Sa'
jag glädjespridare? Tyvärr, PJ fixar med ljudet
utanför bild |
[2026-02-15]
 ...
på Gumbo @ Kooperativet Lindholmen 14/2
Gumbo:
Mikael Westman sång/ gitarr/ maracas,
Per-Johan Altin klaviatur, Henrik
Bengtsson bas, Michael Edlund
trummor, Olof Skoog saxofon, Niklas
Carlsson trombon. Samtliga bilder © Redaktör'n.
När
dök Gumbo först upp i Redaktör'ns musikercirklar?
GigKalendern föddes 1998, och det känns som
om Gumbo var med där från allra första
början. 2001 vann de som 'nykomlingar' både
juryns och publikens pris vid Mönsterås Bluesfestival,
men då hade de redan hållit på ett bra
tag.
Och idag är det precis samma manskap, bortsett från
att Niklas Carlsson trombon idag ersätter Andreas
Gidlund, saxofon. En slitstark laguppställning som
står uppradad framför en magnifik reproduktion
av omslaget på deras senaste album, "Beat of
My Heart" från 2008. OBS! Nytt album ÄR
på gång förstår Red. av Herr Westmans
förtroenden..
Två ständiga ord i vokabulären kring Gumbo.
(OK, tre då.) 1) New Orleans. 2) Spelglädje.
När de rullar igång med The Meters "Hey
Pocky A-Way", då ÄR det Instant Party.
Lokalen, en gigantisk f.d. varvslokal då tillhörande
Götaverken, idag en 'Food Court', är knôkfylld
med en ätande, drickande och lyssnande publik i alla
åldrar. Mardi Gras, änna!!
En glimrande mix av eget material och klassiker med rötterna
i New Orleansmusikmyllan. Några original: "Baby
Sweet Talk", "Free Single & Disengaged"
och Redaktör'ns absoluta Gumbofavorit, "Everyday
Sensation". (Red. gnolar fortfarande Heaven, I'm
In Heaven ...). "I Don't Wanna Grow Up" i en
lång upplaga och Micke låter som om han menar
varje ord. (Nä, vem vill det.). |
|
Klassiker
som Huey 'Piano' Smiths "Rockin' Pneumonia And The
Boogie Woogie Flu" och Earl Kings "Let's Make
a Better World". Minst fyra Fats Domino: "I'm
In Love Again", "Be My Guest", "I'm
Ready" och "I'm Walkin'". Professor Longhairs
"Go to the Mardi Gras" (Fats spelade in den
också!).
 Dixie
Cups "Iko Iko" så klart (fräcka trummor!),
"Something You Got" (Chris Kenner) och Hanks
eviga "Jambalaya". Jon Batiste "Big Money"
är ny för Red. En låt där alla körar
och så blir det ett break med 'djungeltrummor'.
Kan hamna på nästa platta antyder Herr Westman.
Tre set! Och det blir ett mäktigt tredje set: "Something
You Got" med ett melodiskt och fint litet gitarrbreak
(Telecaster Thinline rätt över, men lite tidigare
under spelningen körde Micke en enstaka låt
på en Guild S-100 à la Peps).
JD McPhersons "North Side Gal" (tror vi), egna
grymma "Everyday Sensation", "Let 'Em Roll"
(Harris & Butler) där PJ excellerar! Egna "I
Don't Wanna Grow Up", Fats Dominos "I'm Walkin"
som sömlöst övergår i hans "I¨m
Ready". Wham bam!
"Melodiskt litet gitarrbreak" ja, Westman med
den fantastiska pipan spelar förstås också
en massa grym gitarr under gigget. Över huvud taget
är det ett gäng starka instrumentalister, starka
och samspelta. Rutin + glädje = oslagbart. Gumbo
ÄR oslagbara.
Ovanligt nog applåderar Red. pausmusiken i högtalarna.
Pausmusik kan ibland vara en katastrof, men idag får
vi bl.a. Meters "Cissy Strut" och "Hey
Pocky A-Way", Sugar Pie DeSantos "Slip-In Mules"
och Allen Toussaints "Soul Sister". Bara en
sån sak! |
PJ
(närmast) ställer in ljudet från sin
'padda' |
|
