Gigs juli 2007 - december 2007 Nyare JOHAN JOHANSSON med vänner lirar Luciajazz: ons 12/12 2007 på Jazzå, Göteborg Johan Johansson klaviatur, Fredrik Källgren Wallin bas, Lars ”Lade” Kjellfelt trummor Hälleflundra med pepparrot inleder en skön kväll på ett av Göteborgs trevligaste musikställen, Jazzå. Gud va´ gott… Johans trio drar igång med ”Prästens lilla kråka” och inleder ett grymt sväng från ruta ett. Julen är tema ikväll uppblandat med klassiskt material, lite bossa och senare vokalinsatser av det läckrare slaget. Slås av Johans fantastiska förmåga att vare både musikant och kapellmästare, kontakt med medmusikerna är högsta prioritet. Att sätta etikett på musiken är bara fånigt, det visar bandet tydligt med den klangbild man kan erbjuda. Nordiska stråk som får mig att tänka på Jan J blandat med material skrivet av Satie 1888, Gymnopédies. Men alltid med groove i högsätet!! Den röda Norden får visa hela sitt register, inte så vanligt kanske… Måste ge trummisen Lars Kjellfelt en extra tryckare. Visst, fingerfärdig och med bra teknik, det kunde både Grobban och jag konstatera, men förmågan att landa i svänget är bara SÅ imponerande!! Att basisten Fredrik kan leverera stadighet i världsklass visste jag sen tidigare. Efter paus får vi höra en ”Ave Maria” av en ung dam vid namn Josefin, tror jag att det var. En sån känsla, jag ryser fortfarande när jag tänker på det! Du hade inte behövt mikrofonen, bara så du vet Josefin, härligt. Sen är det en riktig entertainer som ska upp, Emrik. ”Going home for christmas” och ett antal andra sköna julpärlor. Ett sånt skägg och en sån röst, i love you Santa. Bättre än Frank ta mig f-n!! Lämnade stället vid 23-tiden, tydligen skulle fler stjärnor äntra scenen, lyllo er som kunde stanna kvar!! Don´t miss them next time! Janne “kvarnis” Kvarnström (2007-12-13) Text och bild på Emrik SVEN ZETTERBERG BLUES BAND och BERRAS BLUESORKESTER: fre 30/11 2007 på Musikens Hus, Göteborg (arr. Göteborgs Bluesförening) Sven Zetterberg sång, gitarr, munspel, Anders Lewén gitarr, Tobbe Eliasson keyboard, saxofon, Berra Pettersson bas, Stoffe Sundlöf trummor Bertil Löfdahl sång & gitarr, Bo Hansson klaviatur, Lars Mellqvist bas och Leif Mårtensson (vik. för Roger Mörck) på trummor. Massor av folk i kväll, det här verkar lovande! I källaren stånkar Berra ihop sin Blues-Soul-Swamp -gryta med massor av tabasco. Rösten hanses blir bara bättre och bättre för varje gång jag hör bandet, var skall detta sluta?? Och med herrarna Hansson och Mellqvist på scenen kan det inte gå fel. Jag bara älskar dem!! Med rutinerade Mörck-ersättaren Leif Mårtensson bakom stockarna gör gossarne en riktigt bra spelning! Lite blås nästa gång kanske?? Sven Zetterberg har vi ju haft i sta´n många gånger och jag har aldrig sett honom göra ett dåligt gig. Trycket i kväll är enormt och Sven är på ett strålande humör, kör mycket munspel, säkert med anledning av nya plattan. Den säljer för övrigt som bara attan i den stora hamnstaden. Sven startar upp med en anekdot från barndomen där en något hetlevrad lärare med göteborgskt idiom intar huvudrollen, en skön stämning infinner sig… Anders Lewén driver på med sitt melodiska spel, Stoffes trumspel är i världsklass! Och så kör bandet på hela kvällen, ett par extra nummer och vi stapplar ut i november kvällen. Lyckat som tusan! Fullsatt i kväll för tredje gången i år på Musikens Hus… Känns som att GBF har hittat ett koncept som funkar riktigt bra: stora namn och Winter blues partyt på Musikens Hus, Bluespartyt