[2014-02-13]
... på Jeff Taube & The Usual Suspects @ KoM 12/2
Jeff Taube sång/ ak. gitarr, Bengt Blomgren elgitarr, Olle Niklasson klaviatur/ lapsteel/ tenorsax, Sebastian Sandberg bas, Daniel Gibson trummor. Affisch © Jeff Taube. Foto på Olle © artisten
Det är Olympiad, det är Sverige mot Tjeckien och KoM är lugnt.

Jeff i hatt, vit skjorta och läderväst. Ständigt på språng. Senig, solbränd. Kunde vara en hitrest Texastrubadur. Eller en 'gaucho'. Varför inte i rollen som Predikanten i en spaghettiwestern. En predikant som definitivt 'walked on the wild side'. Eller hellre The Bad Guy. Roligare roll.

Jeff berättar att han varit proffsmusiker i 50 år. Spelade redan som femtonåring i ett band i Long Beach som bl.a. backade upp Coasters, Drifters och öppnade för Ike & Tina Turner. Han flyttade sedan till New York, utvecklades till singer/songwriter och uppträdde på The Village Gate, The Bitter End, Folk City, The Gaslight 1 & 2, The Village Vanguard etc.

Ingen dum CV alls. I början av 80-talet flyttade Jeff till Göteborg och jobbade med en massa möjliga och omöjliga grejor. Blev polare med bl.a. Tottas musiker, spelade in ett par plattor.

Men nu är det 2014, hockeyn är slut och det blir "Showtime!" Dags att äntra scenen, guys! Coolt band han snickrat ihop, Jeff. Bengan så klart. Sebastian och Daniel från Big Is Less. Olle med ett förflutet i Tottas band och i Dagebys. De tre första låtarna ger mångsidige Olle tillfälle att byta instrument: i första numret lapsteel, i andra numret ("Too Dressed Up") klaviatur och i tredje ("Black Suit"?) tenorsax. Då kör Bengan slide istället.

Jeff sjunger med hela kroppen. Gestikulerar, svettas. Han har ingen stor skönsångarröst. Det har inte Dylan heller. Jeff bläddrar kvickt i sin pärm. Radar upp ironiska texter. Sorgsna texter. Ibland ändå lite romantik. Allt material kommer från Jeffs penna: ofta med countrystuk ("Lucky In Love"?), ibland träskigt, hypnotiskt. Kalla det sydstatsgung. Någonstans där tycker Redaktör'ns öron att det låter bäst: när Olles lapsteel och Bengans Tele-slide båda slirar omkring bakom Jeffs pratsång. Tänk Tony Joe White eller J.J. Cale.

"Hard Times On Easy Street", envis, pockande. Olle trycker på med saxen. Gör dessutom ett snyggt saxintro i "When We Were Asleep", åter i countrybagen. "High Times nånting" drar igång à la "Summertime Blues" för att sedan vika av i ett sidospår. Bengan spelar giftigt, staccato. I andra låtar blir det mjukare country pickin'. Sebastian & Daniel håller rytm och tempo i ett järngrepp. Snacka om fokus.

John Collins (JC) gästar på Ben E Kings "Stand By Me". Hans paradnummer? Yep, han kan förvisso sjunga. Bengan drar ett snyftande slidesolo. Och Olles tenor avslutar låten. "That's soulful!" säger Jeff när han återtar scenen.

Det blir final med repetitiva Bo Diddley-rytmer och text i lätt Lou Reedsk anda. "Thank you!" Och Sverige vann faktiskt med 4-2.

Länkar:
Här finns flera videoklipp från kvällen på KoM
Några YouTubeklipp från första spelningen under turnén: Pustervik torsdagen 6/2:
"Before We Take The Fall"  "All You Own Is Time"  "The River of Tears"
En gedigen recension från 2008 i Tidningen Kulturen av Jeffs album "Even When You´ve Lost It All"
Jeffs bio i hans egna ord