[2010-08-06]
... på Riktiga Karlar @ Franses 30/7

Göran "Guran" Blomgren sång, gitarrer, Jesper Lindberg sång, gitarrer, pedal steel, lapsteel, banjo, mandolin, Ewa Kristeberg bas, sång, Bengt Kristeberg trummor och Gunnar Frick klaviatur, dragspel, gitarr, sång, pedal steel, banjo. Bra bredd på den musikaliska kompetensen, typ.

"Det blir ingen riktig sommar utan Riktiga Karlars spelning på Hönö. Bandet gör sitt tolvte år och blir bara bättre och bättre."

Så säger RK i årets high-tech marknadsföring och Redaktör'n håller fullständigt med. Ja, vi brukar verkligen försöka pricka in RK:s gigs (men misslyckades tyvärr skändligen förra året). Ja, RK har aldrig låtit bättre i mina öron än just förra fredagen.
Guran i gôrsnygga westernboots och skjorta med den elegant broderade loggan "Rock On Captain Guitar" (ni minns Kapten Gitarr?) på ryggen, står för den mesta sången. Som i öppningsnumret "Don't Think Twice, It's All Right" med Jesper på mandolin och Gunnar på banjo. Två instrument de raskt får släppa: i nästa låt, "Down To The River To Pray" (hörd i "O Brother Where Art Thou?"), greppar Jesper i stället mandolinen och Gunnar sätter sig vid klaviaturen. Så blir det "Willin'" med Jesper på pedal steel. "Foggy Mountain Breakdown" med Jesper på banjo (så klart) och Gunnar på dragspel. Willie Nelsons "On The Road Again" där Jesper tar över sången och drar iväg på sin Telecaster, stödd av Guran och Gunnar på gitarrer.

Franses ÄR ett honkytonk: det dansas yvigt framför scen, bandet står inklämt bakom träräcket och det är bara hönsnätet som fattas. Guran på sång igen i CCR:s "Lodi", Jesper slajdar iväg på pedalstål och Gunnar trakterar en grann röd Gibson 335. Användbara herrar, de där. "Streets Of Baltimore": Guran sång, Gunnar byter till pedal steel, Jesper till 335.

Det blir tre rejäla set och man hinner med många pärlor. Guy Clarks "Baton Rouge" (RK:s största hit säger Guran stolt), Woody Guthries "Do Re Mi" där Gunnar gör årets sånginsats, "Mr. Tambourine Man" med ALLA verserna, Merle Haggards "Mama Tried" med Jespers mäktiga stämma. Jespers & Gunnars showstopper: en rituell banjoduell på "Deliverance". CCR:s "Deja Vu" i en mäktig version (ingen glimt i ögat här, this one is for real), ett höjdarnummer. Tempchin/Eagles "Peaceful Easy Feeling". Rodney Crowells "I Walk The Line Revisited". Och till slut en sanslöst rockande "Sweet Little Liza" med tre elgitarrer - och "Desperado" i ljuv upplaga.

Ett glimrande urval av starka sånger, en glimrande rad musiker. Riktiga Karlar är synonymt med glädje: spelglädje och en lika glad publik. Har man inte skoj på en av RK:s spelningar, ja då kan man lika gärna ta ned skylten.
(Foto Vanja)