[2019-12-02]
 ...
på
Christian Smedström a.k.a. Christian & the 2120's
@ Crippas 30/11
Bilder © Redaktör'n
En
man i svart, hatt och allt. Nej, det är inte Johnny
Cash (det vore märkligt), det ÄR Christian.
Som lämpligt nog introducerar en av sina låtar
med att "den här skulle jag gärna ha gett
Johnny Cash!" Jo, Cash hade gillat den.
 Det
är trångt på Crippas, man får knô
för att ta bilder. Och Christian är på
hemmaplan: dels är han f.d. göteborgare (en
av arrangörerna av svårt saknade 'Klubb Honky
Tonk'), dels är han f.d. bandkollega med Crippa himself.
Han är ensam på scen, spelar omväxlande
på en Squier barytongitarr och en akustisk gitarr.
Elgitarren distar och ekar skönt och i Redaktör'ns
öron kunde han gärna hållit sig till den
hela kvällen. Den passar så perfekt till hans
smått hypnotiska spelstil.
Han sjunger med en klar, personlig röst. Uteslutande
egna låtar, förutom avslutande "I'm Waiting
for the Man" av Lou Reed. Originalmusik som ändå
ger Redaktör'n vibbar av så spridda skurar
som Cohen, Neil Young, John Lee Hooker, Stones. "Daniel
Lanois" säger Börje. Absolut, det där
suggestiva soundet. Och som sagt, Hookers boogie.
En glimrande spelning: 'Trollbunden' är ett gammalt
fint ord, men det är vad publiken blir. Och orden
'suggestiv' och 'hypnotisk' kan inte sägas ofta nog.
Ensam på scen, men ensam är stark. Urstark.
Det blir precis en timmes musik, 'spår' valda ur
Christians omfattande skivutgivning. Plattor inspelade
i Los Angeles, Berlin och mörkaste Småland.
En imponerande rad: ett axplock ovan. Varje hem borde
unna sig några. Välkommen tillbaka, Christian! |
