[2016-07-26]
... på Johan Johanssons Trio med gäst Joakim Fritzner @ La Sombrita 10/7
Fr.v. Johan Johansson klaviatur, Stefan Bellnäs bas, Henrik 'Pilen' Pilquist trummor + gäst Joakim Fritzner sång/ gitarrer/ steel.  Bild och allmänt jubel © Christer Fridhammar
Johan och Jocke brukar så smått konkurrera med varandra på söndagarna: Johan lirar på La Sombrita samtidigt som Jocke huserar med sina gäster på Holy Moly några kvarter bort. Men ikväll är Jocke spelledig och Johan passar på att bjuda in honom till sitt arrangemang. Och detta blir något alldeles extra! Jocke är alltså gäst, men det är påfallande hur snabbt Johans fenomenala trio övergår till att bli Jockes band: det märks hur mycket respekt det finns mellan de fyra musikerna.

Kvällen blir främst en tribut till JJ Cale: "Anyway The Wind Blows", "I'll Make Love To You Anytime" och "Call Me The Breeze" radas snart upp, hopvävda i långa sjok. Jocke är en glimrande musiker som med lätthet matchar Johans idéer och infall. Hans röst passar perfekt till JJ Cales repertoar och hans gitarrspel glider obehindrat mellan rå blå blues och jazziga finesser. Dessutom är han en begåvad 'sitdown comedian' mellan låtarna.

Det blir inte uteslutande JJ Cale: Tom Waits "Christmas Card From A Hooker In Minneapolis" görs alldeles underbart, och Daniel Lanois "The Maker" förgylls med himmelsk pedal steel. Men ryggraden är ändå JJ Cales sångbok: en känslosam "Sensitive Kind" med ljuv steel och piano. En skönt flummig "Ride Me High" med långa solon. Tuffa "Hold On Baby", poppigt gungiga "City Girls". Johan lirar läckert 'saloonpiano' i "Everything Will Be Alright". "Devil In Disguise" är fräck swamprock med sanslös gitarr. Och så en lååång final med "Woman I Love" (?) där en leende Jocke feedbackar med sin Gibson Firebird. Applåderna pågår nog ännu.
De flesta av oss bluesdiggare har säkert drömt om att någon gång resa 'i bluesens fotspår' i USA. Några av oss har gjort det, för andra har det aldrig blivit av.

Lasse Olsson (tänk på Göteborgsbandet Nightcats!) och några trofasta musikvänner gjorde drömmen till verklighet. Inte nog med det: de gjorde t.o.m. en timslång dokumentärfilm om sin resa. "The Beat Goes On" heter den och ligger lättillgänglig på YouTube. Varmt rekommenderad av Redaktör'n.

Som gjorde sig besväret att avnjuta filmen på en hyfsat stor TVskärm och med en riktig ljudanläggning, INTE på laptopen. Det var den värd!

Redaktör'n blev mycket imponerad: dels av att Lasse och hans vänner över huvud taget förverkligade resan (inte bara planerade och snackade över en öl, som det lätt blir!), dels av deras glada och smittsamma entusiasm och målmedvetenhet, dels av hur bra filmen är rent tekniskt. Applåder!

Vicksburg, Clarksdale, Memphis, Chicago. Klubbar som "Ground Zero" och "Kingston Mines". Vallfärdsmål som SUN-studion och skivbolaget STAX museum. Intervjuer med tunga namn i branschen. En särdeles fin resa!

Dessutom är det roligt att höra Lasse lira elegant blå musik på en Les Paul tidigt i filmen. Det har vi väl inte fått höra sedan Nightcats sågs på våra scener? Alldeles för länge sedan med andra ord (hint, hint, hint). Jodå, han står för lejonparten av bakgrundsmusiken i filmen, också. Sweet! [Bilderna ur filmen]