[2010-09-24]
... på Carolina Gustafsson och Ann-Louise Anttila @ Musikens Hus (Café Hängmattan) 22/9
Carolina Gustafsson sång, Leif 'Pedda' Pedersen gitarr/sång.
Ann-Louise Anttila sång/gitarr, Åke Ziedén gitarr/sång, Christina Gustafsson kontrabas.
"Blues i Hängmattan", ett arrangemang av Göteborgs Bluesförening. Samtliga fotografier Vanja.

Först ut på scen, en tolkare. Carolina är ett nytt ansikte och en ny röst för mig. Uppbackad av Pedda, desto bekantare på våra scener. Hon inleder med bluesstandarden "Nobody Knows You When You're Down And Out": snyggt men lite försiktigt, lite snällt. Men vänta bara: i Nina Simones "Feeling Good" och i en soulstänkare à la STAX som lånats ur Duffys repertoar tar Carolina äntligen i från tårna och visar upp sin rösts stora potential. Mera sånt om man får önska! Rösten blir också övertygande rökigt blå i en långsam flerackordsblues på temat "I'm A Fool For Falling In Love With You". Mycket mycket snyggt.

Pålitlige Pedda kompar så klart elegant och stabilt, sjunger en vers då och då och tar ensam hand om "Autumn Leaves". Inspirerad av Clapton, tro? Stora hjärnor tänker lika, se blänkare nedan!

Och så Ann-Louise, en skapare. Mest eget material alltså: ambitiöst, begåvat, bitvis rätt så komplext. Nu hör vi fler klanger från scen: Ann-Louise kompar bitvis sig själv på gitarr, dessutom lyser Åkes gitarr och Christinas bas. En trio som även formellt ÄR en trio kallad Clown (länk nedan). Jag fastnar främst för två av Ann-Louises sånger: explosivt rytmiska "Watch Out" som till sin form erinrar om tuff sydstatsrock men som med trions akustiska behandling landar i en helt annan luftigare och poetiskare värld. Och "Feel All Right" som lätt skulle kunna bli en megahit för en amerikansk sångerska någonstans i crossover/countrybagen. Två låtar perfekt stödda av Christinas glimrande basspel.

I sofistikerade "Blå blå smärta" signerad Åke Ziedén delar Ann-Louise och Åke på sången. En känslosam jazzbluesduett där Åke får tillfälle att sola gnistrande på sin akustiska gitarr. En superb gitarrist som jag annars är van vid att höra på elegant Gibson Les Paul och som då smakfullt blandar Rune Gustafsson med BB King.

Underbar sång från Ann-Louise rätt över - jag kan inte skriva något annat. Och jag är inte förvånad.

Och så slutar kvällen med en kort 'super session': alla inblandade på scen MINUS Carolina PLUS Robert Tolf på sång/munspel. Ann-Louise sjunger klassikern "Tore Down", Robert gör sitt paradnummer "BB King medley" och Pedda frontar i kraftfulla "Sixteen Tons". Alltid sympatiska Blues I Hängmattan är slut för den här kvällen, men det kommer mera!

Fotnot: Redaktör'n erkänner gärna att han är en stor beundrare av sångerskan Ann-Louise Anttila. Det beror inte bara på den här kvällen. Om vi går elva-tolv år tillbaka kunde man höra ett blues/rockband i stan som hette Sweet 'n' Sour. Som bl.a. spelade på Restaurang Minus (arr. Blues I Centrum) och på Mother's Freak. De två gitarristerna var Dan Mohlin (senare i Steady Rolling Men) och Redaktör'n, på klaviatur hördes Vanja, på bas Lars Petersen (senare hörd i Say What!) och på trummor Peter Mohlin (Add Blue, Steady Rolling Men). Och på sång, yes: ANN-LOUISE ANTTILA! Som gång på gång demonstrerade för oss och publiken vilken begåvad och intuitiv sångerska hon var/är. Jodå, "Tore Down" gjorde hon redan då. Nu är hon tillbaka - med besked!
www.myspace.com/clownstring

