[2010-10-28]
... på Paul & the Bad Kays @ Gigi 16/10
Paul Alfredsson sång/munspel (från Paul & The Blue Delivery), Conny Aidanpää gitarr (Conny & The Casuals), Erik Billander kontrabas (Voxhall Blues) och Tommy Johansson trummor (Voxhall Blues, Sture Elldin Blues Band). Foto Vanja.

Debut för en helt ny kvartett minsann. Ett band som Paul tidigare presenterat så här: "Det kommer att vara fokus på munspelsbaserad Chicagoblues som vi kommer att framföra på ett originellt och personligt sätt. Med sången i centrum, och ett gitarrbaserat komp som stöttas upp med kontrabas och trummor för att få ett rytmiskt sväng!" Ett efterlängtat band dessutom. Palle Alfredsson är ett tungt namn i min bok, och jag vet inte NÄR jag hörde honom senast på scen. Och Connys framträdanden med The Casuals har varit sorgligt glesa. Erik och framför allt Tommy är frekventare på våra scener. Ja, Palles beskrivning ovan avslöjar ju hur (bra) det lät den här kvällen. Ett debutgig som lät som ett "färdigt" band. Jag har hört stories om många lå-å-ånga söndagsrep. De gav utdelning!

Something old, something new. Something borrowed, something blue. Eget och lånat. En favorit blev Slim Harpos "My Home Is A Prison": slow och svårmodig. Superb tolkning av Palle. Tung. Rå. Skärande. Rätt in i hjärtat. Sång genom munspelsmicken (något jag inte alltid faller för, men här...). "Key To The Highway" som man hört alltför ofta i ovarsamma händer kändes helgjuten och klart dynamisk, prydd med läckra solon på munspel och gitarr. "Tough Times" levde upp till sitt namn. Hard core blues. STENHÅRD. Slet upp många ivriga dansare på golvet. Kanske låten var en tribut till bandet Tough Times (slutspelat 2001) med Conny, Janne, Sture, Jerry och P-O?

Apropå Conny. Hade jag skrivit om fotboll - som jag inte kan något om - hade jag kallat honom en gudabenådad lirare. Han bjöd bl.a. på en egenhändigt snickrad instrumental (Palle gled av scenen) av klassiskt snitt med många vändningar. Elegant spel så klart, lika elegant som Conny himself. Klädsel och Silvertonegitarr helt i svart/vitt. Dyr färgfilm hade varit slöseri.

Bandnamnet? Kolla bilden ovan noggrannt. Framför bastrumman ser ni en gitarr (av märket Kay) lutad mot en liten stärkare (av märket Kay). En sprakande stygg kombination vi bara fick höra i någon enstaka låt (överhettning!) men wow!

Glimrande gig alltså - kraftfullt men med sansad volym. Palle glänste förstås vokalt (blir ständigt starkare) och på munspel, och Erik & Tommy skapade en solid groove. Vete sjutton om inte det var det mest imponerande spel jag hört från Tommy Trumma. Klart inspirerad. Liksom Erik på kontran. (Erik i snygg svart westernskjorta, ger i alla lägen poäng hos Redaktör'n. Modeblogg igen.). Kolla in Paul & the Bad Kays söndagen den 14/11 på Jazzå!

OBS! Tommy Trumma kom orättvist helt i bakgrunden på den översta bilden, därav x-tra bild på honom ovan t.v. En bild tagen av Vanja i en skivstudio i Alabama i somras. Idag kör jag Christers Modeblogg: Tommy bär en grann t-shirt som är en souvenir från ett smarrigt Memphiskafé.