CC börjar med ett långt nummer (ja, det blir de ofta) där även BC får lägga in solo. CC sprudlar av energi, tackar, bugar, ler. Har en fenomenal gitarrton. Jo, här märks rutinen. Så blir det "Steppin' on a High Wire" med solopassager och fraser som ofta är mera jazz än blues. CC är en klart personlig solist. BH broderar långt utanför bluesklyschorna på sin Hammond, uppmuntrad av såväl CC som oss. LM mullrar funkigt på basen. CC och BC solar kors och tvärs och samtidigt. RM håller alla i ett bestämt grepp.

"I wouldn't hold this piece of wood if it wasn't for BB King" säger CC och så blir det så klart en BB Kinglåt som tribut. Glest spel från bandet, sofistikerat solospel från CC. Därefter en tribut till Albert King, 'mannen med jättenävarna'. CC bänder o sliter. Bra tryck i bandet, LM ser livsfarlig ut. BH tar av sej kavajen efter det numret ...

CC har en mycket kraftfull stämma, är en passionerad sångare, är på ett lysande humör. En bluesman med ett ovanligt brett kunnande i gitarrspelet. Låtformerna är inte ovanliga, däremot hans fraseringar. Sympatiskt nog släpper han gärna fram BH och BC som solister.

Vi får en vacker slow A-mollblues om en olycklig brädad man. Dynamiken, den jobbar de alla fem med. Från nästan andlös tystnad till explosion, snacka om att det resulterar i applåder! Munspelaren Hook Herrera gästar i ett par nummer, bl.a. "Who's Been Talking". Nu är det egentligen finaldags, men publiken ger sig inte och vi får Alberts "Crosscut Saw". Tack och bock.

En fullpoängare. Chris Cain är inte bara en begåvad artist, han är dessutom en mycket varm och ödmjuk herre. Redaktör'n hade turen att långluncha med honom på tisdagen i sällskap med Bo Hansson. Det blev fortsättning i Redaktör'ns hem ovanpå krogen där allt avhandlades, från Kid Andersens eminenta Greaseland Studios i San Jose, Kalifornien, till glädjen och sorgen med att ha hund. Och allt där emellan. Den träffen gör Redaktör'n gärna om. Vem vet: Chris Cain lär vara tillbaka i Sverige sent i höst. Stay tuned!