[2016-09-12]
... på Henrik Nagy med vänner @ O'Learys Järntorget 9/9
Henrik Nagy sång/ gitarr (t.v.), Martin Carlberg gitarr/ sång (t.h.), Johan Nagy bas/ sång, Jacob Linde trummor. Bilder © Christer Fridhammar
O'Learys höstsäsong började 2/9 med sCream: ikväll är det Henrik Nagy med bror och kumpaner. En klart countryrockig touch på repertoaren och O'Learys känns gemytligt honkytonkigt ikväll, särskilt när dansparen flockas framför det gyllene scenräcket.

Henrik öppnar med "Take These Chains from My Heart" ur Hank Williams sångbok. En mörk och själfull röst och ett klingande Fenderspel: här är Henrik på mammas gata. "Goodnight Irene" med slide och gitarrplock och så "My Baby Left Me" med lätt Elvistouch på sången och vibbar (det ska bli mera än så!) av The Hellecasters på gitarrerna. Henrik & Martin på Telecasters: Olagligt bra par. Det är bara att klunka på ölen och åka med.

George Jones (t.h.) "Choices", klassisk lysande country i fin version. Mikrofondags för Martin som ger oss "The Heart Of Saturday Night" (Waits) och "Early Morning Rain" (Gordon Lightfoot). Ytterligare en bra röst, lite intensivare, aningen ljusare. Henrik kontrar med pubrockaren Mickey Jupps "Standing at the Crossroads Again" och så paus.

Akt 2: Örhänget "Save The Last Dance For Me". Så en snabb gungande swingblues sjungen av Johan som dessutom bränner av ett bassolo. Sanslöst sväng från alla händer och fötter, inkluderande de danslystna. "Every Time I Roll the Dice" (av Redaktör'ns favorit Delbert McClinton) i övertygande tuff, rå upplaga. Mera Delbert i snabba "Why Me?" - och så högersväng in i Hank Williams "Cold Cold Heart". Så modernare 'country' i vackert skridande "Johnson Blvd" (Amos Lee) med glimrande text.

Dags för Dylan: Martin gör "It Ain't Me Babe", Henrik "Don't Think Twice" i galopperande tempo. Följd av "En Sån Som Jag", Henriks egna låt från albumet "Mellan Tystnad Och Ord". Fin sång och sanslöst Telecasterspel från båda gentlemännen. En klassisk rökare, Chuck Berrys "Promised Land", och bandet går av scen för en välförtjänt paus. Redaktör'n & Redaktörskan går också: mycket lördagspyssel på gång, annars så. (Vi hör att tredje set var lika bra - så klart.) Om ingen använder etiketten "Häftig Fredag" längre så klistrar Redaktör'n den gärna på den här kvällen.
... på Scumbag @ KoM 27/8
Erik Cöster sång/ gitarr, Filip Rådberg gitarr/ sång, Gian Kündig bas/ sång, Henrik 'Pilen' Pilquist trummor/ gitarr, Gunnar Frick klaviatur
Bilder © Vanja Fridhammar (ovan), Christer Fridhammar (nedan)
Ett glimrande band med två repertoarer: dels en mix av tuff bluesrock (tidigare gig 2/1 2015), dels ett urval ur John Lennons sångskatt (tidigare gig 28/3 2015). Ikväll är det Lennon som är i högsätet.

Ett rockband på riktigt, Scumbag. Inte en pastischig show. (Nä, Pilen har inte klätt ut sej till Ringo. Inte för att det är SÅ många Beatlesnummer.) Det är tyngd, det är röj, Eriks röst ömsom ekar och smeker och besvärjer oss. Ja, inte bara Eriks röst: Filip och Gian är viktiga pusselbitar i det vokala.

"Woman" är grann, "Come Together" maler tungt, Filip glänser på "Woman Is the Nigger of the World". "Cold Turkey" är tung, tung med call & response mellan Gunnars orgel och Filips gitarr. "Scared" är psykedelia ("vi fortsätter glatt på den inslagna ångestvägen" säger Erik) med hjärtslitande sång och Filips wahwahsolo. Gian & Pilen på brutalrytm.

"Jealous Guy" med ljuvligt piano och lika ljuvlig sång. En gles "Working Class Hero". Och så "Imagine", och så rock'n'roll med "Give Peace a Chance" och "Power to the People". Beatlesexperten vid min sida är SÅ nöjd! Så är Redaktör'n. Igen.