[2020-07-11]
 ...
på
Freddie Nyström Band: "På väg igen"
Klicka
omslagsbilden nedan för läsbar info om musiker
och annat
Freddie
är en produktiv herre. Redaktör'n sitter med
hans nya album i handen: 
kan
höras på Spotify men finns faktiskt
även som fysisk CD. Som raskt trycks in i spelaren
och "Bluesman" rullar igång. En låt
med Spencer Davisvibbar - och hallå, vi hör
en kvinnoröst bredvid Fredrik! Incka Ullén,
en gång i bandet William, hjälper till med
körsång här och var. Och ännu en
innovation: Bosse Hansson, kanske mest
känd som Hammondorganist i Mr Bo & The Voodooers,
sitter trygg vid tangenterna. Dessutom i vanlig ordning
Gunnar Kungur alt. Rolf Svensson
bas och Ulf Jansson trummor. Producent
Tomas Gabrielsson.
 Nästa
spår: En snabb tolva, Fredrik och Bosse solar (det
gör de ofta) och Incka körar igen. Så
en slowblues, "Min tur". Några av sångerna
har spelats in tidigare, detta är en av dem. Lite
"As the Years Go Passing By"-känsla. Snyggt
Bossesolo och så nästa spår: "När
det blåser kallt". Fräck rifföppning
på ett tungt nummer. ja, hela låten har väl
riff i botten. Ingen standard, lite annorlunda form och
vändningar.
"Kärlek på burk" började så
glatt skuttigt att hjärnan poppade fram ordet 'calypso'!
Det gör inte nästa: Ett ettrigt gitarrsolo inleder,
tja, sen 60-talsrock av tung engelsk modell. Bosse är
i sitt esse, hans Hammond formligen morrar. Han ÄR
en rocker: glöm aldrig att Jon Lord är en stor
hjälte för honom. Dessutom totalvräk på
gitarren.
"Tribute to AC" är Bosses granna komposition,
en instrumental tillägnad Albert Collins. Den svänger
ett gäng, sa' nån. "Ta mig genom dan"
känner vi igen. Klassisk gång i rytmen och
fräckt gitarrspel. "Dubbla budskap" är
en vacker mollblues av klassiskt snitt. Så en snabb
tolva följd av "Logga ut" med Redaktör'ns
favorittext: "Trött på att sitta, sitta
i trafiken / På väg till kontorsfabriken".
Varken Freddie eller Redaktör'n har jobbat på
"Cadillac assembly line" eller plockat bomull,
men kontorsångest känner vi båda till.
Orgel och gitarr turas om, varv på varv, inspirerad
av kontoret.
Freddies texter är minst sagt kärnfulla och
rakt på sak, hans tankar och observationer radas
upp. Han repeterar, hamrar hem texten, har inget behov
av att Dylankrångla. Rösten halvt viskande,
halvt hes, hans signum. Gitarrspelet är varierat,
i intensitet och i klangfärg. En skicklig gitarrist:
jag kunde skriva "fräckt gitarrsolo" på
alla låtarna, men det vore tjatigt. Men ni vet nog!
Man har sparat det bästa till sist på plattan.
Inte i originalitet men i ren känsla tycker Redaktör'ns
ibland lätt avtrubbade öron. "Du är
mitt ljus". En dynamiskt spelad kärleksförklaring:
vackert gitarrsolo, vackert Hammondsolo, ja även
ett vackert bassolo från Gunnar Kungur.
En kioskvältare. Ackordsföljden lånad
från Luther Allisons "Serious" sa' Fredrik.
"I'm as serious as a heart attack". Det är
Freddie också, tveka inte om det. Och han är
på väg. Kanske till kontoret, degen ska in.
Men dessutom till en scen nära dej. |
