[2010-04-06] ... på all bra musik som finns där ute! T-Bear & The Dukes Of Rhythm @ Skaftö Folkets Hus 27/3 Torbjörn "T-Bear" Solberg sång/gitarr, Jan Lillsäter ståbas/fenderbas, Fredrik "The Rocker" Myhrberg gitarr, Tore van Baalen trummor, Bernt Arnesson piano & orgel, Göran Ramberg saxofon, Jan Nilsson saxofon. Arrangör: Bluesföreningen Ernst, Lysekil Ernst & Peter är en kreativ kombination. Bluesföreningen Ernst och Peter Jonsvik @ Skaftö Folkets Hus, alltså. Deras upplägg med BluesCruise och FolketsHusGig en gång per år (nästan) har blivit en västkustsk bluesinstitution - jag tror att Vanja & jag hunnit med att avnjuta fyra årgångar nu. Årets upplaga var som vanligt lyckad: Arvikabandet med T-björnarna var inte mindre än en sensation. En helt superb sångare med mästerlig publikkontakt, dessutom gitarrist av högsta klass. Ett sanslöst svängande band och en varierad repertoar om än med betoning på BB Kingstuket. Vilket resulterade i en överlycklig dansande publik. Roll on 2011! (Nä, det var ingen deodorantvits.) F'resten: T-Bear och hans glada hertigar ser och hör vi gärna på scen här i Göteborg! Bygren & Co @ Rest. Alta Marea, Linnégatan 27, Göteborg 30/3 Bengt Bygren sång/klaviatur, ikväll med Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr & Abbe Abrahamsson percussion En ny musikscen på Linnégatan, wow, det var ett tag sedan sist! Den italienska restaurangen Alta Marea (där Rest. Knossos tidigare låg) testar i alla fall livemusik varannan tisdag. Vid 19-tiden redan så att publiken hinner med ett rejält sjok musik och ändå orkar stiga upp nästa morgon. Den här kvällen Bygren & Co. för andra gången - den 13/4 kommer Martin Gabriel. Bygren är en av redaktör'ns stora favoriter och han gjorde honom inte besviken den här gången heller. Repertoaren är förödande vacker. Öppnade med "Sensitive Kind" och "I Hope That I Don’t Fall In Love With You" och segern var redan vunnen. Ny för mig i alla fall kändes "Valley Of Tears" (Solomon Burke?) med Bygren på akustisk gitarr. OK, jag måste väl köra nån blues sa' Bygren: det blev J.J. Cales "I Got The Same Old Blues" (hur många låtar finns det med den titeln?). Och så fenomenala "Speed of the Sound of Loneliness" (Bygren gör Prine som ingen annan). Det blev EN glad låt ("men det får inte bli någon vana!!"): Johnny Nashs "I Can See Clearly Now". Som faktiskt blev riktigt glad och skuttig. Och till slut ett fenomenalt nummer: "Take It Easy" (Delbert McClinton, INTE The Eagles): en långsam mjuk soulballad av bästa märke dekorerad av Pilen med ett rent James Burtonskt solo. Bygren at his best. Instant ståpäls. Trion Bygren, Pilen & Abbe: det är klass det. Nu ser vi fram emot Martin! (Foto Vanja) Blues Deluxe @ KoM 2/4 och 4/4 Simon Lindekrantz sång/gtr, Jan Jonsson pedal steel, Pontus Henriksson klaviatur/trumpet, Conny Sävmo bas. Fredag 2/4 dessutom Filip Rådberg gitarr, Henrik 'Pilen' Pilquist trummor. Söndag 4/4 i stället Olle Schelander gitarrer, Max Olsson trummor. Blues Deluxe föddes när Bluestone skulle lirat på Jazzhuset men ingen av gitarristerna kunde ställa upp. Snabbt ringande och ryckande i tåtar och Blues Deluxe kom till världen. Efter tre lyckade gig i helgen på KoM hoppas lyssnaren att Blues Deluxe får leva vidare! Man hann med en hel del låtar de två påskkvällar som Redaktör'n tassade ned till Olivedalsgatan: två låtar som gjorde honom lite extra glad var "Your Old Lady" och "Fly Like An Eagle". Just det, klassiker från The Steve Miller Band. Men det blev förstås blues och southern soul, det blev Little Village, det blev Los Lobos. Det blev "Green Onions", det blev funkiga "Ain't No Big Deal On You". Simon sjöng så själfullt blått som bara han kan (och spelade ovanligt mycket gitarr), Pontus imponerade på både trumpet och frustande Nord/Leslieorgel (dock inte samtidigt), Janne trollade med pedalsteelen tills alla gapade. Filip broderade vackert Claptonskt på sin funky SG, Conny var tryggheten personifierad och Pilen & Max höll grytan kokande. Åsså Schelander. Vi är ett antal trogna 'fans' i publiken som följt singer/songwriter/gitarristen Olle Schelander under åren. Min resa började med smått legendariska The Remedies (mest saknat band bredvid The Instigators), även hörda med en bluesigare repertoar under namnet Bad Ass Fajitas. En fantastisk kvartett. Därefter har Olle hörts i Ashland Drive/Grapeland, som kompgitarrist hos kanadensaren Joe Fournier och vid lite andra inhopp. Just nu har han en soloplatta på gång under artistnamnet Olson Anders, inspelad i Joes studio i Kanada. Och låtskrivaren och sångaren Olle har jag faktiskt hört en del prov på under de senaste åren, likaså på hans talanger som rytmgitarrist. Sologitarristen Olle har det varit glesare med. Men på söndagskvällen på KoM trädde den sidan av Olle äntligen fram: i stämningsfulla "Eagle" exempelvis, men framför allt i ett långt briljant solo på JJ Cales "Lies". Teknik och känsla i skön förening. Applåderna höll - helt rättvist - på att aldrig ta slut. (Foto Simon & Olle: Vanja)