[2020-09-03]
 ...
på
engelsk pubrock från 70-talet
Igår
kväll grottade Redaktör'n ned sig i ett favoritämne:
engelsk pubrock. Och inte vilken pubrock som helst. Nu
snackar vi 'The Golden Era', 70'-talet, med viss betoning
på första halvan. Då den progressiva
rocken blivit alltför tillkrånglad och komplex.
Alltför mycket fokus på teknisk skicklighet,
alltför stora arenor, alltför många stråksektioner.
 Som
reaktion började publiken fylkas framför pubscenerna
där band som Eggs Over Easy och
Brinsley Schwarz spelade melodisk rak
rock på tre minuter. Så kom Kursaal
Flyers med eleganta popdängor, Steve
Gibbons Band med rå rock någonstans
mellan Chuck Berry och Bob Dylan, Dr Feelgood
med bluesbaserad rock'n'roll, Eddie & The
Hot Rods, Rockpile med 'Sverigevännerna'
Dave Edmunds och Billy Bremner.
Och med Nick Lowe, så klart.
Elvis Costello och Graham Parker
dök också upp i den här vevan. De etablerade
skivbolagen var lagom intresserade. Istället skapades
'små' nya bolag som STIFF och Chiswick. Men så
kom punken. En ännu starkare reaktion på, ja,
på allt. Och så var pubrocken historia, helt
borta ur rampljuset.
Att Redaktör'n grävde ned sig i just detta just
denna kväll berodde på att polaren Lennart
donerat ett ex. av svenska "Rock 'n' Roll Magazine"
2020: 6. Ett bra nummer med bl.a. en gediget illustrerad
artikel om den engelska pubrocken. Men Redaktör'n
var redan hyfsat påläst: Det finns flera bra
böcker i ämnet:
- Will Birch: "No Sleep Till Canvey
Island - The Great Pub Rock Revolution"
- John Blaney: "A Howlin' Wind -
Pub Rock and the Birth of New Wave"
- Tony Moon: "Down By the Jetty
- The Dr Feelgood Story"
Och vill man bara läsa lite lätt om ämnet
finns alltid Wikipedia: "Pub
rock (United Kingdom)"
Have some fun! Cheers! |
