[2020-04-24; 2020-04-26]
...

Karantäntid är lästid. Redaktör'n håller på och plöjer ett par böcker av auktoriteten Michael Buffalo Smith om sydstatsrocken historia: "Rebel Yell" och "Capricorn Rising". Vilket så klart stimulerar till en massa plockande i skivhyllan. Jo, där hittar man såväl Allmans som Lynyrd Skynyrd, men den här gången ska det handla om bandet Sea Level eller framför allt deras gitarrist Jimmy Nalls. Som inte är en kändis av samma dignitet som Duane Allman eller Dickey Betts, men likväl en personlig favorit hos Redaktör'n och många andra. Det står en del om Jimmy i de två böckerna, men Redaktör'n har ändå fått gräva både här och där och lägga pussel. Det gör han gärna!

Jimmy, född 1951, var en flitig studiogitarrist i början på 70-talet, främst på Record Plant i New York där han blev kompis med klaviaturspelaren Chuck Leavell. Spelade tillsammans med honom i Alex Taylors band (Alex = James Taylors inte fullt så kände bror) medan Taylor liksom Allmans låg på Capricorn. Jimmy lirar skön gitarr på Alex album "Dinnertime" [ett spår på YouTube], inspelad 1972 i Muscle Shoals Sound Studios, Sheffield, AL. Dessutom på Greg Allmans första soloalbum "Laidback" 1973.

The Allman Brothers Band sprack för första gången 1976. Chuck Leavell som då var medlem i bandet startade istället bandet Sea Level (ordvits på C. Leavell) tillsammans med Jimmy Nalls och två Allmanskollegor: basisten Lamar Williams och trumslagaren Jai Johanny "Jaimoe" Johanson. Fem år och fem album senare slog Sea Level igen butiken. Men de fem åren kan de med rätta vara stolta över.

Sea Level kunde spela blues, det gjorde de ofta live, men sina album fyllde de med en raffinerad rockmusik som ofta associerar mer till Steely Dan eller västkustrock à la Los Angeles än till bluesrock av sydstatsmodell. Sofistikerade arrangemang, flera av dem helt instrumentala. Redaktör'n har lyssnat mest på de två första albumen, båda utgivna 1977: "Sea Level" [YouTube] och "Cats On The Coast" [Spotify] [YouTube]. Läcker musik som formligen sköljer över lyssnaren med eleganta klanger och sätter guldkant på tillvaron. Givetvis läckert gitarrspel . Rekommenderas som motgift till karantäntristess.

När Sea Level lade av gick Jimmy Nalls vidare och jobbade under 80-talet tidvis som studiogitarrist i Nashville. 1988 ersatte han gitarristen Jimmy Thackery i det välkända bluesbandet The Nighthawks. Den 4 november 1988 besökte faktiskt The Nighthawks Göteborg. Scen: Krogen Akropolis (tack för datum och krogens dåvarande namn till Leif Wivatt), en trappa upp vid Kapellplatsen. Jodå, Redaktör'n var där och diggade. Vid Jimmy Nalls sida stod då bl.a. sångaren/ saxofonisten Jimmy Hall, en annan gentleman ur sydstatsrockens historia, främst känd som frontman i Capricornbandet Wet Willie. Suverän kväll! Hur det lät? Här är åtminstone ett YouTubeklipp med klassikern "As The Years Go Passing By", lirat av The Nighthawks på The Bottom Line i New York 1990. Såväl Jimmy Nalls som Jimmy Hall i laguppställningen.

1990 gick Jimmy Nalls med i sångaren T. Graham Browns turnéband. TGBs album blandar country och mera bluesinfluerat material: kolla gärna spåret "Blues of the Month Club" på hans album "Bumper To Bumper" från 1990 [Spotify]: utan Jimmy Nalls men med flera av Muscle Shoals vassaste! Jimmy stannade kvar i bandet tills han 1994 tyvärr diagnosticerades med Parkinsons sjukdom.

Han fick svårt att uppträda, men han gav inte upp. Han spelade in sitt soloalbum "Ain't No Stranger" som släpptes 1999 [Spotify]. Det återutgavs med annat omslag år 2007 (se överst i artikeln) under titeln "No Stranger to the Blues" [YouTube]. En suverän blandning av sydstatsfärgad rock och blues. En favoritplatta hos Redaktör'n: ett stort TACK till Tommy Trumma som generöst skänkte Redaktör'n plattan för ett antal år sedan.

Jimmy Nalls står själv för sång och det mesta av gitarrspelet. Men han har en imponerande lista av musiker som gäster på albumet. Många äss i leken: Sea Levelkollegan Chuck Leavell klaviatur, gitarristen Jack Pearson, Lee Roy Parnell slidegitarr/ sång, hans f.d. bandledare T.Graham Brown sång, Mike Henderson slidegitarr och Wayne Jackson blås. Gudabenådade lirare hade väl en gammal sportjournalist skrivit! Albumet nominerades för Blues Album of the Year av Music City Blues Society.

En glimrande blandning av originallåtar och covers. "In The Time It Takes To Cry" är skriven av Steve Bassett, själv en förnämlig singer/ songwriter. Gillar man Delbert McClinton kan man gärna låna ett öra till Steve. På det spåret, liksom på coola "It's Mighty Crazy", delar Jimmy gitarrspelet med Jack Pearson, en briljant musiker med Allman Bros. i sitt CV. På "Hey Brother", ett lite annorlunda spår, sjunger Jimmy inte alls: Det är Lee Roy Parnells och TGBs tribut till Jimmy. Favoritspår på plattan? Kanske "Another Love Like Mine", skriven av Jimmy och Phil Dillon. Fullpoängare.

Vokalt påminner Jimmy ofta om en annan mästerlig sångare och gitarrist, Dave Alvin. Cool, eller ibland übercool. Inte en Bobby 'Blue' Bland, däremot en suggestiv berättare.

Det finns ett album till under Jimmy Nalls namn: "The Jimmy Nalls Project" [Spotify]. Inspelningar som Jimmy påbörjat men inte kunnat avsluta p.g.a. Parkinsoneländet. Vänner som Joe Bonamassa, Robben Ford, Warren Haynes, Larry Carlton och Chuck Leavell gjorde färdigt albumet med tanken att försäljningen skulle hjälpa till att täcka Jimmys kostnader för sjukvården. Albumet släpptes två dagar före hans bortgång: Jimmy Nalls gick bort 2017, 66 år gammal.

Överkurs: Citat ur bluesvintageguitars.wordpress.com:
"Nalls has played several guitars throughout his career, but the one he’s always gone back to time and time again is the 1961 Fender Stratocaster he purchased in New York City in 1974 for just $300. “I got it just the way you see it [natural with no finish on it whatsoever], but it used to be [fiesta] red at one point,” Nalls said. “If you look inside the cavities you’ll see the original [fiesta] red finish that was once on it. The pickups are a set of hand-wound pickups that Joe Barden did for me back in 1984." Jodå, Redaktör'n intygar att det var den gitarren Jimmy Nalls använde den märkvärdiga kvällen på Akropolis.

PS. Klicka på bokomslaget ovan och läs om Jimmys memoarer. Tyvärr, Redaktör'n har inte läst boken.