[2011-04-21] ... på Simon Lindekrantz & Friends @ Jazzå 17/4 Slår knut på sig själv var det ja. Tom Friend tog bilden 27/3 Simon Lindekrantz sång, gitarr, munspel, gurka (!), Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr, Stefan Sandberg tenorsax, tvärflöjt, gitarr, Andreas Hartman bas, Tomas Olsson trummor. Simon på Jazzå igen: tre veckor tidigare (27/3) stod hans Bluestone Deluxe på scen. Den här kvällen, ett plötsligt påkommet vik för Bygren & Co, frontar han i stället en slimmad version av bandet Simon Says, om än med broder Andreas på bas i stället för Conny Sävmo. En tanke slog mig redan vid förra gigget: Simon tar sig ständigt allt större musikaliska friheter. Sjunger inte alltid melodin utan lika ofta KRING melodin. Ibland före beatet, ibland efter. Slår knut på sig själv, joxar, trixar och leker med låten. Det är tur att han har rutinerade gubbs vid sin sida - även om t.o.m. de kan verka konfunderade ibland. Om Simon någonsin befunnit sig i 'cover'-facket så är han idag på rymmen därifrån. Watch out! Och inte är det precis Simon Says repertoar som man river av ikväll. Ett par nummer av älsklingsbandet Los Lobos så klart ("Peace" och "Wicked Rain"). En halsbrytande "Mercy Mercy Baby". En egensinnig och långsam "Cold Cold Feeling" där Pilen elegant slajdar kring i moll. Rick Estrins "Big Time": tuff, stötig, rockig. Robert Crays sensuella "I Shiver" med superb sång och läckra flöjt- och gitarrsolon. Ett paradnummer. "Sympathy For The Devil" (Tolson är överallt!) komplett med publikens "who, who". Pilens broderier på "Congo Square" låter som hämtade ur vemodig svensk folkmusik medan Stefan bränner iväg ett svettigt tenorsaxsolo. "One Way Out" liras med två gitarrer - Pilen & Stefan som Fender-slingers - som sig bör! Delbert McClintons "Blues As Blues Can Get" är egentligen ett suveränt val: en komplex blå och soulig ballad som på pappret är en drömlåt för bandet. Simon sjunger den i och för sig övertygande, men låten bygger på mängder av detaljer, och det här är tydligen bara andra gången som bandet lirar den. Den blir lite sisådär ... men nästa gång! Och så till slut tre sinsemellan helt olika hitsinglar: "Fly Like An Eagle" (funkig och lössläppt), "Louie Louie" (reggae, mon!) och Nevilles "Yellow Moon" (och nu snackar vi musikaliskt frispel!). Yep, ännu en kul musiksöndag på Jazzå till ända - måtte vi få många fler sådana! Håller tummarna. ... på Göteborgs Bluesförenings årsmöte 18/4 Som blev en succé 'publikmässigt': cirka 25 medlemmar dök up. Rekord vad jag förstår. Och det blev ett riktigt bra möte där mycket sades av många. Dessutom blev välbekante musikern Stefan Klementsson (t.h.) invald i styrelsen och fick omedelbart uppdraget att fixa till en Facebooksida för föreningen! Många ämnen avhandlades över kaffe & bulle, bl.a. - föreningens bräckliga ekonomi (finns möjlighet till stöd och/eller sponsring?) - hur man attraherar en yngre publik: ett evigt men akut ämne - hur man agerar som påtryckningsgrupp gentemot krögare/lokalinnehavare: bluespubliken är såväl goda konsumenter som fridsamma lyssnare vilket borde kunna ge GBF generösa avtal - en egen lokal/en egen fast scen för GBF. Etc. Arbetsgrupper kommer raskt att skapas kring dessa ämnen och kvällen gav lite vibbar av nystart. Gott så! OBS! Det kommer säkert fylligare info på föreningens website. Följ den!