Scen­ Mörck kväll med Ruuth!

 

 

Torsdag: Simon Lindekrantz All Stars (Louice) 13/3

Kalle Ruuth (akustisk gitarr)

Henrik ”Pilen” Pilquist (akustisk gitarr, slagverk & ägg maracas!)

Conny Sävmo (ståbas)

Simon Lindekrantz (sång & munspel)

 

Mycket folk hade kommit för att lyssna på Simon Lindekrantz stjärnor (Bluestone´s akustiska konstellation utan trummis) som dagen till ära hade premiär – En MYCKET LYCKAD premiär! Simon har en fin röst och gör sina framträdanden på ett avslappnat och professionellt sätt – en blivande entertainer? Bra jobbat med ljudet Simon!

Pilen som alternerade mellan gitarr och slagverk bjöd verkligen på sig själv  - härligt groove med ägg maracas! Conny Sävmo blir bara bättre och bättre – vi älskar din ton Conny! Inte så konstigt att alla vill spela med dig.. 

Kalle Ruuth som vanligt briljant - för dagen dock lite återhållsam. Kvällens spontana gästartister Andreas Lange (munspel - Hard on Blues), Daniel R (sång) och till sist Thomas Carlsson med ”Everyday I have the blues” höjde stämningen ytterligare. I synnerhet Carlsson som med sin sång och elektriska scennärvaro kan ta vilken publik som helst – we love you!

Så här skall det låta – Ni har ett trevligt, välljudande och vinnande akustiskt koncept!

Fredag: Sture Elldin Blues Band (Louice - sista set) 14/3

Jerry Josefsson (bas)

Roger Mörck (trummor)

Kalle Ruuth (gitarr)

Sture Elldin (munspel & sång)

Jon Silvermoon (spontan gästartist, munspel & sång)

 

Om vi skall behandla ämnet scenutstrålning spelar inte Sture i Roger Mörck´s division. Roger fullkomligt trollbinder publiken med sin karakteristiska närvaro. (Om det beror på att han spelar med Mr Bo får de lärde tvista om) Men nu handlar inte blå toner om karismatisk läggning (men visst hjälper det till) utan om en kombination av extas och djupt lidande, vilket Sture förmedlar på ett förträffligt sätt. Lyssna noga på hans underbara vibrato så förstår ni vilken duktig improvisationsmusiker Sture Elldin är!  

Ett stort tack till Örjan Hansson (Göteborgs Bluesförening) som ”drog upp” Jon Silvermoon på scen. Har aldrig hört en ren röst låta så likt en esofagussång.. Delar av publiken stod och gapade av förvåning över den mörkblå ton Jon presterade med vokalism och munspel.

Om Kalle Ruuth var återhållsam igår visade han nu en helt annan sida. Han sken som en sol och log så där pillemariskt som bara Kalle kan göra. Det gick inte att ta miste på att han stortrivdes på Louice i kväll. Storartat arbete med gitarrerna – övertygande variations rikedom - imponerande Kalle!

Om jag får lov att ge er ett gott råd: Dags att byta repertoar grabbar! Ni spelar ju faktiskt samma låtar för jämnan.. Enda hörbara variationen var att ”Stumble” framfördes med  kraftigt prutat BPM, vilket för övrigt är den bästa version jag hört er framföra den i – fortsätt så!

Bandet som brukar vara ojämnt visade sig i dag vara på samma nivå som på Jameson den 6/8-02 (höjdargig med Conny Aidanpää på gitarr) - med andra ord - i högform. Kalle har tillfört bandet nya dimensioner och Jerry Josefsson (har du bara en skjorta?) har jag aldrig hört så bra som i kväll. Heder åt dig Jerry - från bland annat Jon Silvermoon!

Lördag 1: Sir Prise (KoM – första set) 15/3

Lars Eliasson (sång)

Magnus Gustafsson (klaviatur)

Anders Pettersson (gitarr)

Jonas Adfors (bas)

Ingemar Millefors (trummor)

 

Blå toner utlovades..

