[2015-10-22]
... på inspelningar med Roger Arvidsson a.k.a. Arvidson & Butterflies
Collage: Redaktör'n. Bilden på Roger © Roger
Redaktör'n lyssnade på Roger Arvidssons spelning i mars i år på eminenta Soulstore, grävde en smula i hans historia och skrev några rader. Roger flaggade då för en kommande platta med sitt band, och nyfikne Redaktör'n har fått tillfälle att höra några 'råa tejper' (ok, filer). Inte SÅ råa: Inspelningarna pekar på en kommande popjuvel.

Redaktör'n känner sig nostalgiskt flyttad tillbaka till det sena 60/ tidiga 70-talet då han läste New Musical Express och Melody Maker och var helt uppslukad av dess intervjuer och recensioner. Som ständigt talade om "catchy choruses, reverberating guitars, scintillating beat and spirited chanting". Typ Rogers tejper. En nypa Beach Boyskör här, en vemodig slinga Buffalo Springfield där, en gnutta Lennon/ McCartney på toppen. Kanske en näve The Move: Redaktör'n stora favveband från den eran. Ja, och så The Records, eller Big Star eller ...

Fast nu menar inte Redaktör'n att Roger knyckt, kopierat eller samplat. Nej, vi talar om Gudomlig Inspiration och God Smak. Roger är THE MAN när det gäller det här stuket. Nu är han förstås inte ensam på 'tejperna': antar att Anders Möller, Johan Andersson och Henrik Ohlin är med på bussen. En "Magic Bus" som rullar i absolut rätt riktning. See you down the road!
... på Sue Sergels releasegig @ Café Hängmattan 14/10
Sue Sergel gitarr/ sång, Jimmy Olsson kontrabas, Erik Ivarsson akustisk gitarr/ elgitarr/ lapsteel
Samtliga bilder © Sue Sergel
Sist Redaktör'n hörde Sue på scen var på KoM den 17/7 förra året. Då: ett set med andras låtar, ett set eget material. Nu: endast eget, nämligen samtliga tolv sånger från nya albumet "Beneath The Willow Tree". Klokt val!

Samma musiker på scen som sist: Veteranen Jimmy har med sig den konventionella kontrabasen istället för den futuristiskt slimmade. Och Erik har lämnat Stratocastern hemma och lirar istället sprakande elgitarr på sin orange Gretsch.

Erik är ett fynd: en fantasifull och stämningsskapande musiker av rang. Hans spel illustrerar lyriken och vandrar obehindrat mellan blues, jazz och country - och Ennio Morricones soundtrack till Sergio Leones västernfilmer!

Och Sue? Självsäkrare och gladare för varje spelning: så upplever Redaktör'n det. Hon är märkbart stolt över sitt nya album, och det ska hon vara!
Det välfyllda kaféet ger henne stormande applåder. Och Sue trivs på scenen, sjunger UT ordentligt, använder sin stora röst. Tyvärr verkar det vara modernt bland kvinnliga sångerskor idag att sjunga så försiktigt, så intimt, så "fint": Sue faller inte i den fällan. Tack för det!

Hon betar metodiskt av sin skiva som uteslutande består av hennes egna engelskspråkiga sånger (Sue har ju rötterna i Liverpool, glöm aldrig det!). Länge var hon etiketterad som en ren bluessångerska (tänk Sue's Blues m.m.). Idag berättar hon "Men nu inspireras jag av andra saker. Jag lyssnar inte så mycket på traditionen längre, utan är mer intresserad av modern 'Americana'." Och det har hon vunnit stort på: det är bredd och variation på sångerna på den nya skivan.

Jazzigt gungande "A Man Like That", småfräcka och funky "Bus Driver" och "Making Out", dystopiska "After The Apocalypse". Och fenomenala "Diamonds In The Rain" som stannar i lyssnarens huvud länge, länge. Klanger som sköljer över oss i stora vågor. Jimmys puls, Eriks gnistrande dekor och Sues stämma. Mera! 		Titellåten "Beneath The Willow Tree" kallar Sue 'en mördarballad': Den finns t.o.m. som video, men var inte orolig, det är ingen splatter movie!

Spåret "I’ll Be Thelma, You Be Louise", inspirerad av filmen så klart, finns även den på video. En liveversion, filmad vid ett framträdande på trottoaren utanför gitarrbutiken No. 1 Guitarshop.

En lyssning säger mer än tusen ord: Kolla in plattan på Spotify och KÖP den sedan i din lokala butik, eller via hennes website!
... på Kimon Kirk @ Soulstore 20/10
Kimon Kirk sång/ akustisk gitarr, Jim Fitting munspel på ngn låt ("Cowboy Coffee", "Vitamin W")
Snabba ryck: Gert McGowan på Soulstore skickar runt ett event på Facebook kring tisdag lunch. En musiker ur gruppen Session Americana (“a folk-rock [or roots] supergroup”) vill göra ett sologig på kaféet samma dag. Redaktör'n kollar nyfiket upp Kimon (uttalas KEE-mone) på webben och i Spotify, blir intresserad och gör ett besök.

Ett klart bra beslut: Kimon är en charmig artist med bra röst, rytmiskt gitarrspel och en behagligt varierad repertoar. Mycket eget, några låtar han skrivit ihop med Aimee Mann, någon Charlie Rich. (Fast efteråt bekänner han för Redaktör'n att hans stora idol är Brian Wilson! Cred!).

En American singer/ songwriter med popkänsla är aldrig fel: skulle inte förvåna Redaktör'n om Kimon dyker upp igen i våra trakter. Och då tittar in på Soulstore igen: Gert är dokumenterat bra på att fånga upp amerikaner på resa. Applåder för det, Gert!