[2011-04-19]
... Robert Cray: "Strong Persuader" HIGHTONE / MERCURY (1986)

Lyssnade på Simon Lindekrantz och hans kumpaner på Jazzå i söndags kväll. Ett nummer de gjorde, en inspirerad blues, introducerade han med att berätta om den artist han lånat låten från: en artist han hört för länge sedan som förband till Rolling Stones och som överträffat Stones med råge. Vad var nu detta? Jo, "I Shiver" från albumet "Shame + A Sin" (1993) med Robert Cray.

Så det blev dags att plocka bland Robert Cray-vinylerna. Det var ett tag sedan. Men när jag köpte det av musikskribenterna så rosade albumet "Bad Influence" nån gång 1983 spelade jag det hela tiden. Det blev några LP till: jag gillar hans ofta sammetslena soulröst, det gnistrande gitarrspelet (Fender Stratocaster!), de ofta fusionfeta klaviaturklangerna med doft av Los Angeles och så de funkiga rytmerna. Det var det många fler som gjorde: så småningom blev Robert stor även kommersiellt.

"Strong Persuader" (1986) blev det riktiga genombrottet för Robert Cray: både själva albumet OCH singeln "Smoking Gun" hamnade högt på Billboard. Jag tycker lika bra om de äldre plattorna, men de finns f.n. inte på Spotify. Jo, uppstyckade på samlingsplattor förstås. På en sådan hittar man t.ex. originalet till "I Shiver" som Simon gjorde.

När Robert Cray startade sitt eget Robert Cray Band lämnade han ofta över sångmikrofonen till munspelaren och sångaren Curtis Salgado. Men efter en fem, sex år tog Robert över sången helt och Curtis gick vidare: till Roomful Of Blues, till Santana, till egna band. Albumet "Clean Getaway" (2008) spelade Curtis in efter en canceroperation som tack och lov slutade väl - och det gjorde även inspelningen. Gillar man Robert Cray diggar man säkert det här också: Robert är en fin sångare även han.

En gnutta historia: När Robert Cray var 16 år blev han kompis med en annan 16-årig gitarrist, Bobby Murray. Båda var redan aktiva musiker - och dödströtta på att spela soulcovers typ "Mustang Sally". Så de bestämde sig för att starta ett band som i stället baserade sin repertoar på Jeff Beck, Moby Grape, Procol Harum, Peter Green's Fleetwood Mac, Quicksilver Messenger Service, the Grease Band, Blodwyn Pig, Jethro Tull, Forever More, Spirit, the Faces och Jimi Hendrix. Bandet Steakface föddes: "every one of it's members was light years more technically gifted on his instrument than the local/regional competition. Cray and Murray's extended flights of fancy while soloing off each other were edgy and imaginative. Killeen's drum work was gloriously Mitch Mitchell in it's jazzy explosions. Cardinal's cruel dominance over his Gibson EBO bass was breathtaking (could he do a MEAN Jack Bruce)! And, all the while Jim's keyboard anchored the whole gumbo down." Fotnot 1: Det här gänget hade Redaktör'n gärna hört över en sval öl! Och snacka om att redan då välja friskt ur Redaktör'ns VinylVal. Voro gossarna synska? Fotnot 2: Det gick bra för Bobby Murray också. Han har varit Etta James gitarrist i evigheter och ger dessutom ut egna album. Ett av San Franciscos/Oaklands tunga bluesnamn.