[2019-01-28]
...

Är det historiens vingslag vi hör? Flap, flap, flap. Eller är det kontinuerliga applåder? Applådåskorna blir många denna kväll: ett '50+ jubileum' för Ginhouse Blues Group. En konsertkväll att minnas, och en konsert som vi kanske kanske får höra igen: allt spelas in med tanke på Sveriges Radio och (om vi har tur) en liveCD berättar Bernt.

En kväll som börjar perfekt med den högoktaniga instrumentalen "On the Green Light" (Spencer Davis Group) som går över i "All Your Love" med Bernt på sång. Mörkblått spel och fräcka tempobyten. Sägs ha varit bandets standardöppning av en spelning då det begav sig?

Över i John Mayalls "Little Girl" följd av Robert Johnsons "From Four Until Late" med Bernt på sång/ flygel och Bengan på slide. Bernt glider över till orgeln på "Sitting On Top of the World". Bengan spelar på en Gibson Les Paul ikväll och "Sitting" smyckar han med ett rått men vackert solo med ett klassiskt gitarrsound à la John Mayalls album "Blues Breakers with Eric Clapton". Ståpäls!

Bror Gunnar Jansson, Kjells begåvade son, stiger upp på scen: det blir sång och slidegitarr på "Oh Death" och "I Can´t Be Satisfied". Dekorerade av Bernts munspel på det första numret, Stefan Dafgårds munspel på det andra. "One Way Out" (Redaktör'n tänker alltid på The Allman Brothers!) med Bernt på orgel och Stefan på munspel. "Chicago Bound" med Stefan Dafgård sång/ munspel: ett paradnummer för honom.

Muddys "Forty Days and Forty Nights" och nu gästar Mr Bo scenen. Bernt på sång/ flygel, Stefan Dafgård på munspel och Mr Bo på slidegitarr.

Stefan Sandberg ansluter med sin tenorsax på nästa nummer. Mr Bo sjunger och spelar gitarr på Nina Simones "Do I Move You", ett lite annorlunda nummer i kvällens repertoar. Följt av Albert Kings "Born Under A Bad Sign" med (givetvis) Mr Bo på gitarr, Stefan Sandberg sax och Bernt på orgel och sång. Paus.

Set två börjar starkt: "Me And The Devil Blues" (Robert Johnson) med helt enastående sång och orgel från Bernt och slidegitarr från Bengan. Därefter den första av tre 'Creamlåtar': en snabb och läcker "Crossroads", spelad precis som den petige Redaktör'n vill ha den.

Så berättar Bernt om engelsk blues och om hur starkt den influerade Ginhouse från begynnelsen. Speciellt prisar han Cream. Och logiskt nog får vi "White Room" med Gunnar och Bernt på glimrande sång och Bengan på ännu ett mäktigt solo. Plus "Sleepy Time Time" med Bernt på sång/ orgelsolo och Kjell på bassolo! Den Creamälskande Redaktör'n är salig.

Stilbyte med Donnie Hathaways "Trying Times" med Stefan Sandberg på underbart saxsolo, Bernt flygel och Bror Gunnar sång. Så en otippad instrumental: Stevie Wonders "I Was Made to Love Her". Varför inte?

"Don´t Burn Down The Bridge" (Albert King) med Bernt sång/ orgel, Mr Bo gitarr och Stefan Sandberg tenorsax. En 'Creamlåt' igen: "Spoonful" med Mr Bo sång/ gitarr, Bernt orgel och Stefan Sandberg tenorsax.

Och till slut en passande låttitel: Jimmy Rogers "Last Time" med Bernt på sång/ flygel, ja alla utom Bror Gunnar på scen. Slut. Men ett jubel som aldrig vill ta slut.

Göteborgsk blueshistoria 'live'. Underbart. För att fortsätta med ett stycke historia: Bengan, Bernt och Gunnar blev ju så småningom medlemmar i Totta's Bluesband tillsammans med Totta Näslund på sång och Nikke Ström på bas. Förresten, Totta's Bluesband hette ursprungligen "Nynningens och Nationalteaterns Fritidsorkester".

 Om någon är intresserad av Totta's Bluesbands historia så har Redaktör'n sedan länge knåpat ihop en (engelskspråkig) historik "Totta's Bluesband - and extended musical family". Välkommen att gräva!