[2014-06-10]
... på några studioinspelningar och på två nya CD-skivor
Collaget Banks & Bygren: foto Vanja
Harry Banks
kommer med en fullängdsCD när som helst. Med besättningen Harry Banks sång/ gitarr, Bengt Blomgren gitarr, Johan Johansson klaviatur och Stefan Bellnäs bas/ trummor. Stefan Bellnäs har mixat. Säkert samma suggestiva rootsrock som Harrys gäng brukar blända oss med. Plattan dyker up på Fridhammar Music Record Mail Order så snart den släpps!

Bygren & Co
har varit i studion! Likt Gert Fylking utropar Redaktör'n "Äntligen!" och klickar sig in på Soundcloud, där man hittar tre nya studioinspelade spår med Bygren & Co. Laguppställning Bengt Bygren sång/ klaviatur/ ak. gitarr, Bengt Blomgren elgitarr, Stefan Bellnäs bas/ pedal steel och Lars 'Lade' Källfelt trummor. Henrik 'Pilen' Pilquist vid knappar och reglage. De här spåren har lagts ut på Soundcloud i demosyfte: någon CD är INTE planerad. Ännu.
The Capacitors
från Lund består av Mattias Bogefors munspel/sång, Alexander Tenghamn gitarr, Jonas Bredford bas och Patrik Virdhall trummor. En kvartett som levererar "Elektrisk brutalblues! Rå, intensiv, nyskapande. Ingen kan stå still när vi spelar!"

Mattias & Alexander kanske ni hört tidigare som den akustiska duon Bloosbrödrarna. Men detta är plugged - JÄTTEplugged.

Endast eget material (applåd): sex spår, ömsom på svenska, ömsom på engelska. Extra poäng för modelljärnvägsfabrikatet "Märklin" i en bluestext. (Visst hör jag "Amiga" också?)

Ett konsekvent sound: man vet hur man vill låta. Munspelet hör nog hyfsat hemma i den klassiska Chicagobagen, medan gitarren surrar högt och vilt (jag får flera gånger bisarra associationer till "Spirit in the Sky" med Norman Greenbaum) och sångaren halvviskar/halvpratar - ibland hotfullt - sina budskap. Många suggestiva riff, mängder av upprepade figurer på instrumenten. Ett bandsound som kan var farligt nära monotont, men 'monotont' bor ju granne med 'hypnotiskt'. Tänk på Bo Diddley! Och hypnotisk blues fungerar ofta bättre live än på skiva. Som all blues, egentligen.

Jag tycker personligen det hade blivit mer varierande med större frihet och utrymme för gitarren som oftast är inlåst i surrande riff. Nej, det är inte en blått blödande gitarrspel precis, men som sagt: det är så här bandet vill ha det. Favoritlåt? "Allt Är Mörkt Ändå". Lite andra vändningar i strukturen och en smula ZZ Top-feeling.

Kolla The Capacitors live @ YouTube: "Klia maj", "E du redig", "Känner mej blå", "Never Wrong" m.fl
Ett kul klubb- och festivalband, det är Redaktör'n alldeles säker på! Kontakta dem via Facebooksidan!
PressStopp: Gig lördag 23/8 på KoM!

Eric's Bluesband
från Stockholm har även de en ny CD ute. Ett band som Redaktör'n hört för många år sedan på scener som Jazzå och Jamesons Pub. På den här plattan är kärnan av bandet Eric Hansson sång/ gitarr, Marcus Olsson piano/ orgel, Surjo Benigh bas och Michael Johansson trummor. Dessutom har Eric adderat några gäster inkl. meriterade munspelaren Jimmy Zavala på öppningsspåret.

På Jamesons minns Redaktör'n att Eric bjöd på gnistrande bluesgitarr på paradnummer som Albert Kings "Cadillac Assembly Line", Otis Rushs "All Your Love" och SRV:s "Mary Had A Little Lamb". Albumet "Dirty Road" är däremot ingen bluesplatta, snarare ett rockalbum med blues i botten. Inte så ovanlig genre.

Bluesgitarristen Eric glänser främst på skivans enda cover (Albert Collins): "Lights Are On But Nobody's Home", men där är han desto mer imponerande. Elektrisk blues i en härligt lång version: nästan åtta minuter. Ett klassiskt nummer, "Lights Are On ...", spelat och inspelat av många musiker.

Annars hör vi mer av den skicklige rockgitarristen Eric. På en rad väl varierade och egenhändigt skrivna låtar som "You And Me": stötigt pubrockig med hamrande piano. "The End": tungt malande med fett kluckande wahwah och lite DNA från "Purple Haze". "Breaking Up": glimrande spår à la engelsk 60-tals r&b med mustigt orgelsväng. "Nights Full Of Joy": lugn, vemodig. "Dirty Road": tung melodisk bluesrock. Och "Sinking Like A Stone": en riktigt bluesig avslutning med Eric på slidegitarr.

Superkompetent om än inte alltid helt originellt. Även detta ett gäng Redaktör'n mycket gärna hör på en Göteborgscen, må det vara i gröngräset, svartklubben eller en blå pub. Välkomna!
Eric kontaktas bäst via erics-bluesband.com.