lugnt säga att han klarade jobbet. Han turnerar sällan: sist var det nog med Traffic 1972. En turné som avslutades med en konsert i Santa Monica, utgiven på DVD. Som även ligger på YouTube.