[2011-01-10]
... på Fabien med band @ Jazzå 9/1
Fabien sång, akustisk gitarr, Olle Schelander elgitarr, Anders Olausson bas, Eric Olausson trummor. Bild lånad från Fabiens website.

Det känns bara så FRÄSCHT att höra Fabien sjunga sina franskspråkiga sånger på Jazzå. Även om jag är anglofil av hela mitt hjärta. Men franskan är ett vackert språk, Fabien har en vacker röst och melodierna är vackra. Très bien, Fabien! Min egen skolfranska har tyvärr bleknat bort till ett parodiskt "Un bon vin rouge", men så pass mycket begriper jag att han sjunger om sina nära och kära, om kärlekar, om livet och om döden. Och sångerna berör, berör tydligt honom själv, berör lyssnaren. Trots språkbarriären.

Fabien sjunger sensuellt, känslosamt, behagligt, alltid dynamiskt. Och bandet går från sparsmakat och glest till tungt drivande "chukka chukka"-rytmer. Fabien spelar akustisk gitarr med ett kraftfullt och bestämt anslag och Olle dekorerar och broderar: melodiskt och skönt med en varm, lätt distad, lätt ekande ton. I sista låten trampar han till på wahwahpedalen och låter dessutom distorsionen löpa linan ut. Snille & smak: En fenomenal solist, han Olle. Och hur kvickt fingrarna än löper så förvandlas solospelet aldrig till själlöst rabbel.

Det var länge sedan jag såg den här glimrande kvartetten (man får inte så ofta chansen): ska jag jämföra ur minnet känns det som om Fabiens nya material var musikaliskt lika starkt som det tidigare, men inte lika tydligt färgat av 'fransk chanson'. Kanske mina öron ljuger, kanske den elektriska inramningen 'internationaliserade' bandets sound en smula den här kvällen. Det har ingen betydelse: matematiken Fabien + 3/4 av The Remedies = très bien. Encore, s'il vous plait!

... med musikåret 2010 i backspegeln
Det är ju så modernt med listor. Min är enögt subjektiv.

Årets enskilt viktigaste evenemang: Göteborg Blues Party
(som Redaktör'n förstås missade i år för första gången...)

Årets coolaste + hetaste nya bluesband: Paul & the Bad Kays
Årets 'snälla ni, fortsätt att gigga!': Blues Deluxe och Celeberty
Årets svenska bluesöverraskning: T-Bear & The Dukes Of Rhythm (Arvika)

Årets 'går från klarhet till klarhet': Richard Tehler
Årets Johnny Cash made in Sweden: Sam Vesterberg
Årets roligaste onsdagskreatör: Johan Johansson
Årets roligaste affischkreatör: Johan Johansson

Årets utländska bluesbesök: Kid Ramos
Årets utländska singer/songwriterbesök: Dylan LeBlanc

Årets bluesplatta från stan:
Jim's Combo "Tune Up!"
Årets psykedeliaplatta från stan: Flared "Debuten"
Årets mest efterlängtade platta som gavs ut till slut:
The Western Toneflyers "The World Is Waiting"
Årets mest efterlängtade platta som inte hann bli utgiven:
Surrender Dorothy
Årets förhoppning inför 2011:
att P-O Hesselbom ger ut en 3dje CD med Göteborgsk blueshistoria (och så blir det!)
Årets soulplatta från en bluesman: Sven Zetterberg "Grounded In Reality"
Årets kritikersuccé: Sven Zetterberg "Grounded In Reality"

Årets mest hajpade (men bra!) utländska singer/songwriterplatta: Dylan LeBlanc "Paupers Field"

Årets charmigaste nya musikscen: Dirty Records
Årets skivor till kaffet (och tvärt om): Dirty Records
Årets mest saknade bluesscen: KoM Bar
Årets mest osannolika bluesscen: Rockroom Kafé på Vrångö
Årets kortvarigaste bluesscener: Gigis och Allegro