[2020-03-29]
 ...
på
att karantäntid är vinyltid. Varför inte
80-talsvinyl från Austin Texas?
Gitarristen
Denny Freeman (SRV tyckte att han hade
så mycket att lära av Denny att han kallade
honom för The Professor) berättade en gång
i en intervju om varför han flyttade till Austin
TX:
- Jag bodde i Dallas och där fanns bara coverband.
Alla spelade Steppenwolf och sånt. Jag ville lira
blues. "Hell, I wanted to be Little Milton!"
Så då blev det Austin i stället och bandet
Cobras där han delade på gitarrsolona
med SRV. Spelade gitarr bakom sångerskor som Angela
Strehli och Lou Ann Barton. 2005 - 2009 var han dessutom
medlem i Bob Dylans kompband.
Sju album har Denny hunnit göra under egen flagg:
"Blues Cruise" heter det första, utgivet
1986. Samtliga spår förutom tre är instrumentala.
Grundbandet är en trio med veteranerna Sarah Brown
på bas och George Rains på trummor. Jimmie
Vaughan gästar på sexsträngad bas och
'steel guitar'. Sax och klaviaturer är strösslade
här och var, men detta är en platta med gitarren
i centrum. En skola i bluesgitarrspel. Briljant såklart,
men det hade gärna fått vara mera vokalt.
Låttiteln "283", är det Chevroletmotorn?
Låten "Led Sled" börjar med motorljudet
från Jimmie Vaughans bil. Det lär vara den
som är avmålad på omslaget också?
De här grabbarna gillar bilar. "Rockin' with
B.B." är en klockren 'setöppnare' i BB
Kings anda. "Denny's Blues", en urläcker
slowblues, kunde gärna varit 3 ggr så lång
- fast då med sång. "Time for a Change"
är lättfunkig soul typ Electric Flag med Kim
Wilson på sång. Låten "Tom Cat"
är rått hypnotisk, ett vokalt nummer med Bill
Carter.
 Just
det, Bill Carter, singer/ songwriter/
låtskrivare. Han och hans fru Ruth Ellsworth har
bl.a. skrivit "Crossfire" och "Willie The
Wimp" åt SRV. Och deras "Why Get Up?"
spelades in av The Fabulous Thunderbirds. Bill själv
skivdebuterade med albumet "Stompin' Ground"
1985. Jimmie Vaughan på gitarr,
Roscoe Beck (hörd med Eric Johnson
och Robben Ford) på bas. Bandet öppnar plattan
med energi à la Clash. Jimmie snålar inte
på gitarrspelet, ibland med sitt karaktäristiska
sound modell Leslie/ Uni-Vibe. Det är originallåtar
de spelar, men tänk solid old time rock'n'roll à
la "I Fought the Law" eller "Jailhouse
Rock". Lite Chucken också. Roscoes bas är
skoningslös. Skitig sax på ett par spår,
bl.a. på den märkliga historien om "Willie
the Wimp" och hans Cadillac-kista. Sanslösa
texter, mycket om bilar. Och tjejer, fester och om att
försöka köpa en kassett med ZZ Top.
The LeRoi Brothers bildades 1981. Bröder
är de inte, men likväl hyfsat bra på att
hålla ihop familjen. Steve Doerr och
Don Leady (t.v.) frontar på sång/
gitarr på albumet "Forget About the Danger
Think of the Fun". Don fortsatte till Tailgators
och efterträddes i Leroi Bros av andra fräcka
gitarrister som Evan John och 'Casper'
Rawls. Bandets repertoar är bred, LeRoi
Brothers fixar med lätthet rock'n'roll, rhythm'n'blues,
tex-mex, country, soul, zydeco, etc.
Redaktör'n gillar verkligen "Forget", ett
12" minialbum med sex spår (1984). Jämför
man den plattan med den smått galna rockabillyn
på föregående "Check This Action"
(1983) så ska man tydligen tycka att "Forget"
är middle-of-the-road roots-rock. OK, men i så
fall gillar väl Redaktör'n det. Rock'n'roll
är det i alla fall med ekande sång och twangig
reverbgitarr. Steve Doerr är plattans flitigaste
låtskrivare. "Pretty Little Lights Of Town"
var väl en smärre hit? Mike Buck (originaltrummis
i Fabulous Thunderbirds) är en sann metronom. En
liderligt skrockande version av "Treat Her Right"
är en fullträff. Flera nummer hade passat Elvis
perfekt. "DWI" kommer komplett med polissirener:
Drick inte Jack när du ska köra! Något
att ta med sig (inte Jack, alltså).
Karantänen
kan bli lång: Nästa gång kan det handla
om 'jamband' från YouTube, sedda/hörda på
suveräna kanaler som RELIX och JAM IN THE VAN! Väl
bekomme!
|