... på två krogar med blå musik i kalendern
Gigi Bar & Kök: En kvarterskrog vid Radiotorget, Västra Frölunda, som verkar ha den sympatiska ambitionen att presentera live blues på (främst) lördagar. Flera lokala bluesband har redan giggat där (Men Of The World, Bluesland, SGB) och krogens kvickt uppdaterade sida "Live Music På Gång" visar att fler är på väg (Black Coffee, Rag Bag, Voxhall Blues, Smiling Hearts, Blue Kind, Bluesland omigen). Krogen är säkert värd ett besök - som bokande bandledare eller blueslyssnare.
www.gigi.dinstudio.se

Hemmaplan (f.d. Jeffreys Pub) på Karl Johansgatan 92 vid Chapmans Torg i Göteborg har bokat in sydstatsrockarna Los Desperados och bluesbandet (såklart) Bluesland på var sin fredag under hösten. Kollar man Hemmaplans facebookgrupp ser man inte så mycket av bluesen, men vem vet vad som kan komma?
www.facebook.com/group.php?gid=142183689771

... på Rag Bags debutCD
Det har gått två och ett halvt år sedan jag hörde Rag Bag för första gången - och föll pladask. En blandning av J J Cale och blues med Dylanvibbar. Rått och mjukt på samma gång. En beskrivning som fungerar även idag när jag nyfiket lyssnar på deras debutCD, inspelad rätt upp och ned en söndag i Backa Teaters studio. Live i studio alltså. Vilket ger massor av närhet och känsla.

Elva spår, flera av dem signerade J J Cale så klart. Men det är en varierad platta, ta bara "Carrickfergus", en irländsk traditionell låt som Van Morrison har i sin repertoar och som Rag Bag gör till sin i en övertygande version, komplett med ett långt himmelskt gitarrsolo från Anders Blad. Och överraskande nog en Ulf Lundell: "Hem till mina rötter igen". Bredbent och självsäker. Sitter perfekt.

Bengt Johannesons röst i centrum, precis som det ska vara. En röst som utstrålar auktoritet. Vågar man skriva klyschan 'huggen i granit'? Och bandet har förståndet att samla sig omkring hans röst. Även om gitarristen Anders upprepade gånger levererar mästerliga solon, ömsom vackert ekande, ömsom argt morrande, så konkurrerar de två gentlemännen aldrig med varandra - de kompletterar. Perfekt souvenir från en spelning - eller en inkörsport om du inte hört Rag Bag.

Det kan finnas några ex kvar av CDn, kolla med Dirty Records (bredvid Jazzå) eller direkt med Bengt Johanneson!
www.myspace.com/ragbaggbg

... på ny platta med Eric Clapton
Eric Clapton kommer alltså med en ny CD i slutet av september (28/9) med den minst sagt fantasilösa titeln "Clapton". Nu vet Redaktör'n mycket väl att Clapton årsmodell 2010 inte precis är det hetaste namnet på alla bluesdiggares läppar, men nu råkar Redaktör'n tillhöra de trogna så därför vill han gärna pusha för EC.

Websiten MusicRadar.com berättar:
"As an archeological musical study, the record sees Clapton mining still-fertile ground, addressing songs by such noted composers as Irving Berlin, Fats Waller, Johnny Mercer and Hoagy Carmichael. But the surprising thing about Clapton, the album, is the remarkable manner in which the guitarist, singer and songwriter makes each cut his own. This is no mere ’covers album’ (see Rod Stewart for that). This is Clapton courageously walking down the hallways of reinvention and discovery. For a man of 65, that’s got to be exciting."

OK, intressant åtminstone. Hittills har jag bara hört EC:s i mina öron lysande version av klassiska "Autumn Leaves": ett spår som man redan nu kan höra här på Spotify. Värd att lyssna på även om man föredrar Tal Farlow och Barney Kessel till vardags.

MusicRadar.com skriver om albumet spår-för-spår
Kort videointervju med Eric om albumet
Erics officiella website presenterar kortfattat plattan med små små musikklipp