Konceptet som Sir Price presenterade passar sig säkerligen (efter ett antal repetitioner) på Stena Danica´s mindre scen och när skutan kommer ut på lite djupare vatten - gungar det ju av sig själv..

Nej.. Det här var helt fel dag för er, bästa Sir Prise – Replokalen nästa..

Jonas Adfors, med sitt hedervärdiga basspel gjorde i alla fall sitt bästa – Fin ton och bra gångar! En eloge till trevliga Karin & Maria för en mysig atmosfär!

 

Vi rullade cykeln mot Värmlandsgatan..

Lördag 2: Voxhall Blues (Louice – sista set) 15/3

 

Ulf Andreasson (sång & gitarr/slide)

Patrik Andersson (bas)

Björn Johansson (munspel)

Tommy Johansson (trummor & sång)

Mats Havström (gitarr & sång)

 

Om vi inte har tillväxt bland yngre musiker stannar utvecklingskurvan inom Blueskulturen! Fram för nya konstellationer och framtida förmågor. Voxhall Blues med eldsjälen Tommy Johansson i spetsen är ett klockrent exempel på att stimulera yngre förmågor. De ville så väl, utstrålade glädje och trots kämpade med den låga ljudnivån på munspelet lyckades bandet lira hygglig Blues.

Slamrigt sa vissa i publiken.. Själv gungade de bra enligt undertecknades EGEN & EGONS* EGNA upplevelse.. En arbetsseger för ö-borna! Vi svettades.. och det är huvudsaken.. Fortsätt med det NI tror på och med den sättning ni har idag – det skall bli spännande att följa er utveckling. Välkomna tillbaka..

 

Helgens kämpainsats går tveklöst till Voxhall Blues – Till er som med lismande kommentarer viskade annat i mitt öra vill jag säga – Upp på scen själva!

* (Egon –Bluesprofil i Göteborg)

Söndag: Mr Bo & the Voodooers (Jazzå) 16/3

 

*****     Lars Mellqvist (bas)

*****     Roger Mörck (trummor)

*****     Bo Hansson (klaviatur & födelsedagsbarn)

*****     Mr Bo (gitarr & sång)

 ¥***** Bernt Andersson (piano de lux)

 

Stora förväntningar på stora namn denna afton - med tanke på de utmärkelser herrarna erhållit genom åren..

Vi blev inte besvikna kan jag tillägga!

Stående ovationer – BRAVISSIMO!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Bo Hansson svänger helt sanslöst på tangenterna! Har genom åren hört många pianister ELLER organister.. Hansson är fantastisk på båda – Meisterklasse!

Försökte hålla mig i sans men gav upp efter bara några takter – Undertecknad diggade okontrollerat tillsammans med storheter i publiken som bl.a. Bernt Andersson. Helheten var så vacker att jag fick tårar i ögonen. Mr Bo & the Voodooers ÄR ärlig, äkta Blues, av internationell kaliber som berör både kropp och själ.

Lars Mellqvist (även i Hill Blues Unit) och Roger Mörck: Att hitta superlativ för att med skift beskriva herrarnas grooove är en omöjlig uppgift – Jag är ledsen men det går inte då man fortfarande är omskakad av upplevelsen! Som om inte detta var nog gästade Bernt Andersson på piano i kvällens avslutande nummer. Kommentarer överflödiga – då Bernts pianosolo var av utomjordisk nivå – Undertecknad blev knockad av endorfinkicken!

Det var en magisk afton som vi sent kommer att glömma!

För ni som inte har deras CD ”Big Blues” – Köp den!

 

Mentalt utslagna och med ett leende på läpparna vandrade vi hemåt i natten medan tankegångarna cirkulerade kring varför Mr Bo och Hill Blues Unit låter så bra.

Svar: Lars Mellqvist spelar med i båda…

Vid pennan

 

Lasse Malmsjö

.