[2016-08-01]
 ...
på sCream @ KoM 30/7
Olle
Schelander sång/
gitarr, Anders Olausson bas, Eric Olausson
trummor.
Foton © Christer Fridhammar
Jo,
Zlatan har större publik ikväll, men det besvärar
inte dessa tre rutinerade gentlemän: Creams "Sunshine
Of Your Love" mullrar igång och matchen är praktiskt
tagen redan vunnen. Cream, ZZ Top, Hendrix, Fleetwood Mac, Robin
Trower, Johnny Winter, Rory Gallagher, Deep Purple: Bluesrocken
står som spön i backen. Anders & Eric kuggar
i varandra med tyngd och precision och kostar på sig små
leenden när ett eller annat komplext riff sitter som en
smäck. Och Olle levererar solo på solo med snille
och smak: snabbt skalspel eller tänj-och-sträck, båda
innehåller alltid en melodi. Och så denna personliga
röst: egentligen mera Americana än bluesrock. En mycket
behaglig kombination.
 Ärligt
talat blir det inte bara tuff blå rock: "Why Does
Love Got To Be So Sad" och "Tulsa Time" från
Claptons mjukare sida sitter fint med ett självklart gung.
Så gör rock'n'rollen i "Tennessee Plates"
(John Hiatt). Och allra vackrast blir (igen) Bob Dylans "Emotionally
Yours". Vi smälter.
Nä, en rodnande Redaktör känner INTE igen alla
låtar direkt, så tipstack till Janne Jonsson som
snällt förklarar efteråt att ett fint nummer
var "Then Came The Last Days of May" ur Blue Öyster
Cults sångkatalog. Redaktör'n gillar ju BÖC
av princip så det var ett schysst låtval i hans
bok. Och visst är Olle rätt man att förvalta
Buck Dharmas gitarrspel.
Men Olle är själv en förnämlig låtskrivare
(jo, Redaktör'n brukar visst tjata om det), på skiva
hittills dokumenterad med banden The Remedies och Grapeland.
Så Redaktör'n hoppas fortfarande envist på
konceptet "Olle & the Fabulous Olausson Twins play
Olle". (Och vill han inte det så finns alltid Stephen
Brutons sångbok att tillgå. Samma andas barn.)
|
