[2019-04-09]
 ...
om
Cordovas @ Oceanen 26/3
Första
gången Redaktör'n ser/hör Cordovas (han
missar mycket): Ett alldeles underbart hippiegäng
från Nashville, inte SÅ gamla men med de musikaliska
rötterna i 70-talet. Mycket The Band i stuket, plus
det rullande gung som låter country men som är
lika typiskt för Grateful Dead och Allman Brothers.
Kanske man hör en touch av Little Feat också?
 Rejält
varierad spelning: dubbla trumslagare och dubbla sologitarrister
ger ett massivt sound. Långa nummer, mycket unison
sång. Givetvis en rad egna sånger - starka
sådana - från bandets album: Redaktör'n
snappar bl.a. "Southern Rain" och "This
Town's A Drag". Men så dras volymen ned med
ett par akustiska nummer med bl.a. fiol och mandolin.
Plus ett långt snyggt instrumentalt nummer med piano
och de två trumslagarna, en ovanlig kombination.
Men eftersom Redaktör'n är ett Dead Head så
måste han ju betona den sidan hos Cordovas: Ett
diskantrikt 'twin guitar'-spel likt The Capricorn Sound
övergår gradvis i Grateful Deadfraser och här
kommer "I Know You Rider". Lång, underbar,
massa gitarr. "New Speedway Boogie", suverän
version med gnistrande Telecasterspel. Går över
i "Truckin'", bara så bra. Redaktör'n
får ont i applådhänderna. Nu släpper
vi Dead (för ögonblicket!), Cordovas överraskar
med "Sweet Home Chicago" som en basic blues.
Över i Tom Pettys "Last Dance For Mary Jane".
Och så ett fjärde Grateful Deadnummer: "Mister
Charlie Told Me So" och Redaktör'n är i
7th Heaven.
PS. Joe Nolan öppnade solo. Det gjorde han mycket
bra, men kanske man föredragit att höra och
se honom i en intimare 'kafémiljö'. Hur som
helst: en mycket lyckad konsertkväll på Oceanen.
Arr: Rootsy och Woody West. |
