[2017-07-24]
... på ännu mera inspelad musik som förgyller juli månad

Harry Banks Band
Harry Banks ger aldrig upp. Det ska han ha en eloge för. En sympatisk gentleman med rötterna i Bolton i Storbritannien, bosatt i Sverige sedan kanske fyrtio år tillbaka. Sångare, gitarrist, låtskrivare, bluesman. Enligt principen "something old, something new, something borrowed, something blue" har Harry under åren spelat in och givit ut flera fullängdsalbum. Han hade tidigare bandet Harry Banks Buzzers som gav ut plattorna "Roots, Rocks and the Devil's Music" (2000) och "A Go-Go" (2002).

Harrys band av idag, Harry Banks Band, har gett oss "Time and Mercy" (2014) och nu "Pull Together" (2017). Studioinspelade och försedda med snygga förpackningar. Detta i en västkustsk (!) bluesvärld som inte precis spottar ut skivproduktioner för att uttrycka sig försiktigt.

"Pull Together" bjuder på nio varierade spår: några originalBanks så klart, ett par Dylan, några mer traditionella blueslåtar - och Joy Divisions "Love Will Tear Us Apart". Ett låtval helt utanför boxen, ett spår som mot slutet ger oss ett crescendo av larmande elgitarrer. Bengan och Harry passerar mållinjen nos vid nos. Applåder!

Ett mera typiskt Bengansolo (om sådana finns) hör vi på Dylans "Blind Willie McTell". Bara SÅ grannt. Annars spelar han mest för laget och lägger perfekta grundstenar. Ett lag som lyckas korsa traditionell blues med ett hypnotiskt, ibland smått malande gung. Tänker alltid på North Mississippi Allstars. Fast nu snackar vi förstås om Harry Banks, Bengan Blomgren, Johan Johansson, Stefan Bellnäs och Dan Magnusson.

Harrys egna "Lucky Seven Blues" låter rejält mycket Totta's Bluesband, tunga "Poor Black Mattie" erinrar om gossarna Dickinson i NMA. Eddie Taylors "Stroll Out West" är väl egentligen traditionell, men leker inte Johan med lite orientaliska klanger på klaviaturen? Och över alltihopa vilar (eller snarare jobbar) Harrys röst. En personlig stämma Redaktör'n är svag för.