[2011-03-15]
... Lonnie Mack: "Whatever's Right" ELEKTRA (1969)

Lonnie Macks namn hörs oftast i samband med skriverier om Stevie Ray Vaughan: vilka gitarrister har influerat SRV:s spel? Lonnie Mack brukar bli ett av svaren: en gitarrist från Indiana beväpnad med en Gibson Flying V 1958 (köpt ny, serienr 7) på vilken han spelar intensiv blues med mycket vibrato och mycket slitande i svajarmen. Fast Lonnie skulle nog sagt 'whammy bar'. Förstärkare: en glödhet Magnatone.

Om man generaliserar alldeles våldsamt skulle man kunna dela upp den gode Lonnies skivutgivning i tre kapitel:

1) tidigt 60-tal med instrumentala hits som "Memphis" (Top 5 på Billboard 1963), "Wham!", "Suzie-Q" och ''Chicken Pickin'". Här grundmuras Lonnies image som vild man med gitarr - och som stilbildare. Men visst sjunger han också: han spelar in flera fina singlar med blue-eyed soul.

2) sent 60-tal då uppmärksamheten kring Lonnie bleknat en del men då skivbolaget ELEKTRA plötsligt får upp ögonen för Lonnie efter en artikel i tidskriften 'Rolling Stone' och ger ut tre album (ex. "Whatever's Right") där Lonnies röst är mera i fokus än hans gitarrspel.

3) mitten av 80-talet och framåt då SRV dels övertalar Lonnie att flytta från Indiana till Austin TX, dels medproducerar och spelar på Lonnies ALLIGATOR-debut "Strike Like Lightning" 1985. Som blir en rättvis succé hos såväl kritiker som skivköpare. Jag misstänker att många av GigKalenderns läsare har den i skivhyllan.

Emellanåt har Lonnie dragit sig tillbaka till husvagn och fiskespön. Kanske putsat och tankat Cadillacen i väntan på nästa turnérunda längs Interstate Highways. Finns ingen anledning att ha bråttom.

"Whatever's Right" från '69 är alltså ingen ren gitarrplatta, även om Lonnie så klart spelar en massa gitarr på den. När jag hittade den i en back med cutoutplattor för många år sedan minns jag att jag blev lite besviken. Men under åren har jag omvärderat den helt: lyssnar på den som man lyssnar på en platta med ex. Eddie Hinton. Och visst låter det lite Muscle Shoals ibland?

"Whatever's Right" är i stället en skiva som visar bredden av Lonnies musiksmak: blues, soul, country. Jimmy Reeds och Willie Dixons blues sitter perfekt bredvid underbara countrydängan "Things Have Gone To Pieces", ofta hörd med George Jones. Som är en av Lonnies stora idoler, bredvid namn som Bobby 'Blue' Bland. Sympatiskt bred smak.

Redaktör'n har lyckats höra Lonnie Mack på scen två gånger. Men det var bra längesedan. Först på Bengans på Stigbergstorget. Bör ha varit en turné i samband med det framgångsrika släppet av "Strike Like Lightning". Mycket bra gig som jag minns.

Andra gången var på ett musikställe i Austin TX några år senare. Lonnies spel var helt OK, men han spelade nog där regelbundet och var inte alltför upphetsad. Snackade hellre med polarna. Så en tillfällig bartender, egentligen jurist, ombads spela. Han pluggade i en röd SG och spelade med sådant snille och smak att han - i det ögonblicket - helt utklassade Lonnie. Tuff stad att lira i, Austin.

Gibsons website berättar en massa om Lonnie!