[2011-01-05]
... The Electric Flag: "A Long Time Comin'" COLUMBIA (1968)
En grupp lätt avslagna modelejon här bredvid: The Electric Flag. Ser vi dem som tre rader har vi överst Marcus Doubleday och Mike Bloomfield (med flagga). Nästa rad Nick Gravenites, Harvey Brooks och Buddy Miles. Längst ned Barry Goldberg och Peter Strazza.

Mike Bloomfield har alltid varit en av Redaktör'ns superhjältar. En gitarrist med ett gediget CV: Från sejouren med Bob Dylan (främst albumet "Highway 61 Revisited") via The Paul Butterfield Blues Band tidiga plattor till The Electric Flag och alla de lösliga grupperingar som följde. En Telecaster, Stratocaster eller Les Paul, alla satt de lika bekvämt i hans händer. Och de djärva och oförutsägbara men ändå vackert melodiska solon som Mike gång på gång levererade tycker jag fortfarande är oöverträffade. Visst hade karl'n många dåliga dagar, men när han var på topp...

Nick Gravenites a.k.a. Nick The Greek: främst en kraftfull sångare, men även gitarrist och låtskrivare (bl.a. klassikern "Born In Chicago"). Som liksom Mike flyttade från Chicagos bluesvärld till det betydligare flummigare San Francisco. Ofta musikalisk parhäst till Mike. På de två albumen Nick Gravenites "My Labors" (1969) och Gravenites, Bloomfield m.fl. "Live At Bill Graham's Fillmore West" (1969) hör man gitarristen Mike och sångaren Nick i toppform.

Harvey Brooks: ofta anlitad basist de luxe. Bakom namn som Bob Dylan och Miles Davis och allt däremellan. Basist på en annan av Redaktör'ns favoritLP: det klassiska albumet "Super Session" (1968) med Mike Bloomfield, Al Kooper & Steve Stills som huvudfigurer. Jag säger bara "Stop"! Redaktör'n ber att få återkomma till den vinylen.

Buddy Miles: på alla vis en tung trumslagare bakom (tidigt) Wilson Pickett och (senare) Jimi Hendrix. Ledare för soulfunksvettiga bandet The Buddy Miles Express vars debutplatta "Expressway To Your Skull" producerades av Jimi.

Barry Goldberg: flitig låtskrivare och producent men i Redaktör'ns ögon och öron framför allt en glimrande organist med ett underbart gråtsuckande hammondljud som specialitet. Kolla in plattorna med Barry Goldberg Reunion och Barry Goldberg & Friends. Mycket ojämna historier, men orgelsoundet... Jodå, han Barry har också lirat med Dylan!

Peter Strazza (tenorsax) och Marcus Doubleday (trumpet) är tvenne herrar som inte lämnat lika många avtryck i musikhistorien och som bidrog till Electric Flags upplösning genom sina heroinproblem (OK, det var de förstås inte ensamma om).

Sju (av många) pusselbitar i den ovanligt röriga historien om San Francisco bandet The Electric Flag: Mike Bloomfields dröm om ett band som skulle spela en mix av storbandsblues, STAX-soul, jazz och folkmusik. "An American Music Band" alltså.

Höjdpunkten i deras mycket spräckliga diskografi blev det ambitiösa albumet "A Long Time Comin'". Det håller fortfarande, jag lovar. Klicka, vrid upp volymen och lyssna! Noggrannt. Är du gitarrfreak och dessutom inte hinner kolla så mycket, gå förslagsvis direkt på spåret "Texas" (men det finns mycket, mycket mer gitarrgodis).
Och apropå Texas: Jo, det är dåvarande presidenten Lyndon B Johnsons stämma som öppnar. Det har han inte mycket för.