[2011-04-12]
... Blodwyn Pig: "Ahead Rings Out" ISLAND / A&M (1969)

En platta och ett band som journalister och recensenter gärna sorterade in under den tidstypiska etiketten 'progressive blues'. Många engelska bluesmusiker hade ledsnat helt på raka tolvor och munspelssolon och började i stället att trixa till ackordsföljder och rytmer och dessutom addera instrument som saxofon och tvärflöjt. En del grupper kantrade över mot jazz, andra mot tung rock. Blodwyn Pig lånade friskt från båda hållen.

De hade ett mycket varierat sound: akustiska gitarrer och ljuva flöjter på en låt, rå elgitarr och slamrigt komp på en annan. Element av spröd folkrock, Cream, Beatles eller Colosseum. Synkroniserade riff och smarta taktbyten. Vackra "Dear Jill" var i samma anda som Fleetwood Macs "Albatross" medan knixiga "Sweet Caroline" kom mig att tänka på Cream och "The Stumble". Profillöst kan man möjligen tycka, trots att i stort sett allt var originalmaterial, men aldrig tråkigt.

Mustaschprydde Mick Abrahams på gitarr och sång ledde kvartetten, Jack Lancaster lirade sax, Andy Pyle bas och Ron Berg trummor. Mick var tidigare gitarrist i Jethro Tull, som då Mick rekryterades kallades Ian Anderson's Bag of Blues. Bandets agent föreslog namnbytet. Det gjorde han rätt i: Jethro Tull blev aldrig något bluesband. Och Mick blev besviken.

Efter Jethro Tulls första album, "This Was" (1968), så sade Mick upp sig och startade Blodwyn Pig. "This Was" blev ändå, förmodligen tack vare Mick, Jethro Tulls bluesigaste album och innehöll bl.a. instrumentalen "Cat's Squirrel" som kom att bli Micks varumärke. En låt signerad bluesmannen Doctor Ross och som många blues- och bluesrockband inklusive Cream haft på sin repertoar.

Mick övergav sin skapelse Blodwyn Pig redan efter två album ("Ahead Rings Out" 1969 och den än mer jazzinfluerade "Getting To This" 1970) och sparkade i stället igång Mick Abrahams Band. Men åren har gått, Mick låter fortfarande stärkarna gå varma och kelgrisen Blodwyn Pig har fått göra comeback i flera omgångar, både på scen och på platta. Mick är en flitig gentleman: läs gärna på hans ambitiösa website www.squirrelmusic.com om skivor, musiker, band och gitarrer.

Och en fotnot apropå gitarrer: Mick höll sig ofta till en Gibson SG + Marshall-kombination. Det var han inte ensam om bland Redaktör'ns favoriter. F'låt, fel gissat, jag syftade inte på Angus Young.

Blodwyn Pigs album "Ahead Rings Out" i den amerikanska upplaga (bilden överst) som står i min egen vinylhylla hade inte bara ett annat omslag utan också ett något annorlunda låtval än den engelska 'originalupplaga' vars omslag syns till höger. Men den CDutgåva med 16 spår som finns på Spotify täcker båda albumens innehåll - och mera.