på Belparc och onsdagskvällarna caféet med lite mera lokalt. Toppa tårtan med en hejdundrande medlemsfest på Belparc med ett av våra bättre Göteborgsband så blir det rätt smaskigt, eller hur? Känns som att succéåren från 90-talet på Henriksberg är på väg att upprepas! Don´t miss them next time! Janne “kvarnis” Kvarnström (2007-12-03) Text och bild SMILING HEART: ons 28/11 2007 på Café Hängmattan, Musikens Hus, Göteborg Kolla oxå www.myspace.com/smilingheartblueeyedswamprock Sven Lorentzon: Sång/gitarr/slide, Martin Bird: Gitarr, Örjan Hansson: Munspel, Leif Erichson: Bas, Peter Mohlin: Trummor Denna regniga onsdag tog jag mig till Hängmattan för att lyssna till Smiling Blues. Ett nystartat band med för mig några kända medlemmar (Sven Lorentzon, Leif Erichson och Örjan Hansson) samt Peter Mohlin och Martin Bird (nya för mig). Jag har verkligen längtat efter att få lyssna till Sven igen. Han har en förmåga att knyta samman bandet med publiken genom sitt sätt att prata mellan låtarna. Tänker på tunnelbanan i London, mind the gap, men Sven får det att bli no gap. Örjan på munspel är alltid lika medryckande att lyssna till och Leifs spelstil på bas är varierande och oförutsägbar. Peter på trummor, helt ny i bandet, matchade bra enligt mitt tycke. Martin på gitarr bjöd generöst på sitt spel och tillsammans höll de ett fullsatt Hängmattan fångade. De bjöd på en blandning av blues och rock som gjorde att en danssugen person som jag gärna hör dem på en större scen. Hälsar Siw Blom (2007-11-28) ALICE BLUES: lör 7/7 2007 på KoM, Göteborg Alice Christina Badne Carlsson, sång. P-O Hesselbom, trummor. Gunnar Kungur, bas. Åke Björnstad Gitarrmakaren, på egenhändigt tillverkad gitarr.
Peace and Love / Hansa (2007-07-17) RAG BAG: tor 5/7 2007 på KoM, Göteborg Bengt Johannesson, sång och gitarr (bild nedan t.v.), Göran Larsson gitarr, Christina Gustafsson bas, Pekka Rantamäki trummor Gick till KoM igår för att beskåda ett nytt band på Göteborgs blueshimmel, Rag Bag. Bandet har bara funnits i ett halvår och detta var deras debutgig. Bandet är så färskt att man endast hunnit med att få ihop en repertoar för ett set. En smula premiärnerver märktes i ansiktsfärgen men inte i spelet. Det blev en mycket trevlig kväll. Bandet spelar en slags mjukare blues och americana som känns helt rätt för medlemmarna. Frontmannen Bengt Johanneson känner man till från JAM scenen i stan. Nu har han fått tag i musikanter som passar mycket bra till hans laid back sång och gitarrspel. En del har kallat honom Göteborgs JJ Cale. Göran Larsson har ett utsökt gitarrspel. Basisten, charmiga tösabiten Christina, och trummisen Pekka bidrog med ett stadigt rytmspel. Bengts sång satt som en smäck. Det fanns mening i fraser som going down slow och four hundred pounds of joy, Dixon/Wolf. Publiken blev fulltalig, en trevlig countrypublik, som trivdes med musiken och det trevliga mellansnacket från Bengt. Christina och Göran sjöng förtjänstfullt backup emellanåt. Rag Bag blev uppriktigt inapplåderat för ytterligare en låt. Hoppas detta bandet får mogna och få upp en full repertoar. De är på väg mot ett läge som jag är övertygad om inte är en återvändsgränd. Mycket rätt det hela. Charmigt, trevligt och hjärtat är med. Kanske en önskan, i sann recensent-anda, kan få framföras. En keyboardist/pianist tycker jag personligen skulle sitta bra. Då är bandet i stort sett klart för de amerikanska småklubbarna upp och ner för västkusten. Enjoy them next time. Äldre recensioner finns här |